Lazio 2-0 Napoli: back on track
Lazio bröt den kortvariga negativa trenden med en härlig vinst mot Napoli hemma på Olimpico. Extra glädjande var att vi fick se en Mauro Zarate med 2008 års självförtroende.
Det var inte mycket att snacka om före matchen. Lazio var tvingade att ta tre poäng för att behålla kontakt med toppen, och för att hålla den orealistiska drömmen om Scudetton vid liv. Tack vare ett solitt försvarsspel, lite tur och Mauro Zarate som äntligen ser lycklig ut lyckades man med uppgiften, och Napoli fick inkassera sin första bortaförlust för säsongen.
Matchen inleds med ett ganska ostrukturerat spel, båda lagen agerar aningen krampaktigt och domaren blåser frisparkar till höger och vänster. Efterhand börjar dock Napoli ta över spelet, och det märks att man är ett riktigt tungt lag med spetskompetens så det sjunger om det. Efter fjorton minuter får dock i laziali anledning att jubla. Mauri, som blivit en mästerlig framspelare på äldre dar, slår en fin långboll till Zarate. I kamp med Cannavaro tar han med sig bollen och avslutar kliniskt, 1-0 till Lazio. Mycket starkt gjort av den lille argentinaren.
Napoli för spelet och skapar mängder med chanser. I 28:e är kvitteringen oerhört nära tre gånger om, och den massiva pressen avslutas med ett Lavezziskott i kryssribban. Puh. Lazio har, som vinnande lag ska ha, flax.
Första halvlek är en rätt underhållande sådan, och det hade gott kunnat stå 2-2 då båda lagen haft ett flertal vassa lägen att göra mål.
Ett par minuter efter att andra halvlek sparkats igång tycks tempot ha bedarrat litegrann. Emellanåt går det ganska långsamt i speluppbyggnadsfasen, men stämningen på planen är ganska grinig. Serielunk? Definitivt inte. I 61:a minuten bygger Lazio upp ett fint anfall. Hernanes passar Zarate, som vackert serverar Floccari inne i boxen. Helt ostörd kan han placera in en enkel bredsida bakom De Sanctis och 2-0 är ett faktum. För individer med ljusblått hjärta är det härligt att bevittna glädjescenerna efter målet.
Den gamle Zarate är tillbaka. 2008/09 års fantastiska spelare, åtminstone stundtals. Zarate höjer tempot istället för att sänka det, han är bollsäker, han utmanar med speed, han är både löp- och skottvillig och han ser framför allt lycklig ut på planen. Zarate vågar sig till och med på en Maradonapassning, en fin sådan till Bresciano, vilket tyder på att självförtroendet äntligen återvänt. Vi får bara hoppas att detta lyft håller i sig framöver också.
Denna match ger mig som tittare vibbar av Palermo borta. Motståndarlaget har mer boll, skapar lite fler målchanser, och ser kanske lite vassare ut. Men Laziospelarna bryr sig inte om detta. Istället faller man tillbaka till sin solida organisation, sin positionssäkerhet i defensiven, och litar på att man har nog med spets och individuell skicklighet framåt för att skapa chanser ändå. Lazio spelar ingen champagnefotboll, men Lazio vinner matcher.
Ytterligare tre poäng är bärgade, och för tillfället är vi tillbaka i serietoppen, i väntan på Derby della Madonnina. Grazie ragazzi!
Tre stjärnor
1. Mauro Zarate - spelar idag precis som han kan och ska spela. Mer offensiv än tidigare under Reja, betydligt mer lyckad i sina aktioner.
2. André Dias - har haft en liten svacka de senaste matcherna, men idag var brassen sitt vanliga jag igen. Avväpnade Napolis stjärnor ett antal gånger helt på egen hand och styrde sitt straffområde som en försvarschef ska.
3. Stephan Lichtsteiner - ställdes mot riktigt vassa kantspelare men hanterade situationen föredömligt. Tar ingen skit av vare sig Cavani eller någon annan. En komplett ytterback av 2010.
