Ett inledande samarbete med Lazioland: Gästkrönika
Cathal Mullan är skribent på den väldigt populära sidan LazioLand.com, han har gjort sig känd bland annat i forumet under namnet Caxi och har diskuterat och debatterat allt som har med Lazio att göra under flera år. Här kommer en krönika från honom om Hernanes situation i Lazio. Artikeln kommer att publiceras på LazioLand i dagarna, då på engelska. Alla Laziali på svenskfans får således chansen att läsa före alla andra. Förhoppningen i framtiden är att det skall fortsätta så.
I 18 månader har jag argumenterat om att Hernanes inte är det gudalike geniet som många lyft fram honom som. I 18 månader har mina upprepade tankar och åsikter studsat mot döva öron allt eftersom folket fortsatt att framhäva honom som Il Profeta som lyfte Lazio från djungeln i mitten av tabellen till högre höjder i Serie A. Jag måste erkänna att ibland är jag väldigt envis och blir generad över mina egna åsikter när jag vägrar att se tillbaka på något jag helhjärtat tror på, men efter 18 månader och tillslut, jag känner att majoriteten har ändrat sig.
Både Lazioland.com's betygsättare och majoriteten av fansen hade utnämnt Hernanes till matchens flopp mot Catania. Det gjordes trots att neutrala betygsättare som Goal.com utnämnde brassen till matchens bästa Laziospelare. Som en Laziofan bryr jag mig inte om vad neutrala betyg sättare och fotbollsvetare skriver om mitt lag och det var klart som dagen för mig att i söndags var Hernanes underkänd, och det är inte första gången. Anledningen till att jag nu har fått mod att komma ut och kritisera Hernanes igen är att till och med de mest hängivna fansen är villiga att dela mina åsikter och besvikelse.
Till skillnad från de fansen som nyligen ställt sig kritsika mot Hernanes ser jag fortfarande att han är samma spelare som när han anslöt till Lazio från Sao Paolo 2010. Hans prestationer är inget nytt för mig och efter ytterligare utredningar om situationen av LazioLand skribenten Eivind Ytreland kom han fram till en häpnandsväckande punkt. På LazioLand har vi betygsatt Hernanes framträdanden i 31 matcher och i 15 av dessa så har han tilldelats ett högre betyg än medel, medan i 16 av matcherna så har Hernanes fått ett betyg under medel – alltså underkänt. Bevisen säger att brassen har en väldigt medioker säsong och för en spelare som kostat så mycket pengar så känns det inte som att våra förväntningar möts så ofta som vi vill. Ni kan undersöka dessa fakta om att spelaren inte möter kraven de flesta Laziali har och tänka på detta – i 6 av dessa 31 matcher har Hernanes blivit framröstad som den sämsta spelaren på planen för oss. Det är alltså i cirka 20% av matcherna som Hernanes blivit utmämnd som den största besvikelsen i vårat lag. Jag tror inte att det är ett sammanträffande utan mer en poäng: Jag tror inte att det är spelarens eget fel.
Problemet är enkelt i min åsikt; Hernanes spelar på instinkt. I Brasilien var han en defensiv mittfältare med sin utgångsposition långt ner i planen, inte för hans tacklingsförmåga eller defensiva tänk. Han var en defensiv mittfältare som låg djupt i Sao Paolos mittfält för att sedan när han väl fick bollen ta långa löpningar med boll och utmana vem som än stog i vägen för honom, och det ofta med framgång. Det här var naturligt för Hernanes, han älskade att snappa upp bollen på mittfältet och bara springa rakt emot sina motståndare och släppa bollen i exakt rätt ögonblick, utan att ens tänka på vad han gjorde.
Mano Menezes, Brasiliens förbudskapten letar efter just den Hernanes. Han vill para ihop honom med en mer defensivt tänkande spelare som Sandro i mitten, medans brasiliens senaste gyllende generation med Ganso, Neymar, Lucas Moura och andra talanger fortsätter att ta för sig och kan spela framför dessa två. Det är väldigt likt Luiz Felipe Scolari's lag som vann VM 2002 med ett defensivt mittfältspar bestående av en Gilberto Silva som skyddade backlinjen medan Kleberson alltid gick på offensiva utflyyker och hade kvalitéer för att göra detta. Det fina med Hernanes är att han väldigt sällan är skadad, det är precis en sådan spelare som en tränare vill bygga sitt lag runt i en stor turnering med ett tätt matchprogram.
Hernanes är lika viktig för Lazio, men saker är annorlunda i Italien och klubbfotbollen. Han kan inte spela som defensiv mittfältare i Serie A just för att inget med spelaren är ”defensivt”. Ja, han kanske är effektiv i en djupare roll men de defensiva kvalitéerna som finns i dagens Serie A och alla lagens diciplin skulle totalt radera brassen i den sortens roll och på så vis göra Lazio mycket mer sårbara för eventuella kontringar. I sammantaget kan man också säga att Hernanes skulle behöva tänka för mycket i en sådan roll, vilket inte passar honom alls. Brassen skulle vara som ett vilset får i mitten, utan boll och inte kunna göra sina kraftfulla löpningar eller sexiga passningar. Spelaren själv erkände nyligen att det mesta han lärt sig i Italien är hur man drar någon i tröjan och kommer undan med det. Serie A's försvarare är för inteligenta för den Hernanes som var i Sao Paolo.
