
Derbyfebern är över mig
Jag har tagit ut en semesterdag. Chefen bara ryckte på axlarna när jag frågade. Låtsades förstå. "Årets match på söndag säger du? Ja, det är visst viktigt för dig. Klart du får ledigt." Han fascineras av engagemanget. Men ibland slår det mig hur omöjligt det måste vara att försöka närma sig suporterskapet utifrån. Och visst. Det är ju vansinne. Men det har ett alldeles eget värde, som bara låter sig uppskattas rättvist av den som redan är en del av det.
