Udinese 2 - 1 Lazio: Ett klassiskt romerskt sönderfall
Efter nittiofem nervösa minuter på Stadio Friuli kan vi konstatera att Lazio inte längre är i förarsätet när det gäller kvalplatsen till Champions League.
Man bör aldrig framföra positiv kritik i någon som helst riktning. Risken är överhängande att den eller det man berömmer vid nästa möjliga tillfälle bevisar exakt hur fel du hade. I undertecknads fall stämde detta klockrent, då jag i veckan gick ut och trodde att Lazio skulle knipa fjärdeplatsen på grund av sitt trygga och kompromisslösa försvarsspel. Idag totalhavererade Lazios försvarsmaskineri, flera gånger om, vilket kostade oss greppet om fjärdeplatsen och förmodligen även chansen att någonsin ta tillbaka den.
Lazio startar matchen bra, och är det bättre laget första tjugofem minuterna. Man för spelet, och Hernanes i synnerhet ser väldigt pigg och spelsugen ut inför den månghövdade skaran på Stadio Friuli. Det är dock Udinese som kommer fram till matchens första riktigt heta chans. Pinzi skjuter ett skott som tar på Muslera, varpå bollen går i en vid båge på väg ut till hörna. Antonio Di Natale är oerhört nära, blott ett par tiondelar ifrån, att lyckas peta in bollen i det öppna målet. I 30:e är det om möjligt ännu närmare. Alexis Sanchez slår en överraskande boll i ljupled till Isla, som från högerkanten spelar in till Di Natale i boxen. Skyttekungens träff blir dock svag, och bollen rullar precis utanför. Vid det här laget har Lazios försök till hög offsidefälla misslyckats två gånger, vilket egentligen borde renderat i två mål för hemmalaget. Trots att det är fullständigt uppenbart hur Udinese vill anfalla tillåts man spela detta spel, mot ett Lazioförsvar som glömt allt vad disciplin och samspel heter hemma i Rom.
I 35:e minuten kommer så målet. Sanchez (vem annars?) lyfter en fin boll (oväntat) över Lazios backlinje (igen) till en fristående Di Natale (såklart). Toto tar emot och dunkar upp bollen i nättaket bakom Muslera. I 42:a är det dags igen. Sanchez (vem annars?) slår en fin boll (oväntat) till Isla på högerkanten (igen) som spelar till Di Natale (såklart) som fri i straffområdet klappar in 2-0 till Udinese. Visst är denna superduo fantastiskt skickliga. Antonio Di Natale är till och med en personlig favorit i min bok. Men det är så fruktansvärt jävla uselt, främst av mittbackarna, att agera på detta sätt då man haft en vecka på sig att läsa in, och agera utifrån, hur Udinese spelar fotboll. This is (about) fucking Champions League! som Stuart Baxter sade en gång i tiden. Efter en första halvlek, som totalt sett var ganska jämn spelmässigt, har Udinese 2-0.
Edy Reja gör ett byte i paus. Aningen darriga Javier Garrido kliver av, och in kommer Lionel Scaloni. Spelmässigt har Lazio långt ifrån givit upp, men man har förtvivlat svårt att skapa farliga chanser. Efter 66 minuter visar Reja prov på åtminstone lite sinne framåt, då han varken tar ut Zarate eller slänger in Bresciano. Ut går istället en för dagen blek Floccari samt Hernanes, som försvunnit lite ur matchbilden i andra. In kommer Il Capitano, Tommaso Rocchi, samt Libor Kozak. Efter cirka tjugo sekunder slår Matuzalem en bra passning till Rocchi, som med en fin mottagning går förbi Angella. Udinesebacken stoppar ut ett ben och kapar anfallaren i straffområdet, och domaren blåser faktiskt straff för Lazio. Nu blommar löken...
Mauro Zárate stegar fram, lägger upp bollen, och försöker göra en Totti. Argentinarens försök till att vara kylig, med en blandning mellan skott och chip mitt i mål, läses sönder av straffexperten Handanovic. Att missa en straff i detta läge är bara alldeles för dåligt. Mycket svagt, Zárate!
Då Angella även fick rött kort etablerar Lazio följdaktligen ett massivt tryck. Med tjugo minuter plus tillägg kvar känns det som att Lazio kommer att ha nog med tid för att göra ett par mål. I 71:a plockar Guidolin av Di Natale, som efter sitt 27:e samt 28:e mål för säsongen får välförtjänta applåder. Fem minuter senare kommer så äntligen reduceringen. Zárate slår ett inlägg som möts med foten av Lazios egen supersub, Libor Kozak, och vi har en stökig sista kvart framför oss. Fyra minuter senare nickar samme tjeck i stolpen, och minuten senare nickar André Dias precis utanför. Två minuter efter det når brassen högst ännu en gång, men nicken går mitt på duktige Handanovic. Jag tror inte att jag någon gång under min existens sett Lazio slå så oerhört många inlägg under en halvlek som idag. Tyvärr ger detta ingen utdelning. Efter 94:46 blåser domaren av matchen, och stora glädjescener utbryter på Friuli. Udinese har greppet om fjärdeplatsen med två omgångar kvar att spela av Serie A 2010/2011.
För att summera denna match;
* Rejas taktik med hög offsidefälla misslyckades totalt
* Dias och Biava brast i kommunikation och samspel på ett sätt man inte gjort tidigare
* Zárate missade en straff, men tog ändå på sig den offensiva ledarrollen i slutet då man inte hade något annat val än att gå framåt, vilket var roligt att se
* Udinese kommer aldrig igen att ha en duo med samma offensiva slagkraft som firma Di Natale/Sanchez
Det känns som att fjärdeplatsen är borta, då även Roma har ett försprång på grund av inbördes möten. Allt är möjligt i teorin, men faktum är att Lazio hade allt i sina egna händer och kastade bort det. Är man inte bättre än såhär, tja, då kanske man inte heller förtjänar att spela Champions League nästa säsong.
