Krönika: Det ologiska Lazio
Redaktionens Jacob Stålnacke resonerar kring Lazios återkommande toppar och dalar.
Alla vi som följer Lazio vet att den ljusblåa skönheten från Rom ständigt blandar och ger. Ena året är det toppen som gäller medan nästa år är det botten, vissa perioder vaknar avdankade spelare som Mauri till liv och spelar en fotboll som vi enbart trott tillhört hans glansdagar. Vem kommer inte ihåg i november när Lazio spelade två 1-1 matcher mot Parma och Catania och den där känslan av att vi kanske ändå inte kommer tillhöra toppen i år infinner sig. Men sedan i nästa omgång åker regerande Champions League mästarna Inter på stryk med 3-1 hemma på ett kokande Stadio Olimpico där Hernanes briljerar fullständigt. Lyckan är euforiskt efter matchen och åter igen känns det som en självklarhet att Lazio ska sluta topp 3.
Matchen igår mot Genoa speglade precis det ologiska Lazio som vi varit vana att se denna säsong. Att Lazio alltid blandar och ger från säsong till säsong är vi vana med, men årets bottennapp blandat med helt fantastiska matcher har jag väldigt svårt att förstå. Första halvlek igår mot Genoa kan vara en av de sämsta halvlekar jag sett under säsongen. Spelarna var totalt frånvarande och bortsett från Biavas mål hände inte ett piss som var av något som helst intresse. Ska vi spela såhär dåligt ja då är vi inte värda att få den där åtråvärda kvalplatsen till Champions League. Men utan att man egentligen borde blivit förvånad så blir man det ändå när Lazio kommer ut i andra halvlek och krossar Ballardinis mannar med 3 vackra anfall som resulterade i mål. Jag förstår mig inte på Lazio!
Svaret kanske vi har i den humoristiska konspirationsteori jag läste på forumet om att Edy Reja befaller spelarna om att spela dåligt i första halvlek för att lura motståndet, och sedan gå ut med full kraft i andra halvlek och döda matchen. Mycket takiskt av Reja om denna teori skulle stämma! Dock så tror jag tyvärr inte att svaret är så enkelt utan beror på flera olika anledningar.
Låt oss börja med taktiken som Lazios spel bygger på där vi har ett utpräglat defensivt startläge med 4-2-3-1. Det har resulterat i att Lazio är ett av de lagen i Serie A som släppt in minst mål. Problemet med detta är att den offensiva kraften läggs alldeles för mycket på individen, och det skapar egoistiska spelare med Zárate som bästa exempel. Men det gör också att spelare som Hernanes, Mauri och Ledesma får för mycket ansvar för att skapa något kreativt. Den enda som verkligen har klass att skapa ett kreativt anfall på egen hand är Hernanes, och jag kan säga att varenda gång Hernanes inte varit på plan så har det vackra anfallsspelet uteblivit. Mauri kan som sagt få sina glansperioder men det räcker inte i det långa loppet, likaså är det med Ledesma. Ska Lazio kunna bli ett topplag som är att räkna med varenda omgång ja då krävs det att Lotito öppnar plånboken och köper in minst en eller två spelare som kan mäta sig med Hernanes offensiva kvalitéer, för det räcker inte med en stark defensiv.
Problem nummer två med Lazios bristfälliga anfallsspel är att vi blir alldeles för beroende av de små besluten. Jag håller med i kritiken som kommit mot domarna från alla möjliga Laziokretsar, vi har konstant blivit bortblåsta om man jämför med de "stora" lagen. Men det Italienska maktspelet ligger nog djupare än vad vi vanliga supportrar kan förstå och för att slippa att Lazio alltid måste ha marginalerna med sig behöver vi göra fler mål, allt för många matcher har slutat i uddamålsvinster eller uddamålsförluster.
Ska Lazio etablera sig som ett topplag i framtiden krävs det ett par spelare till med det där lilla extra, och jag tror helt klart att Reja är rätt man att leda Lazio. Hans defensiva tänk gör sig mycket väl i ett Italien som oftast tänker taktiskt och för tillfället tycker jag han får ut det mesta möjliga av spelarmaterialet, kom ihåg vart vi låg förra säsongen när Reja tog över tränarrodret. Att slutplaceringen inte enbart handlar om rätt spelarmaterial förstår nog alla Laziali efter att konstant missgynnats av domarna denna säsong. Korruptionen inom Serie A blir extra tydligt när de mindre klubbarna utmanar toppen, men det har också blivit extra tydligt eftersom Lazio spelat på marginalen hela året. Därför är jag glad att Reja genom sin agent gått ut med att han är intresserad av att förlänga sitt kontrakt. Om Lotito också väljer att öppna plånboken i sommar har dessa två gubbar något stort på gång. Att förvandla det ologiska Lazio till det logiska tar tid, men jag tror absolut att Edy Reja är rätt man för det jobbet.
