Den oönskades derby
Vi har sett Miroslav Klose skriva in sig i historieböckerna tack vare det. Vi har sett Senad Lulic bli odödlig tack vare det. Många spelare har avgjort derbyn genom åren och på söndag är det dags för Simone Inzaghi, den oönskade, att träda fram ur skuggan och dansa in i alla ljusblå hjärtan.
På söndag vankas det derby. Att påstå att matchen är lika nervkittlande, olidlig och ångestframkallande som den var för tio år sedan vore århundradets överdrift. Allt eftersom att barriärerna vuxit tätare och att man börjat vänja sig vid synen av dem så har publiken lyst med sin frånvaro och skapat något av ett tomt skal. När derbyna var som allra bäst, när dimman och bengalröken blandades och skapade en magisk atmosfär framför ett fullproppat Olimpicon, så fanns det en anfallare med på planen som främst var känd för att vara bror till Filippo. En anfallare som aldrig fick det erkännande som han kanske förtjänade. På söndag kommer samma anfallare stå bredvid planen och leda sitt ljusblåa lag mot ett nytt kapitel i Lazios 116 år gamla historia.
När Stefano Piolis Lazio förra säsongen i vårderbyt visade upp sig från sin sämsta sida så var det tack och hej till den omtyckte tränaren. Veckan senare stod han där, Simone Inzaghi. Primaverattränaren som lett Lazios juniorer till den ena framgången efter den andra. Talangen som kommit till Lazio och vunnit scudetton, satt fyra mål i en och samma match i Champions League och varit kvar genom alla turbulenta och kaosartade år. Säsongen 2008/2009 var han så oönskad av den sportsliga ledningen att de ännu en gång ville låna ut honom. Men Simone trivdes bra i Rom och stannade kvar, även om han visste att det troligtvis skulle bli bänken hela säsongen. I den femte omgången fick han dock chansen. När stjärnskottet Mauro Zaráte inte riktigt fick till det i matchen mot Lecce - och Simone Tiribocchi dessutom gett gästerna ledningen - så fick Simone Inzaghi chansen. Och som han tog den. Genom att stöta in bollen i matchens absoluta slutskede så räddade han en poäng för Lazio som gick och vann Coppa Italia den säsongen. Målet blev det sista någonsin för Simone Inzaghi som fotbollsspelare.
Nu är det dags för Simone Inzaghi att återupprepa historien och göra det han är bäst på, nämligen att överraska alla när man som minst tror på honom. När soppan med Marcelo Bielsa lämnat en bitter eftersmak så vände sig Lotito till den utstötte och utslänge Simone Inzaghi - andrahandsvalet - för att fråga om han ville ha tillbaka sitt jobb. Simone gnällde inte, tog sitt anteckningsblock och åkte mot träningsanläggningen Formello. Återigen hade han varit oönskad, återigen hade han varit förpassad till bänken, återigen gnällde han aldrig. Nu håller Simone Inzaghi på att bygga ett lag för framtiden. Medan hans föregångare väldigt ogärna gett ungdomarna chansen på riktigt så har Simone Inzaghi gett ett enormt förtroende till sina gamla adepter från primaveran. Nu har han chansen att gå förbi största antagonisten Roma i tabellen och erövra den eviga staden.
Trots att derbyt inte är vad det än gång var så betyder det fortfarande enormt mycket. En vinst i derbyt är inget man firar på en dag, det är något man firar till nästa derby. Simone Inzaghi har varit oönskad. Han har varit det ständiga andravalet. För åtta år sedan fick han hoppa in på Stadio Olimpico i slutminuterna av mötet med Lecce. Då blev han den stora vinnaren och matchhjälten. På söndag är Simone Inzaghi där igen, på samma arena som han vann scudetton på för 16 år sedan. På samma arena där han blev oönskad. Frågan är om han lyckas resa sig från de döda igen och återigen bli den stora matchhjälten. För om det är någon som kan resa sig från de döda och motbevisa alla så är det just Simone Inzaghi.
