Cagliari 1 - 0 Lazio: En studie i oförmåga att göra mål
Tre oerhört värdefulla poäng gick onödigt förlorade borta på Sardinien, efter en försvarstabbe av André Dias samt svaga offensiva insatser överlag.
Lazio kommer till spel mot Cagliari med förväntad elva, där Kozak/Sculli fortfarande får chansen på topp. Redan efter fem minuter sitter undertecknad
och svär, drömmandes om Zarate på planen. Kozak ska definitivt ha cred för sin fina vinter, men är också onekligen en på nästan alla sätt och vis sämre
fotbollsspelare än argentinaren. Det känns också betydligt roligare och oändligt mycket mer spännande med Zarate på planen än Libor Kozak. Det är bara att hoppas på att Reja inte givit upp hoppet om honom.
Matchen som sådan är rätt jämn, och bjuder inledningsvis inte upp till något vidare skönspel. Det är ärligt talat en ganska tråkig söndagseftermiddag på
Sardinien och reklamskyltarna för Ichnusa, den goda sardiska ölen, skänker för denne skribent minnen av betydligt trevligare art än fotbollen i sig.
Efter trettio minuter har Lazio etablerat sig som det spelförande laget. Hernanes är spindeln i nätet, som vanligt nuförtiden, och bjuder på ett flertal fina moment. I 36:e har brassen en farlig frispark, som trots att den går mitt på Agazzi skapar problem på grund av en svårbedömd studs.
Förra veckan fick man som laziale skratta åt Riises klumpedunsighet mot Shakhtar. Idag är det vår tur att råka ut för en back som svarar för en allvarlig och mycket kostsam tabbe. Annars så klanderfrie André Dias ser att Acquafresca skjuter ur dålig vinkel, tar en jättelöpning hem, bollen går förbi Berni men är på väg utanför. Dias lyckas dock inte få kontroll på kroppen och vallar in bolluslingen i mål. Liksom Riises dundertabbe måste situationen nästan ses, för det är nästan för pinsamt för att vara sant. Dock är det sånt som händer nån gång ibland, även för den bäste mittbacken. Vi går till halvtid med 1-0. Mycket orättvist, oerhört surt.
Andra halvlek inleds utan att Reja genomfört några byten, trots att undertecknad gärna sett ett dubbelbyte på anfallarna. Lagspelet i stort var bra under första, men varken Kozak eller Sculli gjorde någon lycklig. I 57:e har för dagen mycket duktige Ledesma ett tungt skott som verkligen testar Agazzi, men Lazio skapar trots ett markant spelövertag inte många farliga chanser i övrigt.
I 65:e är det äntligen dags för ett byte. Sculli plockas av och in kommer Floccari. Fem minuter senare, efter en Hernanesfrispark, skarvar Floccari bollen just utanför stolpen. Det vill sig inte riktigt. 76 minuter för sent får även Zarate beträda Sant'Elias gräsmatta. Ska han lyckas frälsa oss?
Matchuret börjar ticka upp emot 90 minuter och frustrationen börjar bli mer och mer påtaglig, både hemma i soffan och bland spelarna på planen. Gula kort
haglar och det är mycket stök och bök från båda håll. Efter fyra tilläggsminuter, där Cagliari skickligt avvärjer Lazios anfallsförsök och verkligen agerar som ett lag, blåser domaren av matchen. Ännu en gång har vi förlorat borta mot Cagliari och tappat tre oerhört viktiga poäng inför framtiden.
Visserligen är Cagliari ett ganska stabilt och homogent lag, med hög arbetskapacitet och moral, men Lazio ska inte gå och förlora denna match. Motivationen måste vara högre hos Laziospelarna, som har precis allt att spela för, och killer instincten i boxen kan inte vara såhär pass ickeexisterande. Det är oroande att se hur mycket boll Lazio har och hur få heta målchanser laget lyckas skapa. Dias självmål är en skitsak och en käftsmäll från Fru Fortuna, men vi måste kunna göra ett par- tre mål en sådan här match. Konkurrenten Udinese med superduon gjorde för fasen sju borta mot Palermo. Skärpning!
Tre stjärnor
1. Ledesma - återigen mittfältets konung. Ett ankare i ordets rätta bemärkelse.
2. Matuzalem - bollsäker, passningsskicklig och grinig.
3. Hernanes - stod för en bra första halvlek och var bäst på plan, men kom bort i andra. Bör träna skott en aning.
