Gefle - Akropolis IF2 - 3
Matchrapport: I vänners lag
Att se matcher med sitt favoritlag tillsammans med vänner kan ibland kännas som att introducera sin flickvän. Även om man egentligen inte bryr sig, men vad kommer de tycka? Att se en match tillsammans med en vän som håller på det andra laget kan dock kännas som en face off mellan det man båda håller kärt.
Den första matchen i Europa League borta mot Tottenham gav 0-0 och en tillfredställande poäng. Det hela började lovande med en röststark tillrest Lazioklack som sångmässigt representerade på White Hart Lane. Det kändes vackert att höra bekanta sånger i en Europamatch igen och är precis det bortafölje som laget kommer att behöva denna säsong. Spelmässigt inleddes matchen trevande och med ett avancemang av Klose som lovade gott men som dessvärre inte gav utdelning.
I Candrevas sjukfrånvaro kom alltså Onazi in och inte någon av duon Zárate/Ederson. Det gav en glimt av vad matchplanen var för Lazio denna afton. Att låta Tottenham ha boll och slå om på kontringar. Denna strategi gav dock inte mycket framåt bortsett från enstaka glimtar. Klose lyckades bisarrt nog inte förvalta ett inspel från kanten, vilket kan tyckas förvånande av den annars kliniske tysken.
Petkovic valde Cavanda på högerbacken ikväll istället för mer rutinerade Scaloni och med ens gick en rysning inför att han skulle komma att ställas emot Bale under matchen. Bale hade dock ofta en position mer inåt i planen och de situationer som uppstod löstes bra. Dock finns tendensen med ett naivt positionsspel på både hans och Lulics kant där Tottenhams yttrar fick operera och slå inlägg.
Hernanes kom inte upp i samma nivå som de tidigare matcherna i ligan och var till synes hämmad av Lazios aningen passiva approach, där det inte var många som gick till anfall när chansen gavs. Klose kändes ensam på topp och fick inte riktigt det understöd han tidigare fått. Istället var det Lazio som under matchen spelade fysiskt och drog på sig frisparkar och gula kort. De låg rätt i positionerna och inväntade Tottenhams anfall.
I slutet av första halvleken kom Lazios bästa möjlighet när ”Tata” Gonzalez mötte ett inlägg från Lulic på halvvolley som tog i ribban. Men matchen som helhet var med rejält darr på ribban. Tottenham hade under matchen ett övertag i spelet och var de som anföll framåt. Men Lazio stod för ett bra försvarsspel och firma Dias/Biava presterade ett bättre spel och insats än mot Chievo. Tottenham hade tidigt ett övertag i fasta situationer utan att resultera.
De hade dock bud på flera mål som med små marginaler vinkades bort av domaren. I första halvlek hade Bale en nick i mål som dömdes bort för offside. I andra halvlek spelade sedan Bale in till Defoe som trodde att han gjort mål, men det var dömt offside tidigare.
Den diskutabla situationen uppstod vid en hörna i andra halvlek när mittbacken Caulker gick upp i rygg på Mauri och där hans nick i mål dömdes bort. Det var en sådan där situation som vi ser otaliga gånger under en säsong, men som sällan innebär ett bortdömt mål. Jag kunde där ha förståelse för en viss bitterhet en bit bort i soffan.
Petkovic valde under lång tid av matchen att inte utnyttja några byten, vilket kan diskuteras. Bytena kom i slutet av matchen när Ederson och Ciani byttes in i uppenbart syfte att få tiden att gå. Onazi uträttade inte mycket offensivt och hade med enkelhet kunnat bytas ut mot ovan nämda duon långt tidigare i matchen för att fräscha upp offensiven. Men det var till synes Petkos tanke att inte riskera något och gav en ganska anonym avlutning på matchen.
Sammantaget skildes vi åt mina vänner och jag, där undertecknad nog känner en större belåtenhet med debuten och poängen avklarad. Jag skäms inte, men mot Maribor förväntar jag mig något annat.
Tottenham (4-2-3-1) - Lloris; Walker, Caulker, Vertonghen, Naughton; Sandro; Bale; Dembelè (Mason); Dempsey (Sigurdsson); Lennon (Townsend); Defoe
Lazio (4-1-4-1) – Marchetti; Cavanda, Biava, Dias, Lulic; Onazi (Zarate), Ledesma, Gonzalez, Hernanes (Ciani), Mauri (Ederson); Klose
