Agent med rätt att fördärva
Agenterna har idag en central roll i fotbollsvärlden och deras inflytande över spelarna fjättrar och frustrerar många klubbledningar. Utifrån sin roll och uppenbara egenintresse i spelarnas framtid utgör de ett nödvändigt ont på spelarmarknaden.
Agenterna fick ursprungligen rollen att bistå sina klienter juridiskt i att förhandla kontrakt och marknadsföra spelaren i hopp om komma vidare i karriären och försörja sig som proffs. Inget konstigt med det och förhållandevis behövligt att spelaren företräds av expertis för sin egen trygghet. Men det faktum att agenterna har blivit lika mycket part som spelarna själva är det som har rubbat förutsättningarna och gjort verksamheten smutsig och korrumperad.
Agenter som planterar rykten och gör sig omöjliga att förhandla med. Omdebatterade agenten Mino Raiola har tidigare skapat rubriker med bland annat sitt utspel om att ”Hamsik borde lämna Napoli för att nå sin fulla potential”. I Fiorentinas fall var det uppenbart att försäljningen av Nastasic blev nödvändig för att blidka Stevan Jovetics agent och därmed undvika en försäljning av deras stora stjärna. Agenten fick sitt tillskott i kassan och alla blev nöjda.
I Lazios fall har det under lång tid handlat om de frostiga förhandlingarna med agenten Ullises Savini som företräder Diakite och Cavanda, som fått till följd att de båda nu ser ut att lämna klubben. Detta ger då agenten möjlighet att tjäna pengar på de bonusar som följer med nya kontrakt med andra klubbar. Lotito har anklagat Savini för att ha en legoknektsmentalitet och att han ändrat förutsättningarna efter att Lazio ansåg sig ha en muntlig överenskommelse om nytt kontrakt med tidigare agenter. Lotito menade att agenter inte tjänar några pengar när spelare stannar i sina klubbar och att detta var anledningen till de strandade förhandlingarna med Savini.
Det är svårt att säga emot Lotito på punkten att agenter kan spoliera förhandlingar. Men det ska sägas att det inte är första gången som Lotito likt en envis åsna i det sätt han själv agerar tycks betrakta marknaden som en ideal verksamhet. Han försökte sätta Pandev på plats och det hela slutade med att klubben gick miste om miljoner på en övergång. Allt kom till slut att handla om att Lazio genom sitt sätt att agera ”mobbade” spelaren. Pandev som fick finna sig i att inte delta med laget han så gärna ville lämna. Det var uppenbart att det redan fanns en överenskommelse mellan Inter och agenten för en vidare övergång. Pandev vann i domstol. Vem trampar på vem egentligen?
Ibland har det framförts kritik för att Lazio endast tycks förhandla med specifika agenter och klubbar. Men det kan även ses som logiskt att förhandla med parter som man vet var man har, men samtidigt en risk att ha flera ägg i en korg när relationerna förändras. Detta sistnämnda kan sägas gälla fallen Diakite och Cavanda, där nu Cavandas nya kontrakt är i fara sett till den nuvarande frostiga relationen mellan agent och klubb.
Givetvis ska det vara möjligt för spelare att byta arbetsgivare och klubb, men det är sättet det ofta görs på som många gånger retar mig. Det faktum att många spelare nästan på inrådan av agenten ser till att bråka eller tjura sig ur kontrakt är vad som får det att vända sig i magen på mig.
I många fall blir agenten nära vän och rådgivare till spelarna gällande sina karriärsval. I grunden inget konstigt, men med det faktum att de utifrån sina råd skapar möjlighet att för egen del profitera på de ”val” spelaren gör. Förekomsten av betalningar från klubbar till agenter vid övergångar borde inte få finnas och bör inte ses på annat sätt än korruption och mutor.
Agenternas levebröd borde uteslutande komma från deras egen klient och dennes förhandlade lön. Att det finns ett egenintresse från agenternas sida att spelaren med jämna mellanrum byter klubb och att agenten därmed kan roffa åt sig bonusar och delar av övergångssummor är rent förkastligt. Detta bör ses som det rena förräderi det är gentemot den marknad som gett dem möjlighet att försörja sig på sportens bekostnad. Utan fotbollen, dess klubbar och hängivna supportrar skulle det inte finnas en arbetsmarknad för dessa spelare och heller inte för deras agenter. Klubbar som investerar flera år i spelarnas utveckling och ekonomiska trygghet. Den respekten saknas dock idag.
