Underskattade och ständigt hårt arbetande Giuseppe Sculli räddade Lazios eftermiddag på Olimpico. I en slätstruken tillställning avgjorde italienaren matchen i 85:e minuten.
Parma börjar bättre, och kommer till ett par chanser de första minuterna, men bedarrar ganska snart. Lazio tar över och etablerar sig som det spelförande laget. Cissé når högst på en hörna i 20:e men missar mål. Fem minuter senare spelar Klose fint fram Konko, som med en blandning av skott och pass till Cissé sumpar en väldigt bra chans. I 28:e blir Brocchi neddragen precis utanför straffområdet. Hernanes fina frispark tippas till hörna av Mirante, och på den efterföljande hörnan nickas bollen i ribban av Senad Lulic - matchens hittills bästa chans.
Parma är inget dåligt lag, men sett utifrån spelet i första halvlek känns det verkligen som att man saknar både tyngd och aggressivitet på mitten för att på allvar kunna störa Lazio. Till och med ett Lazio sargat av ett nästintill mördande spelschema. Även om bollinnehavet är ganska jämnt har det känts ganska kontrollerat från hemmalagets sida, och backlinjen har återigen sett förvånansvärt stark och samspelt ut. I 44:e räddas dock Lazio från 0-1 av ribban, då Biabiany får på en fin nick. 0-0 och halvtidsvila.
I pausen kan jag inte låta bli att fundera över en ganska märklig aspekt av dagens Lazio.Tröjor prydda med Fondazione Gabriele Sandri - hedervärt, självklart och stiligt av klubben - i all ära. Lazios färg på shortsen tycks däremot väljas godtyckligt inför varje hemmamatch. Vita eller mörkblåa, kan man inte bestämma sig? Det är givetvis en småsak i sammanhanget, men det känns bara en aning...oprofessionellt.
Parma kommer liksom i första ut piggt i andra halvlek, men även nu dröjer det inte länge innan Lazio tar över matchen. Att påstå att det spelas vacker och underhållande fotboll på Olimpico idag vore däremot inte korrekt. Lazio har till synes inte energi nog att verkligen bygga upp anfall på bred front. Den ständigt gestikulerande Cissé försöker ett antal gånger om på sin högerkant, men det slutar oftast i svaga inlägg mot få spelare i straffområdet. Matchen fortskrider och Parma flyttar fram sina positioner mot ett Lazio som inte fungerar särskilt bra, bortsett från backlinjens kvartett och stundtals även Klose. Med knappa kvarten kvar kliver Hernanes av till förmån för Gonzalez. Det märks att även vår brassestjärna är i skriande behov av lite ledighet och rehabilitering.
I ett sista desperat försök att nå tre poäng byter Kozak av Cissé i 84:e. En minut senare kommer utdelningen. Miroslav Klose, som sett över nittio minuter faktiskt gjort en bra match som vanligt, tar en klasslöpning med boll och sätter upp Kozak, som dock missar ett halvt öppet mål. I en tilltrasslad situation dyker gubben i lådan, Beppe Sculli, upp och petar in bollen. Den hårt arbetande italienaren brukar faktiskt ta chansen när han får spela och räddar tre poäng till Lazio med ett klassiskt skitmål, utan att förringa Kloses fina insats. Sena avgöranden i möten med Parma börjar bli en vana, för vem minns inte Fabio Firmanis sköna display av känslor för snart fyra år sedan när han satte 1-0 i 90:e, slet av sig tröjan och sprang mot porträttet av nyligt avlidne Gabriele Sandri för att tillägna honom målet?
Traditionens makt är stor. Lazio avgör återigen sent mot Parma och fortsätter att klamra sig fast i Serie A:s toppskikt. Som vi spelade idag var vi kanske bara värda en poäng, men bra lag har som bekant också tur. Fotbollsunderhållningen som sådan kan man diskutera, men just idag lutar jag betydligt mer åt att trötta spelare är anledningen än de taktiska instruktionerna från tränarhåll. Tre poäng är tre poäng, och jakten på Champions League går vidare.