Man kanske kan säga att vi gjorde en dålig affär när vi tog hit honom då? Nej, jag håller inte med om det. När du spelar Hernanes som en ”trequartista” i Serie A så kan du få tillbaka hans instinkter. Spelaren nådde en tvåsiffrig målskörd förra säsongen och jag kan garantera er, om ni går tillbaka och tittar på målen (Bortse ifrån straffsparkar) så kommer ni se att alla målen vara på ren instinkt. Alltså – sätt Hernanes någonstans i banan där han får lite tid och du får en spelare som reagerar instinktivt när han väl får lite yta. Problemet med det är dock att man måste ha spelare som kan skapa yta för Hernanes, det är vad vi saknar just nu.
Förra säsongen hade vi spelare som var otroligt bra med bollen så som Mauro Zarate och Serigio Floccari. Dessa två drog på sig försvarare var dom än bestämde sig för att gå på planen och det gav både Stefano Mauri och Hernanes mycket ytor att jobba på. Tidigare under den här säsongen hade vi Djibril Cissé som gjorde ett liknande jobb med sin blixtrande fart och styrka. Till och med Senad Lulic's snabbhet var ensamt ibland anledningen till att Hernanes fick ytor och luckor skapades i motståndarnas backlinje. Nu mera är vi beronde av spelare som Alvaro Gonzalez och Antonio Candreva som i mina ögon inte har kvalitéer nog att ta fram Hernanes bästa sidor.
Eftersom vi är beroende av spelare som gör Hernanes jobb enklare är vi tvingade att fortsätta med en 4-2-3-1 eller 4-3-1-2 uppställning. Dessa uppställningar garanterar att brassen ska få uppbackning i det offensiva spelet, och är tänkt att dra fram effektiviteten han besitter. En oroande aspekt är dock våran totala oförmåga att kunna hålla bollen inom laget på offensiv planhalva trots en uppställning som är byggd för det. Med ett proppat mittfält borde vi kunna kontrollera de flesta av våra matcher, men statistiken talar annorlunda för tillfället. I 1-0 vinsten mot Fiorentina på hemmaplan hade vi 42% av bollinnehavet, 42% mot en motståndare som Juventus senare körde över med 5-0 på deras egen hemmaarena. När vi spelar med en uppställning som kräver en ”trequartista” kretsar vårat spel runt Hernanes och när han har en dålig dag, som förra veckan mot Catania är det ganska troligt att vi kommer att tappa poäng.
Dessa dåliga dagar kommer när Hernanes måste göra något med bollen. Han är alltså inte en renodlad ”trequartista” så vi kan inte begära att han hela tiden kommer med smarta passningar till Miroslav Klose. Som jag poängterade tidigare så ska inte Hernanes ha mycket tid med bollen, det är därför han spelat sina bästa matcher mot lag som Milan, Juventus och Roma den här säsongen. Dessa lag ger honom ingen tid vid bollen och instinktivt vet han då precis vad han ska göra – utan att behöva tänka. Jag tvekar inte en sekund på att Hernanes skulle kunna vara mycket bättre med rätt spelare omkring sig. Jag ställer mig också lite frågande till om Edy Reja verkligen göra allt han kan för att få ut det bästa av honom. Vilket leder till frågan; Bör vi vara så beroende av Hernanes?
Det finns också ett andra problem för mig just nu. Moderna fotbolls-spelare är dynamiska individer som ofta kan spela i flera olika roller. Om vi tittar på Messi, Ronaldo, Van Persie och alla andra av världens toppanfallare, de är alla komfortabla med att spela både i mitten och på kanterna. De bästa mittfältarna måste kunna försvara och attackera lika bra. Pågrund av detta kommer jag aldrig kunna se Hernanes som en riktig storspelare. Antingen så kan han storma framåt eller vandra bakom anfallarna och vänta på att hans tillfälle skall dyka upp, men han kan inte springa bakåt och göra grovjobbet i defensiven vilket är ett måste inom dagens moderna fotboll. Titta på Napoli som spenderade en förmögenhet i sommras på två spelare som är exemtionellt bra på att både attackera och försvara: Gökhan Inler och Blerim Dzemaili. Titta på Udinese hur dom spelar med och utan Mauricio Isla. Titta vad Kevin-Prince Boateng gjorde för Milan trots att många dömt honom tidigare för att vara en medelmåtta i Premier Leauge. Dessa spelare är ovärdeliga just därför att de är moderna fotbolls-spelare som kan åtaga sig fler än en roll för sin klubb, alla spelare har tagit sin respektive klubb till högre nivåer med sina kvalitéer. Vi däremot spelar med ett mittfält bestående av fem spelare och blir ändå utspelade ganska ofta, det leder också till en fråga om våran spelstil är optimal.
Hernanes kommer aldrig att smälta in i en djupare mittfältsroll hos oss och som jag skrev innan det låser fast oss vid en 4-2-3-1 uppställning. Nu när Stefano Mauri är frisk och redo att utföra under igen är det nog den bästa formationen, men den moderna uppställningen 4-2-3-1 uppfanns av Luciano Spalletti. Hans verison av uppställningen bestod av en ”trequartista” av det defensivare slaget – Simone Perotta. Med Perotta i den rollen som Hernanes nu har hos oss fick han en spelare som inte bara agerade instinktivt i anfall utan också aldrig tvekade i att springa hemmåt i försvar och vinna tillbaka bollen till hans lag. På något sätt tror jag att Spalletti inte skulle tycka om Hernanes i den rollen vi nu ser honom i. Vi behöver mer än vad Hernanes kan ge oss och mer än vad han är kapabel till i både anfall och framförallt försvar. Det lämnar Edy Reja med ett riktigt dilemma inför slutstriden och även till sommaren. Bör vi sälja Hernanes till en intresserad klubb och använda pengarna till att köpa ett par moderna mittfältare eller bör vi behålla våran Profet och hoppas att våran mercato kommer att bjuda på positiva nyheter?
