Detta blir ditt år, Tucu!

Efter en långsam start på säsongen så började fröt sakta att gro. Först under jorden - eftersom det inte var påtänkt att vara i en startelva. Konkurrenten hette Luis Alberto som i sin tur kom från en monstersäsong. Steg för steg, match för match så grodde fröet tills det tillslut bröt igenom den solsprängda - numera stekheta asfalten. Joaquin Correa såg den romerska solen, han tog den till sig. Han växte och han växer fortfarande.

Juan Bautista Alberdi, Argentina är en stad mitt ute i ingenstans, bokstavligt talat. I det enorma landet i Syd Amerika måste man leta länge och väl på en karta för att uppmärksamma den här platsen. Det man behöver veta är att staden är omsluten av fält och jordbruket är utspritt. Området där staden ligger är otroligt platt och själva staden är en typisk småstad i Syd Amerika, slitna hus, o-asfalterade vägar och oändligt med elledningar dragna kors och tvärs några meter ovanför marken.

År 1994 spelades det fotbolls VM i USA. Fotbollsfeber rådde i Argentina den här sommaren.
Landets stora fixstjärna hette fortfarande Diega Armando Maradona. Trots att han klivit in på ålderns höst och trots skandaler, slagsmål och allt annat som följde med den hetlevrade magikern från Buenos Aires så var han fortfarande deras viktigaste spelare.

Maradona dominerade totalt i Argentinas första match mot Grekland och bjöd den bänkade världspubliken på den där berömda sekvensen, när han sprang fram till kameran efter sitt sagolika mål - tillsynes fullproppad med någon mindre laglig substans alternativt ett överflöd av adrenalin. Stirrandes, vrålandes och helt galen, innan han vek av åt sin vänstra sida för att fira vidare med lagkamraterna som sprungit efter honom.
Många människor runt om i världen som tittade på TV blev förundrade över blicken och utstrålningen Maradona visade. Många sa att han måste varit påverkad, påtänd.

Efter segermatchen mot Nigeria i den andra matchen leddes en skrattandes och firandes Maradona av planen av en kvinnlig dopingkontrollant som tagit honom i hand. Det är nu klassiska TV-bilder. Men just då - 1994 var det inte många som reflekterade över hans uttåg med kontrollanten dagarna efter. Allt var normalt. Argentina hade ju pliktskyldigt vunnit sina två första matcher och var klara för åttondelsfinalen redan innan den avslutande gruppspels matchen.
I Argentina hade förväntningarna byggts upp, dom stora tidningarna skrev spaltmeter om det bländande spelet man stundtals visat upp.

Fyra dagar senare, kom beskedet som skickade chockvågor genom hela nationen och hela fotbollsvärlden. Maradonas dopingtest efter matchen mot Nigeria visade sig vara positivt meddelade Sepp Blatter. Maradona, som var lagkapten skickades hem nästan omedelbart. Laget kollapsade därefter och åkte ut ur turneringen. Landet gick in i sorg, chock och besvikelse.

Mitt i denna dramatik som utspelades i Nord Amerika gick det runt en kvinna, höggravid i det betydligt svalare Juan Bautista Alberdi. Hon väntade en pojke men det är oklart om hon visste att det var just en pojke vid den här tidpunkten. Cirka en månad efter att Sverige tagit VM-brons tog sig kvinnan in till det lokala sjukhuset i den ensliga staden i norra Argentina och födde den lilla pojken. Hon gav honom namnen Joaquin och Carlos.

Joaquin föddes alltså någon månad efter ett av Argentinas värsta fotbollstrauman. För oss här i Sverige är 1994 för alltid ett klassiskt nummer, eller år. OS i Lillehammer och fotbolls VM i USA engagerade ett helt folk på ett sätt som nästan varit sällsynt fram tills idag.

Närmaste stora staden till lilla och ödsliga Juan Bautista Alberdi är Tucuman. Det är också namnet på Argentinas minsta provins och man kan med säkerhet säga att Joaquin är stolt över var han kommer ifrån, smeknamnet El Tucu bär han med sig än idag.

Den 6 oktober 2012, 18 år gammal debuterade han för sitt Club Estudiantes de La Plata i förlustmatchen mot All Boys i den Argentinska första divisionen. Det var också den enda gången han fick spela fotboll på högsta nivån under det året förutom en kort inhopp i matchen därefter.

Säsongen efter var Joaquin fortfarande kvar i Estudiantes och fick mot slutet av säsongen mer speltid. Joaquin var ganska stor för sin ålder och han användes uteslutande på dom offensiva positionerna till vänster och centralt. Tyvärr blev det inga poäng för den nu 19 årige Joaquin under den här säsongen heller men att ynglingen bar på en stor talang undgick ingen.

Under 2014 fick så äntligen Correa sitt genombrott i Argentina. Från att ha varit en ung talangfull kille i mängden gick han till att få fullt förtroende av sin tränare Gabriel Milito. Joaquin flängde runt på planen och visade på glimtar av teknisk briljans, fart och styrka. Flera europeiska klubbar fick upp ögonen under den här perioden.

