Milan - Lazio 0-0 : Iskallt försvar och iskallt anfall
Traditionens makt är stor, inte heller idag lyckades Lazio slå Milan på San Siro. Snarare så ska man prisa gudarna och stolparna för att man återvänder till huvudstaden med en poäng och fortsatt häng på serieledarna.
Mål! står det redan på tavlan på San Siro och publiken skriker av glädje, men än är bollen inte inne. Ett lågt skott av Zlatan Ibrahimovic har precis susat förbi höger om Lazios målvakt Muslera för att sedan träffa den ena stolpen följt av den andra innan den åter studsar ut på planen i ovisshet om vad som händer härnäst. En suck ljuder över stadion, jag antar att många förutom jag antecknade mål vid situationen. Närmare än så kommer dock inte Milan.
Lazio som inte vunnit här på San Siro mot Milan sedan 1989 saknade flertalet viktiga offensiva spelare. Mauro Zarate var avstängd efter slagsmålet med Ekdal, assisterande domaren och halva Bologna, de andra två gedigna anfallsalternativen Sergio Floccari och Tommaso Rocchi återfanns på skadelistan. Hoppet i Lazioleden föll på en ung tjeck vid namn Libor Kozak. Anfallaren som innan helgen enbart gjort två mål för Lazio dubblade sin målskörd när han i lördags gjorde två mål mot Fiorentina, laget han även gjorde sitt första mål på. Hypen drogs igång direkt och som det är i Italien började snacket gå. Kommer han avgöra mot Milan? Folk kom på ordvitsar om den unge tjecken "Il mio canto Libor" från den klassiska låten "Il mio canto libero", sa någon medan andra kallade honom för "Il Frigorifero" (Kylskåpet). Om det smeknamnet sedan beror på hans iskalla avslut eller hans stela stil låter vi vara osagt. Klart iallafall är att Kozaks kväll inte blev den succén folk kanske mer hoppades på än förväntade sig. Ensam mot Yepes, Bonera och sedan även Leggrotaglie lyckades han inte med mycket och än mindre skicka bollen i nät. Det han dock lyckades med var bedriften att skicka de två sistnämnda mittbackarna till akuten för omplåstring modell större.
Det var dock inte bara Il Frigorifero som misslyckades uttöka sin målskörd utan även Milans guldgossar hade problem att få bollen i nät trots mängder av chanser. Flamini, Robinho, Pato, Emanuelsson och framförallt den alltid lika farlige Ibrahimovic testade Lazio på alla möjliga sätt. Störst tack förutom de mindre bra avslutarna ska Laziomålvakten Muslera ha som återigen gör en gedigen insats och förtjänar höga betyg i morgondagens sporttidningar. Lazioförsvaret ska även de ha en stor eloge och då främst det defensiva mittfältet där Brocchi var en fältherre av rang. Trots sin lilla men bastanta kropp reste han sig över de andra spelarna och såg ut som en riktig ledare för Lazio en dag som denna, något vi tidigare saknat under säsongen. Brocchis ledarskap och kämpaglöd smittade av sig på de andra spelarna, till och med Hernanes var nere och jobbade hårt i defensiven vilket han ska ha all beröm för. En annan personlig favorit är mittbacken Biava. Han må inte vara lika vacker som Alessandro Nesta, varken till spelstilen eller utseendet men han gör sitt jobb och han gör det mer än godkänt. Idag är han fundumental när han läser spelet ypperligt och räddar bollen på mållinjen efter ett skott av Robinho i den andra halvleken. Vem kunde tro att han skulle växa ut och bli en viktig del av laget när han anlände till klubben?
Slutsatsen och kontentan av matchen är att vi självklart ligger långt efter Milan på många plan. De har bättre spelarmaterial, en bredare trupp, en gedigen offensiv och är ett lag i absoluta världsklass. Vad vi dock mer kan konstatera är att om vi spelar såhär smart och med såpass mycket grinta och vilja som vi visar upp idag så kan vi hålla drömmen om en bra placering i ligan vid liv. För snart är det snarare en verklighet än en dröm.
Avanti Lazio!
