Silly Season, den ack så meningslösa
Säsongen är till ända och tre månader av trams och icke-nyheter väntar. Varför ens bry sig? undrar redaktör Jesper Lindberg.
Säsongen är till ända, och för en dedikerad supporter innebär juni, juli och augusti en tid av mental avkoppling. Andrum. Att hålla på ett lag som Lazio ger väldigt mycket, samtidigt som det tär enormt på ens själ och psyke. Det är på samma gång fantastiskt och arbetsamt att viga en stor del av sitt liv till ett fotbollslag som vunnit blott två Scudetti sedan år 1900, och ändå varit med om så mycket, både positivt och negativt. Det är inte för inte som Lazio är en ytterst speciell idrottsförening i Italien och Europa. Vi är inte Milan eller Juventus, som i normala fall nästan kan räkna med en titel varje år. Vi får vara glada för det lilla, samtidigt som vi ofrånkomligen kräver orimliga saker av spelarna på planen.
När Claudio Lotito inte ser sitt lag spela fotboll arbetar han och hans undersåtar med att förstärka truppen. Vi antar åtminstone det, vi som tyvärr saknar djup insyn i klubben. Förra säsongen gjorde han det riktigt bra, då han sålde iväg Aleksandar Kolarov till överpris och köpte Hernanes till underpris trots konkurrens ifrån Milan, Palermo samt ett gäng andra klubbar. Nu är det dags igen. Silly season är i full gång och som denna dedikerade supporter man är, kombinerat med rollen som skribent på SvenskaFans, förväntas man nästintill dagligen uppdatera Lazios löjliga sommarsäsong 2011. Knappt någonting kunde vara mer meningslöst och mer ovärt att lägga ner tid på.
Jag skriver om Lazio för att jag älskar klubben. Jag skriver om Lazio för att det är fantastiskt roligt, för att jag vill nå ut med läsvärda texter till alla Er som följer Lazio och italiensk fotboll i Sverige. Jag vill göra en insats för Lazio, och även om varken Di Canio, Lotito, Maurizio Manzini, Fabio Firmani eller ens Enza i Irriducibilis butik någonsin kommer att nås av den informationen så spelar det ingen som helst roll. Jag är glad, stolt och tacksam för att få skriva på SvenskaFans och nå ut till alla Er som har ett intresse eller rentav hyser kärlek för Lazio.
Vad som dock känns så monumentalt onödigt, och tråkigt, är att rapportera om Lazios mercato. Att sätta sig in i rykten om Adebayor, Ziegler, Bendtner, Diego, Santa Cruz, Benzema och så vidare, rykten man på empirisk basis vet aldrig kommer att bli verklighet. Vi kan också, vanligtvis, konstatera att nio av tio rykten gällande Lazio aldrig heller blev verklighet när vi sätter oss ner och summerar ännu en ekonomiskt rimlig och försvarbar, men kvalitativt medioker, silly season.
En oseriös fotbollssajt skriver att en agent någon gång uttryckt att hans klient tycker att Lazio spelar fin fotboll eller att man gjort en bra säsong - och så är karusellen igång, även fast uttalandet i sig inte säger ett dyft om att spelaren i fråga skulle vara aktuell för Lazio. Varför, frågar jag Er som följer Lazio och Serie A, ska man lägga ner tid på sådant, när man vet till nittionio procent att det bara är ren och skär bullshit?
Att rapportera om en affär, där källor från två klubbar plus agenter plus spelaren själv i fråga, uttalar sig positivt till en deal, känns rimligt. Det känns värt att verkligen lägga tid och energi på. Givetvis är det också ett måste att rapportera om transfers som är klara, där det finns en signatur på ett papper, och en glad spelare som har blivit fotad på Formello med en ljusblå tröja och ett leende på läpparna. Men att följa ryktesfloran, som i en aldrig sinande ström figurerar på mindre seriösa sajter, känns bara som bortkastad tid av det korta liv vi har här på jorden. Silly season är löjlig av en anledning. Silly season består av hysteri, skitsnack, giriga agenter och folk som sväljer dessa fantasieggande rykten med hull och hår. Silly season är en del av fotbollens baksida, och karusellen tycks bara snurra fortare varje år. Varför bry sig, egentligen? Silly season har betydligt närmare till politik, finanser och rävspel än vad det har till fotboll ändå.
