Genoa 3 - 2 Lazio: Hörde jag typiskt?

Trender, trender, trender. Lazio hade inte vunnit mot Milan på 14 år innan onsdagens omgång. Genoa hade inte vunnit mot Lazio hemma på Marassi sedan 1992. Båda dessa epoker är dock nu till ända, efter att hemmalaget spelat klokt, disciplinerat och minst sagt tagit vara på sina chanser. Lazio led under matchen svårt av bristen på försvarsspelare med klass och rutin.

 

 

Dryga kvarten senare slår Ledesma en felpassning som öppnar upp för ett inlägg. Marchetti hänger verkligen tvätt, Bosko Jankovic skjuter, bollen tar på Laziomålvakten och rullar sakta in. Stankevicius försöker nå bollen men kommer till korta. Underläge med 2-0 borta mot Genoa känns inte särskilt bra. Lazio spelar inte alls dåligt, men saknar helt och hållet Genoas mördande effektivitet. Samtidigt ska det sägas att Lazios försvar utan Dias, Radu och Biava inte alls fungerar väl. Det är Serie B-klass, om ens det.

 

Hoppet vaknar dock till liv i 54:e minuten, då Ledesma sätter en straff elegant i krysset efter att Lulic blivit neddragen i straffområdet. Lazio har definitivt skapat chanser under både första och andra halvlek, men skärpan har inte funnits där, eller så har fel spelare fått lägena. Exempelvis Gonzalez (Lazios sämste avslutare genom tiderna?) som efter en fin aktion av Klose misslyckats med både mottagning och skott inne i boxen. Klose har varit duktig spelmässigt, men det oroar undertecknad att tysken visar upp ett uppgivet kroppsspråk emellanåt. Det har han inte gjort tidigare, men han kanske känner att någon måste ta jobbet som gnällspik efter att Cissé lämnat.

 

I 62:a tar Reja ut olycklige, eller kanske klantige, Garrido och sätter in 17-årige anfallslöftet Antonio Rozzi. Reja genomför alltså ett till hundra procent offensivt byte(!) vilket inte direkt hör till vanligheterna. Kul att få se Rozzi under en hel halvtimme. "Kul" är det däremot inte i 83:e då Diakité blir utvisad. Varför förstod jag faktiskt aldrig, kanske sade han något till domaren, men Lazio med tio man är ett faktum. Hoppets fackla har därmed slocknat. Eller? I 90:e serverar Klose Gonzalez ett goläge som inte ens han kan missa, och vi skriver 3-2. Med fyra tilläggsminuter finns det kanske chans till kvittering. Tiden rinner dock iväg, och i den bitande iskylan i Genua kammar hemmalaget hem samtliga poäng.

 

Det här är så typiskt Lazio. Det här är också skillnaden mellan ett storlag och ett lag som slutar sexa i tabellen. Bara för att man gjort en riktig panginsats i onsdagsmatchen så måste man per automatik förlora nästa. Lazio hade kunnat möta ett skadedrabbat Oddevold och ändå hade man förlorat. Jag vidhåller att Lazio i grunden är ett bättre fotbollslag än Genoa, men med tanke på hur det alltid är med Lazio efter en tung seger, hur Reja tvingades formera laget och hur svagt många lägen förvaltades blev det noll poäng denna oerhört kyliga lunchmatch. Igli Tare var för övrigt riktigt söt på läktaren, påpälsad med både ljusblå halsduk och ljusblå mössa.