Krönika: Projektet vs Produkten
En gästkrönika post-derbyt signerad William Vitikainen.
Säsongens första derby gick under namnet ”Debutanternas Derby”. Slaget om Den Eviga Staden hade en helt annan karaktär. I stället fick vi se stora portioner grinta i form av vilja, kamp och ojusthet. Senaste årens derbyn har aldrig riktigt kommit upp i samma standard, främst beroende på domarnas benägenhet att blåsa sönder matcherna samt deras förmåga att avgöra matcherna genom kontroversiella domslut. Derbyt den 16 oktober 2011 präglades även det av ett domslut som skulle komma att ha inverkan på utgången. Brocchi, denna Niklas Holmgren/Karl Pilkington look a like, sliter match efter match, visar stort hjärta och vill till varje pris alltid vinna. Att han fostrats som en Gattuso back-up råder det inget tvivel om. En älskad spelare som behövs i varje lag. Han må ha ramlat enkelt men Kjaers orutin lyste igenom. Det är enkelt att beskylla domaren i stället för den egna medspelaren, i varje fall enligt jantelagen. Situationen är numera passé och det är inte straffsituationen som denna mini-krönika handlar om. Vad jag vill belysa är utgången som ett resultat helt i enlighet med klubbarnas målsättningar. Var det egentligen så konstigt att Lazio besegrade Roma?
Italien kommer alltid att vara bäst på tifo. Oavsett löparbanor eller Tessera Tifoso kommer kurvorna vara oslagbara. Ja, det var många debutanter i Debutanternas Derby. I Lazio exempelvis främst Klissé (Klose+Cissé), Lazios två stjärnor som värvades för att leverera. Roma hade en uppsjö spelare; Heinze, Pjanic, Kjaer, Osvaldo samt ytterligare utfyllnad. Å andra sidan fanns rutinerade spelare som De Rossi, Pizarro, Ledesma, Rocchi, Mauri. Kanske fick spelarna sig en tankeställare över vad Derby della Capitale egentligen innebär. Vårens derby kommer garanterat att bli ännu mera sevärt då spelarna insett allvaret. Till dess kommer vi förhoppningsvis få se denna utveckling.
Roma är som bekant ett projekt. Ny ägare, ny tränare, nya spelare. Ett recept man inte vinner scudetton med. Roma behöver tid att organisera sig, forma laget och skaffa sig en identitet. Daniele De Rossi är ännu inte den ledare han möjligtvis kan komma att bli, både för Roma och för Gli Azzurri. Lazio däremot är en produkt, en produkt som ska leverera. Snittåldern är runt 30 vilket anses vara en indikator på att det är en färdig produkt. Edy Reja har fått tid att bygga ett lag. Bland annat skeppades Zarate iväg, älskad av många men fel ingrediens i Rejas recept på lagbygge. President Lotito har i samråd med sportchefen Tare arbetat relativt framgångsrikt vad gäller att tillfredsställa Rejas spelarbehov. Hernanes axlade återigen rollen som profet. Tillsammans med yrkesmän som Klissé, Ledesma och i viss mån Diaz finns kapaciteten att utmana till och med om Lo Scudetto. Givetvis finns det svaga länkar, det syntes tydligt i derbyt. Backlinjen behöver en ledare (gråter alltid inombords när jag tänker på Nesta, vår rättmätiga bandiera) samtidigt som stjärnorna måste leverera. Där finns ingen garanti. Men Lazio anno 2011/2012 är en färdig produkt i slagläge. Rond ett i Derby della Capitale gick till Biancoceleste. Produkten slog projektet. Inför nästa derby ska Lazio enligt mina kalkyler finnas med i toppen och utmana om titeln. Roma däremot måste finna sin identitet.
”En match spelas i 90 minuter, men i slutändan dyker alltid en tysk yrkesman upp och avgör”
