BLAHZIO: Inzaghi Boys 2.0
En blogg med och om Lazio.
Tidigare handlade epitetet ”inzaghi Boys” om just Simone Inzaghis primaveragäng och dess framgångar. Nu handlar det istället om det stora Lazio när Inzaghi till slut gavs fortsatt förtroende som huvudtränare i Lazio efter Bielsas diss. Inledningen av Serie A har lovat gott och Inzaghis Lazio parkerar på 22 poäng och en fjärdeplats inför landslagsuppehållet.
Därmed finns det lite tid och utrymme över för att sammanfatta det som hittills har varit bra och vad som har varit mindre bra med säsongens och Inzaghis Lazio.
Omklädningsrummet tycks återigen må bra igen och det märks när laget i en större utsträckning firar sina mål tillsammans. Under förra säsongen saknades glöden efter den tidiga punkteringen i CL-kvalet. Nu verkar laget och spelarna vara enade igen. Uppgifter gör gällande att Inzaghi har varit högst bidragande till det och att han själv har slagit fast för truppen att det inte finns några alibin eller ursäkter trots den sena skilsmässan med Bielsa. Att det enda alternativet som finns är att spela och ge allt för tröjan. Immobile har pratat om att Inzaghi fungerar som en tränare/supporter när han coachar och tränar laget. Det verkar ha smittat av sig.
Lazio plockade i somras in mittbackarna Bastos och Wallace och skeppade iväg den misslyckade duon Mauricio och Bisevac. Den nya duon har här visat sig vara ett rejält lyft även om det inte kanske säger så mycket, men Bastos och Wallace går ändå att betrakta som fotbollsspelare i jämförelse med sina föregångare. Därutöver återkom viktige Stefan de Vrij från sin långtidsskada och Wesley Hoedt har visat mer av sin talang och sitt kunnande efter att ha anpassat sig ytterligare till den italienska fotbollen. Lazios försvarsspel osar mer trygghet idag jämfört med förra säsongen. Det har inneburit mer utrymme för mittfältet och anfallet att tänka på andra saker. Nu saknas de Vrij, igen men det har ändå fungerat med vikarierna i Lazios försvarslinje.
Lazios nya tridente KIA (Keita-Immobile-Anderson) har gjort succé och ingen egentligen saknar legendaren Miroslav Klose eller surgubben Antonio Candreva. Ungtupparna har hittat varandra bra både på och utanför planen. Immobile har utmärkt sig med en vass målform och ser återigen ut som den anfallaren han var under succésäsongen i Torino. Lazio har även fått en målkontinuitet som inte riktigt har funnits tidigare med en skadebenägen och åldrande Klose.
Men lika vass som trion där framme har varit så är Lazios offensiv oerhört skör. Förra säsongen fanns det fler alternativ och en skada på Immobile skulle försvaga Lazio betänkligt med den ganska anonyme Djordjevic där framme istället. Kishna och Luis Alberto utgör inte heller några spännande alternativ om det blir fler skador eller under tiden som Keita kommer att spela Afrikanska mästerskapen med Senegal. Förstärkning behövs i januari om det ska räcka långt.
Trion Lulic-Biglia-Parolo utgör ett ganska stabilt och beprövat mittfält. Problemet är att det inte finns så mycket plats bakom dessa veteraner. Många mittfältare i Lazio sitter ofta vid sidan av i form av Cataldi, Milinkovic-Savic och den nye tysken Leitner. Dessa är givetvis spelare som behöver och vill ha speltid. Lägg där till talangen Murgia och strulgubben Morrison så inser man att Lazios mittfält truppmässigt är överbefolkat. Biglia har förvisso redan missat några matcher, men så mycket utrymme har det ändå inte blivit för exempelvis Sergej eller Cataldi att ta nästa steg i sin utveckling. Det rör sig på sin höjd om att någon av dem har fått plats i elvan. Så länge det går bra för laget så kan det fortsätta att fungera under en tid, men Lazio behöver också alternativ som står redo för en lång säsong. Inzaghi har förvisso prövat en del talanger som Murgia, Prce, Lombardi och Strakosha, men det har mest väckt hopp och glädje inför framtiden och för de enskilda spelarna.
Lazios förluster så här långt har kommit i mötena med Juventus och Milan och senast mot Napoli lyckades Lazio knipa en poäng trots en spelmässig knackighet. Inzaghi har i toppmatcherna som sagt ännu inte haft någon framgång och Inzaghi har till mångas förtret förlitat sig på en mer defensiv formation i form av 352. Eventuellt har rädslan för att bli avklädd i toppmatcherna och mot starkare motstånd gjort att Inzaghi och Lazio på ett onödigt sätt har ställt sig på bromsen.
I sak är kanske inte resultaten så konstiga, men Lazio har kanske inte helt gett sig själva chansen till fler poäng. Men samtidigt blev det heller inga betydande smällar som hade kunnat ha stört laget och självförtroendet ännu mer. Det behövs kanske lite försiktig optimism för att Lazio ska kunna stå upp hela säsongen.
