Tankar om kärleken till fotboll
Det är fredag kväll, och Fotbollseuropa sover. Dock inte en calciofantast och hans drömmar...
Jag såg ikväll en dokumentär på underskattade TV10 om rivaliteten i Manchester mellan City och United. Och jag blev helt taggad, för fotbollen, och allt runt om kring den, är verkligen så oerhört fantastisk. Jag var i Italien i maj med ett trevligt sällskap. Vi såg modemedvetna Milano, stilfulla Bologna, vi var en sväng in i vackra Schweiz, vi drack vin i lilla Arezzo och vandrade omkring på Roms tretusenåriga gator. Vi åt god mat, skrattade och skapade värdefulla minnen tillsammans. Och ändå var Lazio-Juventus det tveklöst bästa på hela resan, trots ljusblå förlust. Frågan är om det överhuvudtaget existerar någonting, sett ur samtliga aspekter och avseenden, som är bättre, vackrare eller större än fotbollen.
Jag vill åka runt i Europa, sitta på initierade pubar och bara vandra till stadens arena tillsammans med förväntansfulla supportrar av alla tänkbara färger. Inte bara Lazios. Jag vill ta ett sabbatsår eller två och se fotboll i Bologna, Berlin, Köpenhamn, Stuttgart, Swindon Town, Genoa, Glasgow, Sheffield, Frankfurt, Verona, London, Madrid, Palermo, Krakow, Paris, Novara, Dortmund, Athen och Istanbul, och skriva ner mina upplevelser för den som vill läsa. Jag vill uppleva just dessa saker innan detta korta liv är över.
Jag vill se helt nya saker, och sådant som jag vet att jag aldrig mer kommer att se igen. Jag vill se hängig fotboll i Football Conference i England mellan kvarterslag som inte har en enda utländsk import och där oljepengar inte spelar någon som helst roll, där enbart kärleken till fotbollen och hembygden är viktig. Jag vill se tysk fotboll med ivriga ölförsäljare på fullproppade läktare och galna turkderbyn i Istanbul. Jag vill se ännu ett Romderby, ett Derby della Lanterna mellan Sampdoria och Genoa och en skrällmatch på Stadio Via del Mare i Lecce där hemmalaget kniper poäng av Juventus. Och jag önskar så mycket att jag och min bror hade fått växa upp i en stad där fotbollen betydde något, där vi höll på samma lag och fick glädjas och gråta tillsammans. Som sexåringar, som tolvåringar, som sextonåringar, som artonåringar.
Jag vill lära mig om livet och om mig själv genom fotbollen. Jag kan inte tänka mig ett liv utan denna magiska idrott och tycker faktiskt synd om alla som inte delar denna passion. Och jag är uppriktigt sagt tacksam att många av mina närmaste vänner känner precis som jag. Det finns få saker i livet, om ens något, som knäpper fotboll på näsan. SvenskaFans är för oss calciofantaster i Sverige i många fall det närmaste vi kommer till ett genuint samlingsforum för sorg, glädje, hat , kärlek, brinnande passion och osviklig stolthet för våra lag. Det är oerhört roligt att få skriva här, och att just du läser denna text är något som jag som skribent är väldigt tacksam för. Tillsammans är vi starka, och omutbara, i vår kärlek för fotbollen. Det får vi aldrig glömma bort.
