Att förlora mot Juventus och ett Brasilianskt fenomen
Sent i lördags kunde vi konstatera att Juventus slog oss igen, med samma resultat som förra säsongen. Skillnaden mot förra säsongen är att Juventus har ett otroligt kompakt och tryggt lag nu. Spelare som Pirlo, Chellini, Buffon, Vidal, Pepe och Matri gör omgivningen lugn och verkar prestera på topp under nya tränaren Antonio Conte. Spelarna litar på varandra i alla situationer.
Lazio spelade bra, väldigt bra i vissa moment. Lazio hade en publik med sig som inte funnits där på väldigt länge. Känslan av att titta på TV:n och se att långsidan på andra sidan planen är proppfull påminner om fornstora dagar, om dagar då spelarna nere på planen hette bland annat Conceicao, Nedved, Veron och Nesta. Lazio var i det absoluta toppskiktet och behövde aldrig frukta något lag. Spelarna litade på varandra, lutade sig tillbaka på varandra, alla hade sina egenskaper. Drog Claudio Lopez iväg på en löpning när Mihajlovic hade bollen i backlinjen visste han att bollen kunde komma serverad med millimeter precision i kontringarna. Spelarna visste också att det gick lika bra att servera Nedved på både höger och vänsterfoten, ett kvalitets avslut kom hur som helst. Juventus igår visade sidor som bara topplag har. Deras defensiv och energi gör det otroligt svårt för vilket lag som helst att anfalla. Det såg riktigt tungt ut, att måtta en offensiv, att skapa ett tryck.
Jag kan tänka mig in i situationen om du tappar boll på mittfältet mot detta Juventus som i matchen i lördags. Antingen åker ditt lag på en vindsnabb kontring eller så spelas bollen bak till backlinjen som nästan direkt sjunker ned mot eget straffområde, en lufsande Pirlo tar sig neråt och får passningen, som bara är till att fördela och han gör det med stort lugn. Hans medspelare vet om hans kvalitéer, dom känner sig trygga när han har bollen. Visst, Lazio pressar på bra över hela banan, med det visade sig i slutet att det hade sitt pris. Hernanes som hade defensiva uppdrag som gick ut på att ligga tätt på Pirlo såg helt utmattad ut emot slutet. Även resterande spelare led fruktansvärt och det kostade den där sista energin för en forcering mot slutet med tanke på alla moment av att jaga boll eller löpa tillbaka i kontringarna som uppstod.
Vad har Lazio då? Vi har Ledesma som skall fungera på ett liknande sätt som Juventus Pirlo. Han skall sjunka djupt och fördela bollar, visst gör han det bra Ledesma, ibland. Det bör understrykas, i vissa matcher kan han glänsa. Som mot Napoli på Sao Paulo nu sist. Då var Ledesma fysisk, sökte väggspel, höll undan stångande Napoli spelare och slog inte bort så många passningar. I backlinjens mittlås hade vi Stankevicious och Diakite. Skapar dom lugn när dom ska sköta uppspel? Nej, det gör dom inte. Det blev oftast antingen en lång boll eller en kort passning till en mötande Ledesma. Oftast faktiskt det första alternativet då både Napoli och Juventus pressade högt.
Vad behöver Lazio? I min mening behöver Lazio en passningsskicklig mittfältare som kan sprida lugn vid ett eventuellt bollinnehav eller ett högt press spel från motståndarna. Vi behöver trygghet där, ett lugn. Min uppfattning är att Ledesma inte skänker det lugnet till Lazio tillräckligt bra för att nosa på topplagen eller för att höra till det riktiga toppskiktet. Vi har väldigt mycket energiska spelare, två vägs spelare så som Gonzalez, Lulic, Brocchi och ett sparkapital i Cana. Även Matuzalem och skadade Mauri. Listan blir snabbt lång, dessa ovannämnda spelare har dock en sak gemensam, eller en och en sak. Dem är alla bra fotbollsspelare förstås men poängen och frågan är: Är övriga i laget trygga när Lulic har bollen, är du trygg? Är laget trygga när Gonzalez skall slå en till synes enkel avgörande passning? Är du trygg? Matuzalem och Mauri är väl undantagen men tyvärr skadedrabbade och dem har inte åldern med sig och egentligen ingen av dom ovan nämda där pigga ungdomliga sprudlande benen.
Framtiden heter Hernanes
Brasilien den 29 maj 1985, i miljonstaden Recife föddes en pojke som fick namnet Anderson Hernanes de Carvalho Andrade Lima. I Recife där jag personligen haft privilegiet att få besöka är klimatet underbart. Milslånga stränder och skyskrapor så nära inpå havet att man nästan kan se spegelbilderna av dom på vattnet när man vadar ut i vågorna. Att bada i Recife fick vi dock höra, var ingen bra idé. Det har skett väldigt många haj attacker och överallt fanns det skyltar vid stranden som varnade om detta. Staden Recife var inte alltid så trevlig att vistas i, på nätterna kunde det se ut som scener ur ett GTA spel utspelade sig mitt framför ögonen på en. Kvinnor som gick på gatorna och gestikulerade vilt i minimala shorts och obefintliga toppar, pojkgäng med järnrör som gick över torgen och oräkneligt antal människor som sov på trottoarerna i den obeskrivliga hettan och stanken av ruttna sopor som låg utspridda i varje gathörn.
