Juventus 2-1 Lazio: rättvist men ohyggligt tungt
I en match där Lazio knappt hade en siffra rätt höll man ändå 1-1 fram till 94:e minuten. Då slog Milos Krasic till.
TV4 anser att handboll, damhandboll för att vara specifik, har ett större värde än en stormatch i Serie A. Tvåan mot trean vars fotboll i sig är av den underhållande sorten. TV4 anser också att Bingolotto (vem i hela fridens namn ser på Bingolotto 2010?) kan inkräkta på sändningen i 4+. Vi missade 11-12 minuter av matchens inledning, vilket känns både tråkigt och väldigt typiskt. Det florerar många fagra ord från olika sportkanaler när man tagit över rättigheterna för italiensk fotboll, men som även Parma och Inters redaktioner här på SvenskaFans påpekat är det ofta rent och skärt skitsnack. Damhandboll före Juventus-Lazio, snälla, gå och duscha.
Men nog om detta. När vi äntligen får bild från Turin har Juventus gjort 1-0, Chiellini med huvudet. Zarate kvitterar dock tämligen omgående, efter en tilltrasslad situation på en hörna. Man hinner knappt fatta vad som händer.
I 19:e har Aquilani en frispark i ribban, och utöver det skapar Juventus flest chanser. Man för spelet och är snäppet vassare än Lazio, och offensivt handlar mycket om Krasic och Quagliarella. Lazios unge belgare Cavanda, blott nitton år, har Krasic emot sig på sin kant och sköter den biten mycket bra under första halvlek. Kul att se honom våga ta för sig.
Tempot är ganska högt, det är lite smågrinigt på planen och domaren ifrågasätts kraftigt ett antal gånger. Med all rätt, för den delen. Domare Tagliavento har
tagit ett par väldigt märkliga beslut som missgynnat Juventus - uteblivna hörnor, frisparkar och så vidare. Konspirationsteoretiker, varva igång.
Som andra halvlek utvecklar sig blir det pinsamt tydligt att Lazio ikväll är ett klart sämre lag än Juventus. Lazio skapar oerhört lite, vilket beror på att det egna spelet är som bortblåst och utan Ledesma på planen har vi jätteproblem att styra matchtempot. Det börjar kännas mer och mer som att Juventus kommer att göra något mål till.
I 59:e skadar sig Biava i en kollision och tvingas utgå. Han blir utburen på bår med ett ansiktsuttryck som vittnar om smärta, men förhoppningsvis ger läkarundersökningen lugnande besked. Han ersätts av Diakité.
Milos Krasic. Vilken kille, vilket driv, vilken kvickhet. Matchens klart bäste spelare får avgöra denna tillställning med en kortare soloräd där Muslera faktiskt lyckas styra in Krasics lösa skott, avlossat ur dålig vinkel. Detta sker i matchens absolut sista minut, och trots att jag nästan sitter och skäms över att vi ska få med oss en poäng hem från Turin då Lazio spelat så dåligt, är detta efter Romderbyt säsongens klart tyngsta förlust. Matchen var ju tamejfan slut!
En av årets svagaste och mest beklämmande insatser av Lazio gav rättmätigt noll poäng. Spelar man såhär har man inget i toppen av tabellen att göra. Godkända betyg utgår till Cavanda, Dias och Muslera om vi bortser från andra målet, övriga är enligt mig underkända. Mauri var rent dålig, Hernanes osynlig, Floccari jobbar och sliter men är alldeles för isolerad, Zarate kan avsevärt mycket bättre och jag vill se Brocchi och Matuzalem grisa betydligt mer än vad dessa herrar gjorde i afton. Jag är också besviken på inställningen hos många av spelarna som inte verkade ha förstått att Juventus borta faktiskt kan bli en ganska stor utmaning.
För att ytterligare kritisera Hernanes kan jag känna att han lever rockstjärnelivet på fotbollsplanen. Hans insatser består av höga toppar och djupa dalar. Brassen är inte på något sätt dålig i afton, men osynlig. Och våra få stjärnspelare kan inte vara osynliga, de ska ta för sig och brinna för uppgiften. Lazio har inte råd med något annat. Idag gjorde inte Hernanes någon lycklig, vilket innebär ett svagt betyg om man är den spelare som ska utgöra skillnaden. Det där lilla extra.
Avslutningsvis kan jag inte begripa varför Lazio tagit fram ett så vedervärdigt bortaställ. Denna mossgröna styggelse borde aldrig någonsin fått se dagens ljus. Om man nu anser sig behöva ett mörkt ställ, ta då för Guds skull fram ett i marinblått eller svart. Hur svårt kan det va'?
