Krönika: När dröm blir till verklighet
Lazioredaktionens Jacob Stålnacke delar med sig om tankar och känslor inför stundande flytt till Rom.
Jag vandrar längs med Tibern. Nere i vattnet ser jag två kanoter som tävlar med varandra. Deras riktning är norrut mot Stadio Olimpico, samma håll som min näsa pekar och mina fötter bär mig. Jag har för några minuter sedan passerat Lazios födelseplats Piazza della Libertà. Denna plats jag läst om så många gånger. Nu är jag här tänker jag för mig själv. Jag är i Rom, denna vackra världsstad med arkitektur som få. En stad som jag alltid velat besöka. Nu är jag här. Jag viker av från Tibern för att ta mig in i Laziostadsdelen Prati. Väggfasaderna är fulla med klotter, oftast är det budskap som "Forza Lazio" eller "Merda Roma". Det finns ett och annat namn med gamla Lazio legender men även en del politiska budskap. Klottret känns på något sätt både främmande, charmigt men också naturligt. Man kan lugnt säga att inte Göteborgs "24 timmars policy" mot klotter råder här. Men det är en del av staden Rom. Det är en konstig blandning av en gammal och sliten stad men ändå så oerhört vacker med gränslös kärlek till besökaren.
Jag fortsätter uppåt mot Stadio Olimpico och hamnar i en liten park. Jag slår mig ner på en parkbänk och tittar bort till höger där en kvinna matar fåglar med resterna av sin apelsin. Det är ett konstigt lugn som infinner sig hos mig. Att vara så centralt i staden med bilar som tutar men ändå känna av det härliga lugnet, det har jag aldrig vart med om tidigare. Men det kanske inte är så konstigt, hela staden andas av historia, traditioner och eftertänksamhet till det nya. Livsnjuteri 1.0 skulle jag kalla det. Då kanske det heller inte är så konstigt att jag börjar filosofera igen. Jag inser att i denna staden vill ja bo. Jag vill lära känna kulturen från ett annat perspektiv än turistens. Jag vill stå i Curva Nord med Italienare runt omkring mig och skrika "A Roma C’e` Solo La Lazio" utan att få märkliga blickar för min dåliga accent. Jag vill kunna laga en fantastisk pasta Carbonara till lunch eller gå ut och ta mig en romersk pizza med tunn botten på bakfyllan.
"Du måste drömma innan dina drömmar går i uppfyllelse". Jag läste det citatet för ett tag sedan. Orden sammanfattar ganska bra vad som hände med mig den vårdagen på parkbänken. Jag hade definitivt velat besöka Rom tidigare, men det var på den bänken i Prati som jag drömde om att få bo här en vacker dag, och nu är det nära.
I slutet på denna månad flyger jag och en kompis ner till evigheternas stad. Just nu håller vi på att fixa boende, men det är lite klurigt. Italienarna är ju inte världsbäst på engelska. Så att föra fram all information korrekt är inte att räkna med. Därför bokar vi in oss på vandrarhem de första dagarna så får min italienska vän hjälpa oss väl på plats. Att sedan första matchen är Lazio mot Milan på ett kokande Stadio Olimpico ser jag bara som en bonus. Eller nej jag ser det som ett tecken på en fantastisk kommande vår! Mitt jobb här på redaktionen får vi helt enkelt se hur det utvecklar sig. Men ni kan vara säkra på att jag kommer delta på ett eller annat sätt med artiklar närmare Lazio. Jag vet inte i vilket format eller hur ofta. Men om jag inte pluggar, jobbar, festar eller njuter av livet så kommer jag definitivt bidra till vår härliga Laziosida här på Svenskafans.
Precis som jag har drömt mig bort i andras resekrönikor så hoppas jag att ni kommer drömma er bort i mina texter. Jag hoppas ni alla någon gång förverkligar i alla fall en dröm om inte alla. Det ska jag göra nu när min dröm blir till verklighet.