Lazio - Lecce 3-3
Lazio nådde inte ända fram till seger men så som matchen gestaltade sig kändes det oavgjorda resultat 3-3 hemma mot Lecce som en halv seger.
Matchen sändes i sin helhet på Canal+ och man hann knappt sjunka ner i soffan och rätta till kuddarna innan Lazio hade sin första målchans. Hemmalaget rivstartade matchen med ett par riktigt bra målchanser skapade av Pandev och Rocchi som fick förtroende ifrån start.
Allt såg lovande ut fram till den 10:e minuten då Babu i bortalaget fintade bort Lopez på vänsterkanten och levererade ett skott som inte såg allt för märkvärdigt ut. På något konstigt sätt lyckades den annars så stabile Peruzzi släppa in bollen "under" sig, man kunde notera 0-1 i anteckningsblocket. Efter denna målvaktstavla agerade Peruzzi väldigt darrigt matchen igenom.
Lazio hämtade sig snabbt efter denna "chock" och Oddo hade en farlig nick utanför, Filippini stod för framspelningen. Ett tag kändes det som Lazio var på gång att hitta en kvitteringsmöjlighet, denna tanke slogs helt bort efter en halvtimmes spel då Ledesma leverade en djupledspass som Bojinov utnyttjade genom att skjuta "igenom" (under Peruzzi. Lazio anammar vanligtvis inte offsidetaktik men situation kundde avvärjts tidigare genom att mittbacken stannat upp och ställt Bojinov i offside istället för att löpa med i djupledslöpningen, ingripandet av Peruzzi var återigen tveksamt och man märkte av att hemmamålvaktens självförtroende var skakat efter den första grova målvaktsmissen.
Under resterande delen av halvleken tog Lecce över helt och hållet och man kände att luften hade gått ur hemmalaget.
Vad som sades under pausvilan är ett mysterium, man kan konstatera att det Lazio som kom in i andra halvlek inte gick att känna igen. De visade passion, uppoffringsvilja, aggresivitet och en lagmoral som sällan skådats och efterfrågats under ett par säsonger. Laget anfördes av den "store" ledargestalten Di Canio som fått sparsamt med speltid denna säsong men visade vägen för de övriga
lagkamraterna.
Under andra halvlek satte Lazio högre press på Lecce och tog på så sätt över kommandot i matchen. Vändningspunkten kom i 51:a minuten då Rocchi skjöt in en retur på Filippini's skott utifrån, sekvensen innan hade Pandev blivit fälld i straffområdet men Paparesta friade, även Di Canio hade ett farligt skott som bortamålvakten Sicignano klarade av. Sicignano stod för ett par riktigt "svettiga" räddningar under andra halvleken. I den 67:e minuten fick Lazio chans att kvittera på straff, Rocchi drogs ned av den olycklige Diamoutene, Paparesta kunde inte "blunda" för denna situation utan blåste straff. Frågan var vem skulle bli straffläggare? Inzaghi hade precis blivit inbytt minuten tidigare, Di Canio fick förtroendet och fintade säkert bort målvakten i fel hörn och placerade straffen i målvaktens vänsterhörn, 2-2 var ett faktum.
Lazio fortsatte sin offensiv och sökandet efter ett ledningsmål, chansen dök upp i den 72:a match minuten då Di Canio's skott utifrån sånär styrdes in av Lequi. Minuten efter var det Inzaghis tur att bränna en riktigt bra målchans, han beslutade sig för att försöka lobba över målvakten, Sicignano läste lobben och kunde lätt greppa bollen. Di Canio's reaktion på det beslut som Inzaghi tog kan inte misstolkas (han blir riktigt förbannad).
I efterföljande anfall kontrade Lecce in 2-3, Babu gjorde sitt andra mål för dagen genom att kippa bollen över en utrusande Peruzzi. Man trodde att denna sekvens var "spiken i kistan", men det visade sig vara fel, Lazio skulle än en gång resa sig. Kvitteringen kom i den 78:e minuten då Di Canio får en drömträff precis utanför straffområdet på halv volley och bollen letade sig in i bakom Sicignano.
Sammanfattningsvis kan man säga att matchen hade två ansikten. Första halvlek präglades av "konstiga" mål där frustrationen måste varit stor i hemmalaget. Andra halvlek kan man sammanfatta med rubriken "Di Canio's show". Den innehöll passion, lagmoral samt en vilja som saknats helt under de senaste åren, man var stolt över deras prestation ute på plan i andra halvlek.
Zoran Stavrevski
