Fiorentina 2 - 3 Lazio
Mot lo scudetto!
Det har sannerligen varit en oförglömlig vecka. I torsdags kunde Lazio kvittera ut sin första derbyvinst på fem år med en rejäl kämparinsats kryddat med ett spel och en organisation bättre än på mycket länge. Tränaren Papadopulo har fått fart på det lagbygge som har underpresterat det grövsta under de - för Lazios del - kolossalt mörka höstmånaderna. 2005 däremot ser väldigt ljus(blått) ut.
Inför resan mot Florens gick det att konstatera att självförtroendet hos spelarna hade höjts till nya höjder. Bortamatchen såg absolut inte ut att vara en omöjlig uppgift, att det skulle bli svårbemästrat var dock självklart. Det lag som tränaren valde att mönstra var i stort sett identiskt med derbylaget. Skillnaden låg i att det argentinska fenomenet Talamonti fick träda av planen till förmån för Siviglia som kom tillbaka från avstängning.
Första halvlek
Efter att Rizzoli hade blåst igång matchen kunde ett formsvagt men revanschlystet Fiorentina ta tag i spelet. Trots det var Lazio det lag som fick den första målchansen. Cesar kunde en bit från straffområdet avlossa ett skott som Lupatelli, med tanke på avståndet och att skottet inte var det allra hårdaste, kunde avvärja.
Den första nätkänningen ägde istället rum i den tjugoförsta minuten i lila favör. En hög och lång boll nådde en blytung Riganò, placerad utan för straffområdet, som efter lite stångande bröstade ned bollen till en framrusade Miccoli. Resultatet blev ett skott som smög sig in vid Peruzzis högra stolpe.
Det är ofta domaren får ta emot mängder med kritik och så blev det så även efter derbyhjälten Di Canios kvitteringsmål. Lazio erövrade bollen och kunde anfalla mot ett oorganiserat försvar genom Liverani och A. Filippini som slutligen slog en pass mellan två lila försvarare till de två framåtrusande anfallarna, ställda offside. Det var inte heller några små marginaler utan dryga metern som linjedomaren hade för svårt att upptäcka. Hur som helst, Paoletto avslutade med en klinisk minichipp.
Besvikna Violaspelare valda istället för att deppa ihop mata in bollar till en Christian Riganò som närmast liknande Stam i luftrummet. Trots att markeringen var benhård kunde ingen rå på Fiorentinaanfallaren. Det sista farliga som inträffade var en hörna där Lazio i allt tumult till slut kunde parera ett pressat skott.
För de ljusblås del var inte halvleken så tillbakapressad som det låter. Lazio kunde emellanåt skapa press på Fiorentina med hela laget på det lilas planhalva och några giftiga kontringar. Laget höll sig samlat och när man hade bollen var det ett strukturerat spel som byggde på konstruktivitet och organisation. Med andra ord så som det ska vara vid en tuff bortamatch.
Andra halvlek
Andra halvlek fortsatte där den slutade, Fiorentina jagade ett ledningsmål och kunde sånär brista ut i jubel när Miccoli träffade trävirket i en välplacerad frispark. Lazio då? Jo, i anfallet efteråt kunde den reinkarnerade Cesar slå en boll till Rocchi som efter en nedtagning på bröstet skapade yta och sköt precis utanför den polisongbeklädde målvaktens vänstra stolpe.
Lazio arbetade sig in i matchen mer och mer - även om Fiorentina på det stora hela hade bollinnehavet - medan det ansiktslyft som gick att bevittna mot Roma trädde fram vid de tillfällen man hade bollen. Under tiden försämrades Rizzolis aktier än mer när Valdes vann dobbkampen om bollen mot Siviglia och därmed föll i Romlagets straffområde utan att det blåstes i visselpipan.
Istället var det Lazio som kunde ta ledningen efter att Di Canio byttes ut till förmån för makedoniern Pandev. Goran, som inte fick någon speltid i derbyt, var snuskigt spelsugen och kunde näta efter att ha väggspelat sig förbi Violaförsvaret med den excellente registan Liverani. Den förre Romamålvakten fick se den andra läderkulan för dagen skaka till nätmaskorna bakom sig.
Hemmalaget började spela för kvittering när en chans dök upp från ingenstans efter att en konstig hopslagning hade ställt i stort sett samtliga spelare. Miccoli rusade mot mål samtidigt som Siviglia hängde på och blockerade avslutet som den bortträngde lurifaxen avlossade. Därefter satte Lazio vad som troddes skulle bli spiken i kistan. Återigen var det Pandev som var framme. Från högerflanken på offensiv planhalva drev han bollen samtidigt som han framåt straffområde vek av inåt. Försvaret samlade sig medan en misslyckad glidtackling bara kunde få Pandev tillfälligt ur balans. I sekunden efteråt - med den tillfälliga balansen hyfsat återupprättad - passade han en framåtstormande Dabo som placerade bollen vid stolpens insida.
Minuterna senare kom en reducering efter att Lazioförsvaret för första gången under matchen tappade markeringen totalt. En frispark nådde en omarkerad Riganó - vem annars? - som nickade bollen, emellan alla ljusblå i straffområdet, till Miccoli som dundrade in sitt andra mål. Därefter var Pandev framme igen och nosade på mål efter ett inspel av Cesar. Sista ordet fick det lipariska undret som för matchens sista gång serverade för ett skott som letade sig utanför Serenis - som på traditionellt manér byttes in i halvlek då att Peruzzis ådragit sig en muskelskada - högra stolpe.
Slutsummering
Lazio surfar vidare på derbyvågen och besegrar ett Fiorentina med lite tur men definitivt inte utan skicklighet. Lazio spelade strukturerat och med tanke bakom varje boll. Inga onödiga bollar tappades på mittfältet och anfallet agerade i stort sett lika samspelt som i torsdags. Att Fiorentina skulle föra spelet var självklart, men Lazio utnyttjade sin situation till fullo och därför var segern aldrig orättvis även om ett oavgjort resultat också skulle ha varit rättvist.
Sett till förutsättningarna - med tömda krafter och tankar kvar i derbyruset - var insatsen över förväntan. Soliditet och effektivitet beskriver söndagens födelsedagsfirande bäst.
