Lindberg: Spöket är ett minne blott
Lazio vinner med 3-2 hemma mot Milan efter en mycket sevärd och spännande match, inför storpublik på Olimpico.
Det fanns en tid då Lazio inte kunde vinna mot Milan. Den tiden är förbi. Många, många miljoner liter vatten har runnit i både Tibern och Po sedan dess, och vad vi fick se idag skiljde sig markant mot för äldre dagar. Milan stod icke att känna igen under första halvlek och är tyvärr en skugga av vad man varit under så lång tid. Lazio ägde ett självförtroende som inte fanns för tre-fyra år sedan - och då i synnerhet Candreva. Den mannen lyste verkligen under första halvlek och ville ta hela Lazio, hela Rom, under sina vingar. Världen är ställd upp och ner då en ung uttalad romanista spelandes för Lazio hyllas som en hjälte, och en gammal fanatisk Lazioikon vid namn Paolo Di Canio häftigt kritiseras för sina griniga uttalanden av Curva Nords ledargestalter.
Milan stod för en uppryckning under andra halvlek, som nästan räckte till poäng, men var märkbart bleka under första. Även om hjärtat är ljusblått är det tråkigt att se en sådan klassisk storklubb, som bidragit i sådan enorm utsträckning till Serie A:s goda rykte världen över, sjunka till en sådan låg nivå. Italien behöver ett starkt Milan, liksom man behöver ett starkt Juventus. Man kan skratta, håna och peka finger åt Milans olycka men i ett längre perspektiv tror jag inte att det är till gagn för italiensk fotboll. Bonera är tillförordnad kapten. Han utgör mittbackspar med Yepes. Bara dessa två spelare, som alltså startar, är tydliga indikatorer på att Milan inte ens når Europaspel denna säsong.
Lazio imponerar dock stort, och man ska ha en eloge för hur man spelar under första halvlek. Petkovic har hittills gjort det mesta så rätt man bara kan göra. Det är enkelt att flyga i medvind och svårare i motvind, men faktum är att majoriteten av spelarna för tillfället spelar på toppen av sin förmåga. Där har Petkovic nått fram. De gamla mittbackarna som de flesta ifrågasatt agerar så rutinerat och så samspelt, Hernanes etablerar sig alltmer som en världsspelare, och Klose (som faktiskt var ovanligt blek idag) fortsätter att göra mål - vilket är vad han har betalt för. Och Candreva går från klarhet till klarhet. Som han spelade under första halvlek kunde den gamle (unge) Zarate göra när det begav sig. Där är the sky the limit.
Jag är stolt och glad över triumfen - men kan ändå inte hjälpa att jag känner mig en aning ambivalent. Det är inte samma sak att slå Milan när Milan är så svaga. Så modfällda. Så decimerade, för att använda en gammal romersk term. Jag vill se Lazio vinna Scudetton, jag vill se Lazio vinna alla matcher man spelar (nästan, OH NOOO), men jag vill inte se klassiska Milan gå från Europas framgångsrikaste klubb till ett pojklag. Jag vill se Lazio vinna ett benhårt möte mot Milan då Milan är Milan. Så var inte fallet i afton.