Alessandro Nesta - ljusblå, inte rödsvart
Karriären i Milan är till ända. Frågan är vad som händer nu. Hur som helst - tack för allt, älskade Alessandro Nesta.
Alessandro Nesta gjorde 263 matcher för Lazio. Han är laziale sedan barnsben och kommer alltid vara den förlorade sonen som på ett sådant tragiskt sätt tvingades lämna oss, mot sin vilja. Alessandro Nesta hann vinna sju titlar med Lazio, och var den självklare kaptenen i Cragnottis fantastiska lagbygge. Låt oss inte glömma bort att Sandro spelade i Lazio i hela sjutton år, när han nu tackas av i Milan. Det är Lazio - inte Milan - som är Alessandro Nestas hem.
31 augusti 2002 är kanske det allra mörkaste datumet i Lazios historia, och ändå har denna klubb varit med om oerhört djupa dalar, spelskandaler och nedflyttningar, minuter från konkurs, och blott ett par mål från Serie C. Vad som hände där för snart tio år sedan känner de flesta ljusblåa till - Nesta lämnade för Lombardiet i samma veva som Lazio stod på ruinens brant. Det är svårt att inte fortfarande känna den svidande förbittringen fortleva i hjärtat. Milans pengar kanske räddade Lazio, men ni stal från oss vår ädlaste juvel. Ni fick världens bäste mittback i tio års tid för ynka 35 miljoner euro. Och det var, och är, så jävla orättvist. Att Irriducibili gick bärsärk och brände bilar på löpande band är något man faktiskt kan förstå.
Det är få saker som är så vackra som när en cirkel, som innefattar en hjälte till fotbollspelare, sluts. Den har exempelvis gjort det för Del Piero i och med scudetton, och vem kan missunna Italiens främste gentleman den slutliga belöningen för lång och trogen (och fantastiskt spektakulär) tjänst? Det finns förmodligen bara en enda individ som kan mäta sig med Del Piero när det kommer till heder och gentlemannamässigt uppträdande, och ni vet vem det är. Till och med den mest inbitne romanistan vet vem det är, och ni har aldrig haft någon av hans kaliber. För Nestas del skulle cirkeln på ett särdeles vackert sätt kunna slutas med en sista säsong i Lazio.
Jag skriver inte denna artikel för att provocera någon milanista. Jag begriper att ni älskar honom efter allt han gjort för Milan och onekligen har också Nesta själv starka känslor för klubben. Men blod är tjockare än vatten. Rötter i Italien går djupt. Nestas pappa Giuseppe, så ljusblå man bara kan bli, tackade nej till tio miljoner lire 1985 då Roma först av alla fick nys om den talangfulle yngligen och erbjöd en inte särskilt välbärgad arbetarfamilj detta ansenliga belopp. Giuseppe tackade nej för att han aldrig i livet kunde tänka sig sin son i en annan klubb än Lazio. Jag tror att sådant sätter sina spår, som aldrig någonsin kan suddas ut, i en ung pojke som älskar fotboll. Och Lazio. Även om han sedermera spelar i Milan i tio år.
Jag vet...det är en utopi att hoppas på en återkomst. Att tolka av Sandros uttalande idag lär det inte bli Lazio. Lotito vill inte ha "gamla spelare" till sitt projekt och kanske är Nesta sugen på MLS. Jag äger lyckan att ha fått besöka New York och det är en fantastisk stad, men Rom...Rom tar ändå priset. Kan inte ett par lyckliga omständigheter få de inblandade parterna att inse det sagolikt vackra med att Alessandro Nesta, vår kronprins som aldrig fick bli konung, får göra en sista jävla säsong för den klubb hans hjärta aldrig slutat slå för?
