Krönika: Fantasista
Tre stycken har lämnat, ingen återstår. Lazio spelar idag en fotboll utan en fantasista. Utrymmet mellan Fabio Liverani och anfallarna ekar tomt.
Igår bläddrade jag förbi Viasat Sport. De visade Atalanta-Inter. Ett oanat intresse för matchen väcktes när jag såg att Veron spelade.
Jag kom att tänka på all den magi som Lazio saknar i dagsläget. En fantasista med förgyllande bollkonster som kan charma en hel fotbollspublik.
Fabio Liverani i all ära men han förblir bara en simpel regista i jämförelse med vad vi har skämts bort med innan ridån gick ned.
Juan Sebastian Veron. Argentinaren som spenderade två säsonger i Lazio. Under dessa två överväldigande år vann han kärlek hos samtliga laziali. Trots att han innan hade gjort stora avtryck i tidigare klubbar transformerades han till en hjälte i ljusblå ögon. Enbart efter en säsong.
Givetvis kultförklarades alla spelare från scudettovinsten men kring Veron fanns något ytterligare. Han gav någon sorts speciell kärlek tillbaka.
Under säsongen därefter skakades Serie A av passkandaler. Veron var en av de som berördes. Ifall det var därför eller på grund av den allt mer krassliga ekonomin som han såldes vet vi inte exakt.
Faktum kvarstår att han lämnade Rom.
För Manchester United.
Sejouren på de brittiska öarna gick sådär. Många skador hindrade hans framfart. Skador som bekräftade kärleken till Rom och Lazio.
Veron rehabiliterades under perioder på Formello. Besökte gymmet, beträdde gräsmattan och socialiserade.
Allt tillsammans med Lazios trupp.
Den trettonde mars återvänder den argentinska bollkonstnären till Olimpico. Hoppas att kurvan ger honom ett lika varmt välkomnande som Pavel Nedved fick med blommor och halsduk.
En som inte kommer att få ett lika varmt välkomnande är Dejan Stankovic. Jugoslaven som ställdes inför ett karriäravgörande beslut i vintras. Till Laziofansens förtvivlan.
Som yngling köptes han in från Röda Stjärnan. Svennis lovordade honom. Han växte som spelare medan supportrarna ibland oroade sig över om han någonsin skulle bli det som förutspåddes.
Han blommade ut.
Dejan var en av dem som försökte fylla tomrummet efter det argentinska och tjeckiska utträdet. Han lyckades hyfsat.
Åtminstone bäst bland kollegorna.
Sedan kom Roberto Mancini tillbaka till klubben. Den här gången som tränare.
"Deki" var inte tänkt som spelregissör. Fabio Liverani skulle bygga upp spelet från sin registaroll.
Den före detta Perugia-spelaren ådrog sig en skada. Dejan kallades in som ersättare.
Så började säsongen där Stankovic äntligen blommade ut på allvar.
Han var en av seriens absoluta giganter. Passningarna var smekfulla, speluppfattningen utomjordisk. Tekniken oändlig.
Alla jublade men i bakgrunden satt Luciano Moggi. Och inte minst Massimo Moratti.
Luca Baraldi höll kvar i sin guldklimp. Nästa säsong (läs: fjolårssäsongen) skulle spraka. Ett nytt kontrakt var det enda som saknades.
Säsongen drog igång. Men var befann sig Dejan?
Psykologiskt sett var det i alla fall inte på planen.
Kontraktsförhandlingarna stagnerade. Ett halvår återstod innan det gällande kontraktet löpte ut.
Inter vann dragkampen. Moratti genomförde en rundvisning på Appiano Gentile. Lazio fick delat ägarskap i den då mediokra talangen Pandev. Stationerad i ett håglöst Ancona.
Resten är historia.
Stefano Fiore var också en av dem som skulle fylla tomrummet som Veron och Nedved efterlämnande sig.
Han misslyckades.
Jag minns det som igår när en äldre kvinna bakom mig på läktaren muttrade "Fiore..." med en hopplös stämma.
Men han skulle få sin revansch. Visserligen var han i skuggan av Stankovic säsongen därpå men självförtroendet hade hittat tillbaka. I en mittfältsroll till höger kunde han dock inte visa upp hela sin kapacitet.
Likaså under hösten 2003.
Sedan såldes Dejan. Mister Mancini bytte taktik. Fiore flyttades in mer centralt.
Succé.
Giuliano Giannicheddas vapendragare från tiden i Udinese kröntes till vårens spelare. Han blev Lazios fantasista. Han blev känd som mannen som kunde tämja monstermaskinen från Turin. Juve-dräparen. De zebrarandigas största fasa.
Även här nådde sagan ett slut.
Lazio var konkursmässigt. I sällskap med Bernardo Corradi såldes Stefano till spanska storklubben Valencia.
Det sista kapitlet under de gyllene fantasista-åren hade kommit till sin ände.
Idag spelar Lazio utan en fantasista. Fabio Liverani innehar dubbla roller. Goran Pandev, den mediokra delbetalningen, sitter på bänken.
Kanske blir han vår nästa fantasista.
