Lazio 2 - 0 Parma: Tre ytterst värdefulla poäng
I det romerska solskenet studsade Lazio tillbaka efter den snöpliga förlusten mot Napoli förra helgen. Parma besegrades ganska komfortabelt med två mål emot noll.
Efter en match mellan ett svagt och uddlöst Parma och ett Lazio som inte gjorde mer än som behövdes, är vi nu tillbaka på fjärdeplatsen. Tack vare allas vår favorit Francesco Totti (nåja) befinner sig Udinese efter denna omgång en poäng bakom oss. Drömmen om Champions League lever med andra ord fortfarande i våra hjärtan.
* Matchen föregicks av en tyst minut för nyligt avlidne Bob Lovati, en av Lazios mest omtyckta och lojala spelare genom alla tider. För en gångs skull i Italien var den tysta minuten verkligen knäpptyst, och dessutom lika lång som dess namn antyder.
* Parmabacken Angelo skulle haft gult kort i sjätte minuten då han fult tryckte upp en hand i Zarates ansikte.
* De distingerade äldre gentlemännen Edy Reja och Franco Colomba tycktes tävla med varandra om vem som var stiligast vid sidlinjen. De där två har pondus, nästan i Mourinhoklass.
* Äntligen, Hernanes! Efter fint förarbete av första halvlekens bäste spelare, Zarate, och Brocchi, fick brassen ett bra skottläge precis utanför straffområdet. Ett välriktat skott, ett par bakåtvolter och ett glädjevrål senare och vi kunde utläsa 1-0 på resultattavlan.
* Musleras räddning på Giovincos skott i 38:e var inget annat än grym. Giovinco som stundtals under matchens gång visade prov på sin stora potential, dock utan att lyckas få ut något konkret. Förhoppningsvis blir det något stort av honom till slut.
* Guglielmo Stendardo må vara aningen opolerad och lida av en bristfällig teknik. Napolitanaren är dock en spelare man vill ha med sig när det börjar blåsa snålt. Resolut, stark, lojal och alltid med en professionell attityd till uppgiften är han en fröjd att ha som alternativ på mittbacken bredvid Dias. Dessutom har han snygg frisyr.
* Lazio var inte särskilt bra idag. Man gjorde endast vad som krävdes för att vinna, vilket självklart är det viktigaste, men det går dock inte att sticka under stol med att det offensiva spelet knappast imponerade idag. Matchen blev heller inte roligare av det faktum att Parma som kollektiv fullständigt misslyckades med att bjuda upp till dans. Ett lag i skriande poängbehov, som dessutom har stor kvalitet på papperet (Amauri, Giovinco, Candreva, Bojinov, Zaccardo), måste kunna skapa fler farliga lägen än vad som var fallet i eftermiddags. Även fast man möter ett Lazio med kanske seriens starkaste defensiv.
* Att ha Ledesma tillbaka på planen kändes underbart. Ett ankare i ordets rätta bemärkelse.
* Lichtsteiners pass med fel fot fram till Floccaris 2-0 var av yppersta klass. Mig veterligen är det första gången som schweizaren slagit en längre passning med vänsterfoten. Rätt läge att plocka fram det, förvisso.
* Att se solskenet över Olimpico, en röst- och manstark Curva Nord, en välfylld Tribuna Tevere, de vackra gröna träden på Monte Mario i bakgrunden och de ljusblå kämparna kamma hem tre poäng får en att känna en enorm tacksamhet för att hjärtat fann just Lazio.
Catania är nästa motståndare i jakten på Champions League. Under dessa få återstående omgångar infinner sig känslan av att CL-tåget lämnar stationen varje gång vi tappar poäng, och full fokus krävs mot ett vanligtvis svårspelat Catania. Med tanke på att vi snart ställs mot Inter, Juventus och Udinese måste vi nästan vinna borta på Stadio Massimino.
Contro tutto e tutti, avanti ragazzi!
