Resa: Helt fel blev helt rätt på Olimpico
Vi åkte till Rom för att se Italiens just nu hetaste fotbollslag – Lazio. Målfyrverkeri, en ny fjäderbeklädd bekantskap och ett spelgeni på mitten lämnade starka avtryck.
Det var ett gott gäng som sammanstrålade i Rom för att se toppmötet i Serie A mellan Lazio och Inter. Lazio, som bjudit på underbar fotboll hittills under säsongen, mot ett Inter där Rafa Benitez inte riktigt fått igång det vägvinnande spelet.
Efter mina otaliga besök på Olimpico så var det med blandade känslor jag såg fram emot arrangemanget innan matchen. Ut med det gamla - in med det nya. Olimpia, örnen som flyger innan matchstart, skulle bli spännande att se. Efter traditionsenligt inköp av Borghetti (shot med sprit och kallt kaffe) innan matchstart så tog vi plats på läktaren Tevere för att bevittna spektaklet.
Att se örnens uppvisning till tonerna av klacksektionen Curva Nord gav en rejäl kick. Ett kul, något kitschigt, grepp som sannerligen var effektfullt. Inmarschen, utan tonerna av den sedvanliga låten ”Non Mollare Mai”, är svårare att vänja sig vid. Men allting har sin tid…
Den första halvleken bjöd inte på något skönspel från något av lagen. Tillknäppt och mängder av slarviga passningar. Det tilltrasslade Laziomålet, som gjordes långt ifrån vår sida av planen, var omöjligt att se. Repriser, likt de vi till och med har på de allsvenska arenorna nu för tiden, vore på sin plats för att förhöja upplevelsen.
I pausen öste regnet ner i samma takt som pengarna i popcornförsäljarens fickor. Synen av mannen med örnmasken på sektionen jämte gav oss i alla fall ett rejält garv att njuta av.
Den andra halvleken inleddes med att vårt nyinförskaffade spelgeni, Hernanes, fick presentera sig på allvar. Hans passning fram till Zarates 2-0-mål var lysande. Avslutningen var iskall och tanken på en trepoängare visualiserades på allvar för första gången inför pannloben.
Hemmalaget trummade på och Floccari var nära att få in trea såväl en som två gånger. Istället för utökad ledning såg Inter-anfallaren Pandev till att matchen fick en onödig nerv när han tråcklade in bollen bakom målvakten ”Musslan” Muslera. Att vår före detta trotjänare inte fick några hyllningar efter målet är ju solklart.
I matchens näst sista ordinarie matchminut kom det som skulle vara kvällens höjdpunkt. Det luktade mål lång väg när Hernanes la upp bollen för frispark. Läget, precis framför vår läktare och Curva Nord, kunde inte varit bättre. Med en nätt touch i muren blev bollen otagbar för Castellazzi. Jubel och glädje – segern var bärgad.
Glädjen blev dock inte så långvarig, väl utanför arena hade spöregnet tilltagit. Promenaden ner till busstorget på Piazza Mancini blev som att simma klädsim i motvind. Hemresan mot centralstationen Termini med blöta kalsonger gav en efterhängsen förkylning som man kunde varit utan.
Kunde helt fel bli helt rätt?
Ja, vi överlever inmarsch utan låten ”Non Mollare Mai”.
Vi har en ny vän nu.
Hon heter Olimpia.
Bilderna är tagna av Mattias Larsson.
