Lazio drattar än en gång på ändan efter en tung viktoria föregående omgång. Så kosmiskt typiskt...
Efter dryga tio minuter gör Laziosupportern och Bolognas lagkapten Daniele Portanova mål. Som vanligt (han har faktiskt en tydlig tendens att göra mål mot sitt favoritlag) jublade han inte, vilket han ska åtnjuta respekt för, men 0-1 är ändå ett ostridbart faktum. Lazio har fört spelet innan baklängesmålet och fortsätter att göra det efter, men Bologna saknar sannerligen inte anfallsmässig knowhow. Diamanti, Acquafresca och Ramirez visar gång på gång att Bologna är ett lag med kvalitet och kreativitet, vilket även bevisas av att evigt unge Marco Di Vaio förpassats till bänken.
I 27:e gör Bologna 0-2. Marchetti avvärjer ett potentiellt friläge genom att gå ut och nicka undan bollen, men det vill sig inte bättre än att den hamnar hos Diamanti som drar till direkt. Från 30 meter skickar den krullhårige italienaren in lädret och utökar den något orättvisa ledningen. Typiskt Lazio. Det går helt enkelt inte att prestera bra matchen efter en riktigt tung seger.
I Bologna lever man bäst i hela Italien. Man har alltså högst levnadsstandard. Bologna har också fantastisk mat, världens äldsta universitet och vacker arkitektur. Personligen tycker jag verkligen om den röda staden efter min vistelse där förra våren, och håller den högre än dess vita motsvarighet i Toscana.* Men detta har givetvis ingenting med kvällens match att göra.
I 43:e får Matuzalem rött kort. Han löper ifrån Diamanti och vevar armen efter sig i något tudelat försök att hålla honom ifrån sig och på samma gång grisa en aning. Stämningen på planen hade vid det här laget varit riktigt grinig och detta kulminerade i domarens tydliga markering mot brassen. Ett par moment tidigare hade Klose fått en armbåge i munnen, något som helt missades av domaren. Omedelbar utvisning? Nja. Det hade räckt med gult kort och kanske ett par ord till de allra grinigaste hetsporrarna för att dämpa den stegrande aggressiviteten på Olimpicos gräsmatta.
Domaren blåser av efter 46 minuters spel. Lazio har inte spelat jättebra i denna halvlek, som gick från städad till hetsig på en dryg kvart, men ändå har man varit snäppet bättre än Bologna rent spelmässigt. Chanser har man också skapat. Bland annat hade Stefano Mauri ett bra läge (pass från Matuzalem, högklassig mottagning på bröstet, skott i samma moment) men Gillet räddade. Il capitano som för övrigt mäktade med två cykelsparkar, varav den ena faktiskt var rätt farlig. Ställningen i paus är 0-2 och Lazio har tio man - Cesena all over again?
Zauri har klivit av till förmån för torrfrillans okrönte konung Emiliano Alfaro. Reja satsar med andra ord framåt (konstigt) och i 52:a får Klose på en riktigt vass nick, som dock räddas av duktige Gillet. Men tre minuter senare kommer målet. Klose stressar Rubin i ett tillbakaspel och försvarare och målvakt missförstår varandra fullständigt. Rubins lösa hemåtspel rullar sakta över mållinjen.
Matchen dör däremot för Lazios del i 58:e minuten. Ramirez får bollen och springer med lätthet ifrån Lazios isärdragna och felpositionerade backlinje. Gonzalez hinner så när ikapp honom och nuddar lite lätt i Bolognaanfallarens fot, och han faller utanför boxen. Gonzalez får rött, vilket efter att ha sett reprisen känns hårt dömt. På den efterföljande frisparken skjuter Diamanti i muren, men returen dunkas in av Krhin. 1-3. Detta är kört med nio man på planen.
Lazio trummar trots hopplöst läge på, och med spelare som Hernanes och Klose på planen kanske det ändå finns en gnutta möjlighet till poäng kvar, men Bologna kan i kraft av sitt numerära överläge spela runt med lugn i laget. Tiden rinner iväg och det ter sig allt mer nattsvart för Lazio. Domaren blåser av efter fyra övertidsminuter och matchen är över. Lazio förlorar, som väntat...och allt är så logiskt som det alltid är. Vilken jävla skitmatch.
*Florens brukar kallas den vita staden med tanke på sin ljusa arkitektur. Bologna har en helt annan genomgående färgpalett och är dessutom politiskt väldigt rött.