En Lazio-bekanting i Juan Sebastian Veron var president i Estudiantes, som vid den här tidpunkten led av stora skulder. Någonting drastiskt behövde göras för att inte klubben skulle riskera att dras längre ner i skuldträsket.
Veron hade sedan sin tid i Italien goda kontakter med flera nyckelpersoner och en av dom var Massimo Ferrero, nybliven president i Sampdoria. Dom båda presidenterna pratade intensivt om supertalangen Correa. Veron visste att han var tvungen att sälja och erbjöd Ferrero att ta spelaren för $10 miljoner över telefon. Ferrero meddelade i sin tur att han tagit över en klubb med skulder och att dom båda vännerna befann sig i liknande situationer.

Efter många om och men, var dom tillsist överens. Den totala övergångssumman landade på $10 miljoner - som Veron och Estudiantes argumenterat och hoppats på. Dock så hade Ferrero lyckats förhandla till sig en betalningsplan. $5 miljoner överfördes direkt till den argentinska klubben, samma dag som Correa skrev på kontraktet med Sampdoria. Resterande $5 miljoner skulle delas upp enligt följande: $2.5m skulle betalas 1 december 2015 och $2.5m den 1 december 2016. Utöver detta lyckades Veron få till en klausul som gav Estudiantes 5% av övergångssumman den dagen Sampdoria sålde Correa för över €12 miljoner.

När det italienska transferfönstret öppnade i början av 2015 blev således Correa officiellt en Sampdoriaspelare. Eusebio di Francesco var tränare vid den här tidpunkten och förstod att ynglingen från den enskilda staden i norra Argentina behövde tid. Således placerades Joaquin för det mesta på bänken, för att se och lära, samtidigt som han acklimatiserade sig till sitt nya hemland.

Säsongen därefter var situationen en helt annan. Correa blev nu ordinarie i Serie A klubben. Publiken kom också nu att börja få bevittna talangens akilleshäl.
Nog för att Joaquin är en ganska komplett spelare, men än idag, nu som då, har han förtvivlat svårt att sätta sina lägen som han själv tar sig till eller medspelare sätter honom i. Många Sampdoriafans kommer säkerligen ihåg den där bedrövliga missen mot Inter under 2015, när han med ett öppet mål framför sig på några meters avstånd otroligt nog missade det. Publiken tog sig för huvudet, några skrattade men dom flesta kunde inte tro vad dom just sett.

Den spanska klubben Sevilla kontaktade sedan Sampdoria när säsongen var över. Cup-specialisterna tyckte att Correa skulle passa perfekt in i deras lagbygge. Man kom relativt snabbt överens med Sampdorias president om en övergång som landade på €13m och ytterligare €5m i bonusar. Och visst, Juan Sebastian Verons klubb Estudiantes inkasserade 5%.

Tiden i Sevilla blev snarlik tiden i Sampdoria och även sista tiden i Argentina. Correa var i stort sett ordinarie, skapade massor, briljerade vissa stunder och såg allmänt ut som en blivande världsstjärna - vissa stunder. Baksidan var fortfarande akilleshälen. Den förväntade målskörden uteblev och det missades för mycket.

Träffar Cristiano Ronaldos ex-flickvän
Totalt blev det 2 säsonger i Sevilla innan Lazio och Igli Tare kontaktade Correas agent Alessandro Lucci. Joaquin som vid det här laget kom från sin andra säsong i klubben där han som vanligt blandat och gett. Målskyttet i La Liga uteblev, han glimtade till i Champions League men sköt samtidigt Sevilla till final i Copa del Rey.

I början av 2018 hade han även träffat och förälskat sig i Desiree Cordero.

Hon var en före detta vinnare av Miss Spanien och deltagare i Miss Universum. Många höjde på ögonbrynen i Spanien när det i mars 2018 blev officiellt att Joaquin och hon var ett par. Att dejta fotbollsspelare var inget direkt nytt för den numera arbetande modellen Desiree. Sedan tidigare har hon haft ihop det med bland annat Real Madrid profilen Fernando Hierros son, Real Betis spelaren Enzo Renella och inte minst Cristiano Ronaldo.

I spansk skvallerpress blev paret ett hett ämne och rykten gick att storstjärnan Ronaldo dumpat henne innan, just för att hon ”var besatt av kändisskap”. Kanske var detta en av anledningarna till att både Sevilla gick med på att sälja den 23-årige argentinaren och framförallt att han ville lämna Spanien. Rom kontra Sevilla är trots allt som natt och dag för en modell och enligt Ronaldo - en kändis-törstande kvinna.

***

Tillsammans med Milan Badelj anslöt ”Tucu” till Lazio under sommaren 2018. Många fans hade inte riktigt koll på argentinaren, mer än att han spelat i Spanien och Sampdoria.
- Vad var hans egenskaper?, Var han bättre än landsmannen Alejandro Gomez som många suktade efter och sågs som den ideala ersättaren till Felipe Anderson?

Fansen skulle inte komma att få så mycket svar till en början. Som nämnt innan så hade argentinaren Luis Alberto framför sig, en spelare som tränare Simone Inzaghi ogärna petade. I inledningen av säsongen var dom flesta spelarna totalt under isen i Romlaget. Luis Alberto gick inte att känna igen, inte Sergej Milinkovic-Savic heller. Spelare som burit Lazio på sina axlar under föregående säsong då klubben ramlade på mållinjen och föll mot Inter.

