Lazio - Inter : En modern klassiker
En udda matchdag och en udda situation före matchen där Lazio nästan målats upp som favoriter från flera håll. Detta till trots att man hade sju år och hela tretton matcher utan seger mot de svartblåa regerande Serie A, Coppa Italia, Supercoppa italiana och Champions League mästarna från Milano. Att det låg någon sanning i favoritskapet skulle dock visa sig inte vara helt felaktigt, då detta skulle visa sig bli en modern Lazioklassiker.
Första halvlek började bra för det ljusblå romlaget och man tog redan från börjat kommandot på sin egen hemmabana. Efter en del halvchanser kom matchens första heta möjlighet i den tjugonde minuten. Floccari hade en farlig nick som Castellazzi fick sträcka sig långt efter och sedermera peta iväg så inte Stefano Mauri kunde få en tå på den. Matchens första mål skulle dock komma några minuter senare i en väldigt udda situation där bollen mer eller mindre hade någon form av flipper i Inters straffområde och sist på den var den oväntade målskytten Giuseppe Biava. Bollen tog i Biavas bröst för att sedan hamna i mål, och det är väl just så en spelare som han ska göra mål. Den gamla klyschan alla mål räknas kändes här helt rätt men man måste samtidigt säga att det var ett välförtjänt ledningsmål.
I Inter ersatte Thiago Motta sedan en haltande Stankovic som gått av planen bemött av applåder från Lazios publik och det blev genast en ändring i matchbilden. Med Motta på plan började Inter ta över bollinnehavet mer och mer och såg ut som storlag ofta gör i Italien när de nästan läskigt och osynligt får grepp om matcherna. Målchanserna skulle även de komma och Pandevs retur på Sneeijders farliga frispark där Muslera såg darrig ut kunde lika gärna hamnat i nät. Med en lättnads suck så kände man att det kanske var tur att domaren blåste av för halvlek när pipan ljöd efter dryga 45.
Inledningen av andra halvlek fortlöpte likt den tidigare slutat. Pandev fortsatte vara sådär plottrigt oroande som bara han kan vara, om de var mina nerver som spelade ett spratt eller en konkret oro är dock svårt att säga. Då som en blixt från klar himmel skulle Lazio slå till igen. Mauro Zarate som i matchen sett väldigt pigg ut fick en underbar boll av spelgeniet Hernanes som han tog emot, fick Inters yngling Natalino på fall för att sedan lobba in bollen elegant över Castellazzi i Intermålet. Ett riktigt snyggt mål av en riktig klasspelare.
Efter 2-0 målet spelade Lazio ut hela sitt register, anfall efter anfall avlöste varandra och om det inte var Zarate så var det Floccari och om det inte var Floccari så var det Hernanes. Den förstnämnde och tidigare målskytten Zarate sköt rätt på Inters målvakt från kort avstånd, ett läge han kanske borde fått bakom densamma. Det var en ren njutning att se hjältarna på planen, från teknikerna där framme till krigaren Brocchi på mitten. Hernanes visade varför han kallas profeten, med allt från vrickningar, passningar, häxpipeskott kantat med små dribblingar. Det var nästan så att man bara satt och gapade åt hur vi kunnat locka till oss denna fantastiska spelare. Den som dock spelade under sin normala potential var Stefano Mauri som nästan missade öppet mål efter en retur, något som lite påminde om Pandevs läge i första halvlek. En situation som skapade onödig spänning i matchen, som kunde ha avgjorts där.
För just samma Pandev skulle reducera några moment senare. Något turligt studsade bollen hans väg inte en utan två gånger och makedoniern bombade sedan in bollen distinkt förbi en chanslös Nando Muslera. Nu vände matchen och Inter tog åter över händelse i matchen som Lazio hade haft som i en liten ask. Det blev som de båda kommentatorna Åslund och Hussfelt sa, ett prov på karaktär, något man får säga att Lazio hade lite svårt att hantera. Inter kom dock inte närmre än en ruskig målchans tillskriven Ivan Cordoba som avslutade från kort distans efter en tilltrasslad hörnsituation som dock Muslera avvärjde med en viss tur.
Lazio och Hernanes fick istället sista ordet då profeten bombade in en frispark i slutskedet och därmed avgjorde matchen i regnet. Frisparken fick en liten touch i Intermuren och styrdes en aning, vilket ställde Castellazzi som frustrerat tog ut sin ilska på den nyligen inbytte Davide Santon.
Nu är vi uppe i Serieledning igen om än delad sådan. Mina damer och herrar, Edy Rejas Lazio är att räkna med. Nästa Juventus, blir även det en klassiker?