Det var en gång en bandiera
Roma har en bandiera. Lazio har ingen. Roma har Francesco Totti. Det har inte Lazio. Tacka Gud för det!
Romas fina redaktion här på Svenskafans har gjort en underbar sammanställning över de båda lagens bandiere. I sammanställningen såg vi att Roma var vida överlägsna Lazio när det kommer till bilderna på lagens respektive sida. Men jag vill gräva lite länger under ytan. Vad döljer sig där? För det första kan man nog säga att varken Gascoigne eller Signori var fanbärare. De är klubblegendarer som än i dag är älskade av fansen, men de är inte fanbärare. De är inte personer som Curva Nord kan identifiera sig med. Paolo Di Canio och Alessandro Nesta är däremot fanbärare. Man är stolt över dem. Man älskar för allt de har gjort för den ljusblå tröjan.
Nu har vi ingen längre. Men det är inget som vi varken skäms eller döljer. Varför är det så viktigt med en bandiera? Blir man automatiskt en bättre klubb med en fanbärare? Visst hade det varit roligt, men det är absolut ingen nödvändighet, enligt mig. Uppriktigt sagt sitter jag hellre och hejar på ett Lazio utan bandiera, än att heja på ett Lazio med en bandiera som inte vet vad innebörden av ordet gentleman.
Så jag gjorde en egen ranking. Låt oss kalla den för ”Best of Totti”. Jag ska ranka Francesco Tottis alla ljusglimtar i karriären.
5. Italien-Danmark
14:e juni 2004. Italien möter Danmark i sin första gruppspelsmatch i EM 2004. Efter en ganska tråkig tillställning ville den gode Francesco drastiskt ändra matchbilden. Han såg en blond dansk vid mittplan. Likt en romersk befälhavare vände sig Totti om mot den blonde dansken, harklade, samlade saliven i munnen och spottade med en hiskelig fart blondinen rakt i ansiktet. En tiopoängare enligt Romafansen. En klockren träff. Dessvärre sporrades inte lagkamraterna tillräckligt mycket av Francescos mod och djärvhet, utan matchen slutade 0-0.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=2GsNyyMn8Tc
4. Totti vs Ramelow
I en gruppspelsmatch I Champions League den 4:e november 2004 mötte Roma Bayer Leverkusen. Matchen gick inte som planerat för Romas del och Totti beslutade för att ta saken i egna händer. Han visade ännu en gång prov på en intelligens utan dess like när han bestämde sig för att pröva på en fint som han aldrig hade gjort innan. Finten gick ut på att Totti skulle hoppa jämfota, rätt upp i luften för att sedan landa på valfri motståndarspelare. Desto hårdare han träffar, desto mer poäng. Bonuspoäng för revbenen. Så Totti tog sats, hoppade och landade perfekt på Carsten Ramelows revben. En klockren tiopoängare. Det går rykten om att människor på läktarna grät över perfektionen i utförandet.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=pgvmUbd568I
3. Totti i VM 2006
Tottis fina straff i matchen mot Australien i åttondelsfinalen i VM är inte det enda vackra som han gjorde. Man måste ha i åtanke att Totti är en frisinnad man. Han är öppen för det mesta. Man har sett under flera matcher att Totti prövar nya finter, men att han skulle pröva en annan sport, det trodde jag aldrig. I semifinalen mot Tyskland ville Totti visa Stefan Holm att han också kunde hoppa högt. I slutet av den första halvleken kom bollen ut mot Tysklands Michel Ballack. Totti sprang i full fart mot tysken, men istället för att ta bollen valde Totti att försöka hoppa över Ballack genom att göra ett aningen annorlunda, skruvat, hopp. Tyvärr blev inte utförandet det bästa, utan Totti åkte på en rivning, och därmed stannade han på höjden 1,45 m.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=xxUOBnPvYTg
2. Totti <3 Roma
I en match mot Livorno blev Totti utvisad för att en spelare gjort honom frustrerad. Han var fortfarande väldigt arg när en av Romas assistenter/volontärer skulle komma och hjälpa Totti av planen och ner i spelartunneln. Men den gode Totti, som hade blivit orättvist behandlad, ville inte bli hjälpt. Han ville visa att han kunde gå ensam. Men icke sa nicke. Volontären var oerhört envis. Då brast det för Totti som med en kraftig knuff, full med kärlek till Roma, knuffade ner volontären på marken. Volontären får faktiskt skylla sig själv.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=CLmAAbAHYc0
1. Totti tränar karate
Alla vet vid det här laget att Totti gillar andra sporter utöver fotboll. Men han är verkligen ingen våldsam individ. Så därför blev jag aningen chockad när jag fick höra att han hade börjat träna karate. Det var verkligen inte Tottis stil. Efter flera månaders träning var det så dags för det slutgiltiga provet för Totti. Han skulle äntligen ta det orangea bältet. Han hade det i sitt blickfång. Tyvärr tog Totti fel på datumet. Istället gick han ut på Olimpicos gräsmatta, spelade nästan en hel match för att i slutskedet verkligen vara sugen på det där bältet. Han tog sikte på en stackars tonåring vid namn Mario Balotelli. Det var en speciell spark som Totti hade övat på en hel månad. Nu skulle han äntligen få visa sina kompisar vad han hade lärt sig. Han tog sats, sprang fram och träffade baksidan av Balotellis ben. Bältet var hans. Jublet var öronbedövande på Olimpico. Fansens gullegris hade äntligen fått sitt bälte. Dessvärre missförstod domaren det hela och gav Totti ett rött kort.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=a0Zsd38GssA
Det finns fotbollsspelare som är respekterade vart man än kommer. Totti är inte en av dem. Visst är det fantastiskt på alla möjliga sätt och vis att han har varit Roma evigt trogen under alla dessa år. Det ska han ha en eloge för. Men för mig kommer han aldrig en av fotbollens största. Spelare som Del Piero, Zanetti och Maldini är respekterade vart de än kommer. De är hyllade av sina värsta rivaler. Man applåderar dem för att de är gentlemän. Det är inte Totti. När Milan hyllar Zanetti genom värmande applåder, eller när Inter hyllade Maldini i hans sista derby, fick till och med jag gåshud. Det var vackert. Jag skulle jättegärna vilja respektera Totti för hans personlighet och sätt att vara, men det går inte. Visst, han har gjort en massa mål och spelat i en och samma klubb i hela sin karriär, men en gentleman, det är han inte och det kommer han aldrig att bli.
Många Romafans vägrar tro på att man verkligen kan tycka så. Många tror att jag är avundsjuk. Men tro mig, det är jag inte. Alessandro Nesta har fortfarande fler titlar i Laziotröjan än vad Totti har i den vinröda tröjan. Totti är en bra spelare, det kan ingen förneka. Men att nämna honom i samma mening som Zanetti, Maldini och Del Piero, det kan man inte göra.
Ta det lugnt med kommentarerna. Jag vet att det är ett ”känsligt” ämne men jag väljer ändå att ha kommentarsmöjligheten öppen. Så tänk efter innan ni skriver.