Trots det satt Joaquin fast-gjuten på avbytarbänken och frustrationen växte hos honom. Han kom in i några matcher och gav positiva signaler. Han gjorde något som ingen annan Laziospelare gjorde - han utmanade ständigt sin motståndare, gjorde sig alltid spelbar och ville ha bollen. ”Tucu” ville diktera matcherna, vara involverad och ta initiativen.

Det dröjde tills i slutet av september innan Correa fick göra sin första match från start för Lazio i Serie A. Borta mot Udinese befann sig laget i ett pressande läge - visserligen hade man vunnit matcherna efter dom två inledande förlusterna i stormötena mot Napoli och Juventus, men farten, kreativiteten och viljan från förra säsongen var som bortblåst, och det oroade många.

I Luis Albertos frånvaro klev Correa fram med ett fantastiskt solomål när han överstegs-fintade upp en Udinesespelare på läktaren innan han satte 2-0 till Lazio. Redan nu hoppades Correa att han skulle få mer speltid, efter den fina aktionen. Men så blev det inte, Inzaghi placerade honom återigen på bänken och han fick finna sig i att sitta där och göra inhopp i 7 matcher innan han fick starta mot Chievo borta i början av december. Där noterades argentinaren för en assist efter att han passat fram Ciro Immobile till dennes 1-1 mål.

Innan matchen mot Chievo hade han även kommit in från bänken mot ett otroligt skadeskjutet Milan och lyckades kvittera deras ledning och ge Lazio 1 poäng. Efter detta började till och med Inzaghi få svårt att kunna motivera hur man skulle hålla argentinaren utanför startelvan till förmån för en underpresterande Luis Alberto. Joaquin började få starta matcher igen men som hela laget, så började även han att underprestera och agera konstigt, även om han i många matcher var den enda ljuspunkten.

Hem till Tucuman
Sedan kom vinteruppehållet. Ett vinteruppehåll som är mycket uppskattat av spelarna i Serie A. Till skillnad från Premier League så får faktiskt spelarna någon vecka att ladda batterierna, åka hem till sina föräldrar eller som vissa gör, åka till någon paradisö och slappna av. Joaquin hoppade på ett flyg och tog sig tvärs över jordklotet till den där lilla provinsen vi pratade om i början, Tucuman. Där han umgicks med vänner och familj innan han återvände till Rom för att återuppta säsongen.

Till hans stora förvåning var han nu petad igen av Inzaghi. Efter förlustmatchen mot Napoli fick det enligt honom vara nog.Han ville ha förklaringar, han var förbannad. Det gick inte heller att hålla internt utan det strömmades ut att Correa var allt annat än nöjd med att sitta på bänken.

Otroligt nog verkar det faktiskt som att Inzaghi lyssnade för att efter den matchen så var Correa självskriven i dom flesta matcherna, medan Inzaghi snabbt såg till att hitta en annan roll åt spanjoren Luis Alberto på bekostnad av Lazioveteranen Marco Parolo. I den ena matchen efter den andra dominerade ”El Tucu" totalt och spelade på en mycket högre nivå än både sina motståndare och medspelare. Insatserna i Coppa Italia mot Inter (Innan skadan) och Milan samt prestationen i derbyt mot Roma är svåra att sudda ut från näthinnan. Kronan på verket blev när han i finalen mot Atalanta i Coppa Italia sprang ifrån försvararna och fastställde 2-0 till Lazio med ett klassiskt mål.

Det var faktiskt Joaquin Correas första titel som lyftes den där kvällen i Rom. Tillsammans med Desiree stod han under Curva Nord och kysste pokalen. Killen från Tucuman hade erövrat Italien och han berättade själv efter segern att det var den finaste kvällen i hans karriär. Han kunde inte tro att det var sant.

Lazio har i någon vecka nu befunnit sig på träningsläger i Alperna och Joaquin Correa rapporteras vara i mycket gott mod. Han har sagt att han vill spela Champions League med Lazio och att laget ska ta sig dit. Andra på plats vittnar om att argentinaren även tagit en ny roll i laget, som en sorts ledargestalt och att han är mycket mer pådrivande än ifjol.

Slutet på förra säsongen har inte heller passerat förbi obemärkt. Både Napoli och Milan påstås vara intresserade av hans tjänster och Lotito ska ha tackat nej utan att ens tänka efter, efter att hans ”vän” De Laurentis lagt upp €40 miljoner på bordet för att få Correa.

Är det här säsongen då Correa får till avsluten, så har Lazio en världsstjärna i laget som efter säsongen kommer attrahera klubbar långt mycket större och rikare än Napoli och Milan. Jag säger det här innan säsongen börjar, mitt tips är att han gör över 15 mål bara i Serie A. Killen från Juan Bautista Alberti ska skjuta oss till Champions League. El Tucu, jag längtar efter att få se dina löpningar, din finurlighet och din briljans. Vi ses i slutet av augusti.