Att vara den andre närmast
Att kunna vara annat än sig själv närmast.
Att kritisera någon annan är många gånger en stor och känslig sak. Att häva ur sig saker mot någon annan kan dock vara något obetydligt eller uppförstorat. Det beror nämligen på vem man frågar.
Vis om att texten kommer att generera tyckanden från vissa, vill jag ändå illustrera hur den senaste tidens händelser tenderar att bli icke-frågor. Det beror nämligen på vem som är i fokus.
"Bögjävel!" Napolis tränare Maurizio Sarri for frustrerat ut mot Inters tränare Roberto Mancini efter att Adem Ljajic definitivt hade avgjort cupmatchen. Men eftersom Mancini inte är homosexuell så är det inte lika allvarligt. Sarri fick två matchers avstängning för sina ”illa valda ord”.
Det är nämligen lätt för oss att säga då majoriteten av de som läser detta inte berörs av uttalandet, annat än om vi tycker att det är förkastligt att prata nedsättande och kränkande om andra människor.
Problemet är att Edin Dzeko bestraffades lika "hårt" när han bad domaren att dra åt helvete, vilket gör mig väldigt orolig för måttstocken om vad som är okej. Men så länge ingen menade något är det mesta okej. Om du inte säger något till domarna det vill säga.
Grejen med att avsikten inte var att såra är annars ytterst problematisk. Det är nämligen inte upp till oss att bestämma. När orden har lämnat vår mun får vi finna oss i hur det hela landar hos den det berör. Om du inte kan leva med det kanske du ska lämna in rösträtten också.
I helgen var det annars igång igen. Romas Daniele De Rossi kallade Juventus anfallare Mandzukic för "jävla zigenare" i en situation när Mandzukic klagade över ett domslut. Problemen? Mandzukic är inte rom. Att De Rossi enligt tidigare Roma-spelaren Boniek inte alls är rasist. Att tv-bilder inte får vara bevis när domaren har missat situationen. Men främst, att det inte innebär något straff alls.
Romer har som många vet en utsatt position i Italien likväl som i övriga Europa och attityderna är dessvärre inte de bästa generellt. Tränare Spalletti anklagade Mandzukic för att ha betett sig illa utan att gå in på varför han förtjänade orden som sades. Boniek förringade De Rossis uttalande som att det var något som blev sagt i stundens hetta. Många romanisti undrar vad De Rossi ens har sagt. En go to-attityd som många supportrar bär på. Inte har väl min spelare gjort något fel? Kan man ens kräva något av en lagkapten och fotbollsmiljonär?
Nu vet jag att romanisti söker olika smädelser angående Paolo Di Canio, men jag är inte intresserad av en promenad i glashuset utan snarare att se igenom detsamma.
Det är nämligen lätt för oss att säga då majoriteten av de som läser detta inte berörs av uttalandet, annat än om vi tycker att det är förkastligt att prata nedsättande och kränkande om andra människor.
Oavsett lagtillhörighet ska varje situation bedömas var för sig. Vi har ju inte sumeriska straff i fotbollen? Men det verkar som att de är relativa. Det beror nämligen på vems tår allt står på.