Det var alltså här Hernanes växte upp. När jag var där så hade jag ingen aning om vem Hernanes var. Nu vet jag, och det är nu jag reflekterar över hans hemstad. Som 16 åring började Hernanes fotbollskarriär att ta fart på allvar. 2001 värvades han över till den sydliga och betydligt större staden Sao Paulo för att representera laget med samma namn. Att Hernanes var en stor talang var det ingen som tvivlade på i klubben, det skulle dock dröja fram till 2004 innan Hernanes då som 19 åring klev upp i A-laget. 2006 lånades han ut till den mindre men närbelägna klubben Esporte Clube Santo André. Där blev det 23 matcher och 6 mål för den offensive mittfältaren. Totalt blev det 34 mål för Hernanes under tiden i Brasilien. 2009 blev han också utsedd till världens mest lovande fotbollsspelare av brittiska tidningen Times och året innan hade han fått utmärkelsen för bästa spelare i Brasilianska ligan.
6 Augusti 2010 gick köpet av Hernanes igenom. Han anslöt till Lazio, i sin första träningsmatch mot Deportivo La Coruna blev han nerdragen i straffområdet och förvaltade straffen som laget tilldömdes själv. Det var bara början. I säsongsinledningen storspelade brasilianaren och gjorde mål i debuten. Mot Milan någon match senare, då världens ögon riktades mot Stadio Olimpico klev han fram som Lazios store hänförare. Med finess och bländande överstegsfinter hänförde han fotbollspubliken, vänster eller högerfoten spelade ingen roll. När Hernanes hade bollen visste inte Milan hur de skulle agera. Han assisterade Floccari till 1-1 målet i den matchen och senare i December när Lazio slog Inter med 3-1 så spelade han sin livs fotboll och assisterade Zarate till 2-0 i början av andra halvlek och punkterade matchen i slutet med en frispark. Första halvan av säsongen var över och många experter kliade sig på flinten och undrade hur bra är egentligen denna Hernanes? Hur bra kan han bli? Vilket kap Lazio hade gjort, tillsammans med Pastore i Palermo och Sanchez i Udinese var han ligans absolut mest spännande spelare.
Vinteruppehållet i Italienska Serie A slog in och dem flesta spelarna från Syd Amerika brukar utnyttja det till att flyga tvärs över Atlanten för att umgås med familj och vänner. Hernanes valde att stanna i Rom, att träna ännu hårdare och bekanta sig ännu mer med sin nya stad som han förälskat sig i. Det tyder på att Hernanes är ett riktigt proffs och att han redan från början utvecklade starka känslor för sin nya klubb.
Säsongen flöt på och Lazio med Hernanes i spetsen klamrade sig fast i toppen av tabellen. På mållinjen föll dock Lazio emot Udinese som knep den där sista Champions Leauge platsen. Hernanes säsong måste sammanfattas som oerhört bra om man bortser ifrån vissa formkurvor. 11 mål slutade mål produktionen på i Serie A och det får sägas är otroligt bra från en mittfältsroll, bara Pavel Nedved har gjort det bättre i Lazio.
Hernanes har den här säsongen blandat bländande spel med matcher då han försvunnit ur matchbilden. En skada har delvis plågat honom men i övrigt så har Lazios spel kretsat kring honom. Hernanes har hittat ytor som ingen annan har hittat, han har i vissa matcher dribblat av två, tre och ibland fyra spelare på vägen mot mål. Ingen spelare jag kommer på sedan Zinedine Zidane har haft förmågan att stillastående finta sin motståndare så grovt som Hernanes gör ibland. Egenskaperna denna man besitter är ovärderliga för dagens Lazio och inte minst för världens alla fotbollsfanatiker att skåda.
Den kritiska delen i den här artikeln angående vårat mittfält kan ses från olika perspektiv, vi är redan nu ett topplag som kan mäta oss med dem största i Italien för stunden. Spelare som fått en del kritik har haft ljuspunkter den här säsongen och som ett kollektiv fungerar det för det mesta bra. Men Lazios ledning bör börja se framåt, vi bör redan nu börja tänka på ett generationsskifte. Oavsett hur det kommer att utveckla sig så hoppas jag, och tror att största prioritet måste vara att bygga laget runt den där 26 åringen från Recife.
Grande Hernanes.
När denna artikel skrevs i söndags kväll hade kontakt redan tagits med Hernanes agent med förfrågan om en intervju för att komplettera artikeln ovan med förhoppningsvis en del av Hernanes egna ord om sin resa, det hela bollas just nu emellan hopp och förtvivlan. Detta är anledningen till att artikeln inte publicerades tidigare och det kan finnas meningar som innehåller felaktiga ord som "igår" vilket så klart syftar på i lördags och matchen emellan Lazio och Juventus.
