Atlético Madrid 1-0 Lazio: Ingen överraskning
I returmötet i Madrid skulle Lazio behöva ett mindre mirakel för att kunna hålla EL-drömmen vid liv. Men med skadeläget i truppen och Rejas avskedsansökan som kuliss skulle scenen utspela sig precis som väntat. Nu måste de himmelsblå återfå ordningen i leden och lägga allt fokus på ligan. För det finns mycket kvar att vinna. Och lika mycket kvar att förlora.
Matchen i sig var på förhand ganska ointressant med monumentalt ogynnsamma odds. Lazio skulle behöva göra minst tre strutar mot ett starkt Atlético, efter att ha förlorat med 3-1 i Rom. Truppen var allt annat än optimal. Klose tvingades stanna hemma i den eviga staden, medan unge Kozák skulle få den otacksamma uppgiften att agera target player - uppvaktad av det kompakta Atléticoförsvaret. Därtill skulle Bizzarri vakta målet för Romlaget och åldermannen Zauri än en gång få förtroende i backlinjen. Glädjande nog skulle Mauri vara tillbaka med kaptensbindeln på armen.
Redan i 11e minuten är Atléticos Eduardo Salvio nära att grusa gästernas förhoppningar med ett hårt skott som Bizzarri ändå lyckas rädda. Minuterna senare får samme Salvio ett delikat skottläge som han sular rakt in i stolpen. Även Lopez får en hyfsad chans, men ännu håller Lazio tätt. Goda råd är dyra, men hela matchen ska spelas och ännu lever ett minimalt hopp om att åtminstone kunna sätta hårt mot hårt.
Det ser inte bra ut för gästerna, även om det - liksom på Olimpico - ändå är två relativt jämnspelta lag som möts. Den stora skillnaden är nu som då kvalitetsskillnaden i försvaret. Zauri, Dias och Diakité har svårt att avstyra räderna mot mål. Hade Reja haft en fullt frisk trupp att tillgå hade man förmodligen mönstrat en anfallsduo. Nu fäktar istället Kozák som en vildkalkon i straffområdet men utgör ensam inget hot. Frustrationen är påtaglig och klockan tickar vidare. Ett mål känns avlägset. Tre tycks ärligt talat skrattretande omöjligt.
I början av andra halvlek sätter den för dagen storspelande Godín den sista spiken i kistan med en nick på en hörna. Nu finns det inte mycket mer att göra för gästerna. Uppförsbacken är för brant, och det är Atlético som helt tar över spelet. Senare är det nära att Matuzalem chockar hemmalaget med ett vackert distansskott på halvvolley, men målvakten är på tårna och skopar upp den utan större problem.
Reja luftar både Rozzi och Zampa mot slutet av matchen, men de gör tyvärr inget större intryck. Så slutar en fullständigt förglömlig match 1-0 till hemmalaget, och Lazio får åka hem till Rom för att försöka få ordning bakom de himmelsblå kulisserna. Tränarfrågan måste lösas och harmonin som vi såg i höstas måste på något sätt återbördas. Truppen är på väg att tillfriskna. Frågan är om man kan säga detsamma om den gode Lotito.
Forza Lazio!
