Presentation: Björn Engström
Att förälska sig i ett fotbollslag är en märklig känsla. Det hände mig för ett år sedan. Och det trots att jag sedan länge givit upp tanken på att känna mig som en supporter för ett specifikt lag.
Jag brukade titta på fotboll så som fotbollsentusiaster gör mest: urskiljningslöst och för spelets skull. För mig var det svårt att förstå hur man kunde känna ett band till ett lag i en liga i ett annat land. Landslaget var en sak, det supporterskapet kunde jag relatera till - och själv vara en del av. Men ett ligalag? Utanför landsgränserna? Det var för mig obegripligt. Som jag såg det var det högst godtyckligt att bara välja ett lag för att sedan följa det med ett sådant engagemang. För vad kan man basera ett sådant val på? Snygga matchställ? En enskild spelare i laget man gillar, eller en som man råkar dela nationalitet med? En konstant förstaplacering i tabellerna? Eller vad?
Såhär i efterhand förstår jag mitt misstag. Det är inte supportern som väljer sitt lag. Det är laget som väljer sina supportrar. Och Lazio valde mig.
Under förra säsongen började jag följa Lazio med allt större intresse. Det var gott om motgångar och det kändes som om hela laget var mitt i en nedåtgående spiral: en nedflyttning var skrämmande nära, inbördes konflikter där Ballardini och Lotito gjorde sig ovänner med både spelare och supportrar, Curva Nord stod i brand, Zárate upphörde att leverera och satte sig på tvären.
Allt detta till stor skadeglädje hos ett antal romanistis i min vänskapskret. Snart märkte jag att jag började försvara Lazio i diskussioner. Samtidigt kom matcherna att bli veckans stora höjdpunkt. När jag började känna genuin glädje över varje poäng som laget kämpade sig till mot slutet av säsongen förstod jag att jag verkligen funnit mitt lag. Eller om det var Lazio som fann mig. Hursomhelst. Det var en märklig känsla. Supporterskap är något vackert och unikt. Ni vet alla vad jag talar om.
Idag finns det inget tvivel: Società Sportiva Lazio är mitt lag, och jag är dess supporter. Och från och med idag börjar jag skriva för dem här på redaktionen.
Om mig: jag heter Björn Manx Engström, 23 år gammal och född och uppvuxen i Östersund. Jag sedan tonåren nära vän med Peter Arnemo här på redaktionen, och har honom att tacka för ett fördjupat intresse för Lazio. För tillfället bor jag i Malmö efter avslutade studier på en folkhögskola i närheten. På dagarna arbetar jag på en bokhandel och på nätterna skriver jag på en roman. Däremellan ser jag mycket på fotboll. Finns det tid över så äter och sover jag, men det är sekundärt.
Idag är jag eld och lågor över att få vara en del av Lazios svenska supporterskara här på SvenskaFans. Den nuvarande säsongen har börjat oerhört bra. Tillsammans med er kommer det här fotbollsåret att bli något alldeles speciellt.
Forza Lazio!
