Genoa - Lazio : Dåliga minnen av en glasögonbeprydd man
I årets första match för Biancocelesti väntade Genoa på Luigi Ferraris. Ett Genoa som visserligen inte presterat vad man kan under säsongen men som likväl skulle bli en svår match för Lazio.
Vi minns alla förra säsongen och jag önskar då att jag kunde fortsätta med att säga dess toppar och dalar. Tyvärr var det inte många toppar och väldigt många dalar och detta berodde främst på en man, Davide Ballardini. Att systematiskt misshandla Lazio från ett fröjdigt fotbollslag som bjöd på offensiv, publikvänlig och även relativt vinstrik fotboll till ett Lazio som gjorde få mål, vann få stilpoäng och vann ännu färre matcher blev hans enda bedrift som Laziotränare. När Edy Reja kom in för ungefär ett år sedan märkte man en direkt skillnad, försvarsspelet blev bättre, offensiva idéerna klarare och laget vann återigen ett självförtroende man totalt saknat under Ballardini. Idag, året efter skulle de båda tränarna mötas, men med Reja avstängd fick assisterande tränaren Giovanni Lopez iallafall officiellt styra huvudstadslaget i matchen. På Genoabänken återfanns åtminstone en för en Laziale hatad man, Davide Ballardini.
Genoa som trots diverse stjärnvärvningar som Luca Toni och Miguel Veloso började säsongen väldigt svagt har sedan tidigare tränaren Gasperini fått sparken alltså anställt mannen med ballare utseende (och namn) än tränarkunskaper. Det är inte bara mannen på bänkens utseende som skiljer sig utan skillnaden på lagets spel är även det slående. Från att ha likt Lazio under Delio Rossi spelat en snabb offensiv fotboll under Gasperini så har Genoa förvandlats till ett defensivt säkert men tråkigt fotbollslag.
Matchen var på förhand visserligen ganska öppen men samtidigt luktade det oavgjort ganska tidigt, något som också skulle visa sig bli realitet. Lazio kom till spel med i stort sett fullt lag medan Genoa förlorat flertalet spelare under transfermarknaden, nämnvärda bla. Raffaelle Palladino som blev målskytt för sin nya klubb Parma mot Juventus tidigare under dagen men också Italiens nästa backklippa Andrea Ranocchia som skrivit på för Inter. Man saknade dessutom två viktiga spelare i Giuseppe Sculli och Rodrigo Palacio som fick avstå matchen pga skador.
Första halvlek bjöd inte på några direkta jättechanser för något utav lagen. Zarate spelade in till en obeslutsam Floccari i öppningsminuterna och Kakha Kaladze var vågad och styrde bort ett Zarateförsök i ett moment några minuter senare. När sedan andra halvlek blåstes igång så var det höstens stjärna, Hernanes som var nära mål för bortalaget. Ett hårt skott från 20 meter träffade insidan av stolpen men kunde sedan rensas undan av Genoaförsvarare, närmre än så kom inte Lazio. Matchens hjälte med Lazioögon sett blev därför en annan spelare, nämligen den ibland kritiserade men också duktige Fernando Muslera, Lazios målvakt. Muslera som bjöd på räddningar med i stort sett varje kroppsdel under andra halvlek, en hård frispark från Bosko Jankovic, en nick från Luca Toni och farligast ett friläge från Genoas kapten Marco Rossi. Många kritiserar Muslera och visst gör han dumma misstag då och då, men i många matcher är han dock ovärdelig. Han är ung och är redan en otroligt viktig spelare för Lazio, förhoppningsvis förblir han det under många år.
Närmare än de nämnda chanserna kom dock inte något utav lagen och matchen blåstes av, hyfsat rättvist får sägas med mållöst på resultattavlan. En match som inte går historien som den mest spännande eller spektakulära man sett. En poäng ska dock inte underskattas mot Genoa borta, visst tappade vi mot Milan som bortabesegrade Cagliari men vi ryckte samtidigt både från Napoli och Juventus, om än en väldigt liten bit. Det gäller dock att se det positivt, Genoa borta är en tuff match och härnäst väntar bottenlaget Lecce på hemmaplan. Årets första trepoängare då månne? Speriamo.
