Analys: Strukturella förändringar
Ett år har gått sedan Claudio Lotitos inträde i den ljusblå Romkubben. Det är nu dags att börja förverkliga det som man innanför Villa Sebastianos stängda dörrar har i syfte att förverkliga.
Det har nu gått ett år sedan Claudio Lotito tog över presidentskapet i Lazio. Presidentens erfarenheter av en fotbollsklubb var dessförinnan noll, han var en riktig tabula rasa. Detta innebär att varje steg som Claudio Lotito har tagit i snart ett år har fört honom fram på nya vägar och lett honom in i världar han aldrig tidigare skådat. I samband med de elementära och akuta uppgifterna med lönenedskärningar, rensningar av “motsträvig” personal, skulder och andra organisatoriska frågor har allt varit ett endaste stort kaos. För utomstående har det därför varit lätt att kritisera presidenten då mycket har tett sig ologiskt och oförnuftigt, men har denna kritik egentligen varit berättigad? Det har i många fall varit för mycket att städa upp på en gång, omprioriteringar - oförståeliga för en simpel supporter - har varit ett måste. Men nu är allt detta historia - det första året är avklarat, inget mer akut finns i vägen och Claudio Lotito har lärt sig att orientera sig genom sin fotbollsklubb; alla Lazios komponenter är utforskade.
Tiden har vid detta skede anlänt där vi - supportrarna - kan börja ställa lite krav på vår president. Och då menar jag inte höga ambitioner och sportsliga resultat. Nej, vad jag menar är ett byggande av en organisation med struktur och ambitioner som efterlevs. Tidpunkten är kommen när Lotito bör börja forma klubben som en enhet där allt sker i samklang, där han tar hänsyn till vårt förflutna och de möjligheter som ligger i framtiden. Under förra månaden, maj, gick det att läsa att Lazio hade slutit avtal om teve- och sponsorrättigheter, detta är förstås positivt men det stora avtalet kvarstår ändock - det med SKY och de stora pengasummorna. Och där tänker jag också lämna de rent administrativa och affärsmässiga aspekterna, eftersom jag inte har tillräckligt med insikt i vad för siffror och avtal Lazio har att göra med.
På de rent sportsliga planet är däremot alla dörrarna öppna för allmänheten och därutav möjligheterna till att granska vad som försiggår och vad som bör åtgärdas. Det första som man bör göra är att i ett tidigt skede anställa en tränare och en sportdirektör så att man har hela sommaren - och försäsongen - på sig att planera och strukturera upp de fotbollsmässiga ambitionerna för den kommande och de kommande säsongerna. Hedervärt och intelligent nog har Claudio Lotito redan ordnat med den biten. Tränaren, Delio Rossi, och sportdirektören, Carlo Osti, kan därför nu, tillsammans med presidenten, med omtanke behandla alla aspekter och forma ett lag som passar in i de ambitioner som Claudio Lotito har fastställt. I nuläget ter sig nödvärvningar likt inför förra säsongen ganska distanserade, vi får hoppas att det också förblir så.
Men vilka är då dessa ambitioner som presidenten har fastställt? Förutom att bygga en stabil organisation där allt sker i professionell anda och utan onödiga utgifter, till skillnad mot förr, har Claudio Lotito tillkännagivit att Lazio kommer att bygga ett ungt lag där affektion till klubbtröjan kommer att värderas högt. Medföljer gör därmed att ungdomsverksamheten måste ges mer förtroende och resurser för att kunna fostra fram så många egna spelare som möjligt, redo för klivet till Lazios A-lag och Serie A-fotbollen. Detta låter givetvis väldigt fint på pappret men det är en annan sak att börja forma en organisation som kan ta klubben till detta mål i verkligheten.
En bra början är dock att använda sig av tränare som har god kontakt med unga och som gärna vågar satsa på dem. Delio Rossi är en del av Italiens unga och lovande garde tränare som gärna satsar ungt och väcker entusiasm bland ungdomarna. Viktigt är emellertid att inte ge honom allt ansvar utan att även presidenten öppnar upp för möjligheter genom ökade resurser till i ungdomsverksamheten, vilket jag tidigare nämnt, samt att sportdirektören Carlo Osti ser till att dessa resurser hamnar där dem ska hamna. Lecce och Atalanta har visat att det är möjligt och med tanke på vilket spridningsområde Lazio har att utgå från, samt alla de talanger som man tidigare har fostrat (att de sedan, när de nått slutfasen, har blivit negligerade är en annan femma…), har man goda möjligheter att kunna uträtta liknande under.
För Lazios del anser jag tyvärr att allt detta kommer att bli svårt. Lazio har länge dragits med bristande kunskap och förståelse på området. Talanger har vanvårdats vilket har lett till att andra klubbar har skrivit kontrakt med dem, eller har tålamodet varit av så dåligt slag att talanger har slängts i papperskorgen för att ett par säsonger senare uträtta spektakel i annan klubb. Giampiero Pinzi, som Lazio gärna vill locka över under sommaren, är i och med det ett typexempel som man verkligen bör lära sig utav.
Så - om Rossi, Osti och Lotito är smarta nog behandlar man inte bara sommarens fotbollsmässiga omstruktureringar ur A-lagets perspektiv utan också ur ungdomsverksamhetens synvinkel. För i avsaknad av en välfungerande ungdomsverksamhet kommer gapet mellan A-laget och primaveralaget aldrig att minskas, och därmed kommer tålamodet att tryta samt vanvårdandet av talangerna att ånyo eskalera. Just därför är det så viktigt att man har en tränare som Delio Rossi vid rodret som alltid har ett öga riktat mot ungdomsverksamheten, för med en gammal och rutinmässig gubbe som Giovanni Trapattoni skulle en satsning och utveckling av ungdomsverksamheten bortses från fullständigt. Inte heller att glömma är att visa Volfango Patarca, ungdomstränarnas ungdomstränare, vägen hem från sin exil i Lodigiani, med honom är grunden bättre byggd än med cement.
Tillbaka till A-laget och vad som sommaren kommer att bjuda på - det är ju trots allt av störst intresse supportrar sinsemellan. Att man bör börja planera och forma spelartruppen tidigt har jag redan påpekat otaliga gånger men det är vitalt, speciellt med tanke på att Claudio Lotito har bestämt sig för den - för den kommande säsongen - så ödesdigra Intertotocupen. Lyckligtvis har man sagt att runt sex ungdomar kommer att få chansen i turneringens tidiga skede men det betyder ändå inte att säsongen börjar senare för de riktiga A-lagspelarna.
För vissa av Laziospelarna är framtiden alltjämt oviss, om dessa spelare - till exempel Massimo Oddo - trots allt säljs under det mycket händelserika dygnet innan augusti övergår i september betyder det att man mer än gärna redan bör ha pekat ut en ersättare eller i bästa fall så tidigt som möjligt har den spelaren inhandlad. För att i samma veva som man säljer Laziospelaren snabbt ordna med en ersättare är minst lika våghalsigt som många av värvningarna under förra mercatons sista dag var. Sådant är bättre att försöka undvika och istället så tidigt som möjligt av sommaren sälja dem man ska sälja och köpa de som man ska köpa. På så sätt kan man mycket enklare hålla sig till planerna och alltid se till balansen i truppen, för att inte tala om tiden laget har till att svetsas samman.
Allt detta är förstås mina egna tankegångar, det kommer att bli mycket krångligare för Claudio Lotito, var så säkra.
