Inför: Coppa Italia Finalen
I skrivande stund återstår det ungefär 36 timmar innan Lazio och Atalanta äntrar Stadio Olimpicos gräsmatta i vad som kan beskrivas som säsongens viktigaste match för i vart fall Lazio.
Det är gått 2 år sedan Lazio spelade sin senaste final, då hette motståndet Juventus. Precis som nu, hade stora förväntningar byggts upp inför finalen - speciellt eftersom att Lazio hittat en formtopp inför den matchen. Lag som Palermo och Sampdoria avfärdades med tennis och ishockey siffror så som 6-2 och 7-3 medan man slog Roma däremellan med 3-1 i Derby della Capitale.
Tyvärr blev Juventus för svåra i finalen och inte ens Keita Balde Diaos superform räckte för att knäcka zebrorna den gången.
Nu råder det inte direkt samma entusiasm runt Lazio. Det finns ingen formtopp och inte ens ett säkrat Europa League spel med två omgångar kvar i Serie A. Lazio parkerar alltså på 8:e plats, bakom Torino. Våren har präglats av höga toppar och djupa dalar för Roms örnar. Vinst i derbyt och vinst mot Inter på San Siro i Serie A ingav hopp till supportrarna om att laget kanske ändå kunde utmana om en Champions League plats.
Men i stort sett varje gång Lazio skaffade sig ett bra utgångsläge inför slutspurten så lyckades man schabbla bort allt mot lag som Chievo, SPAL, Sassuolo och Fiorentina. Sanningen är att det påminde väldigt mycket om föregående säsong för dom ljusblåa, enda skillnaden att hjärn-släppen och dom kollektiva kollapserna skedde tidigare in på säsongen än under nämnda fjolår.
Atalanta å sin del, har gått som tåget i både ligan och Coppa Italia. Man har pulveriserat mitten och bottenlagen på ett sätt som får en att nostalgiskt tänka tillbaka till förra säsongen när Lazio gjorde på samma sätt. Detta ska inte bli någon hyllningstext till Bergamo laget, men det är svårt att inte bli imponerad och aningen avundsjuk när man ser inställningen och hur Joseph Ilicic tillsammans med Alejandro Gomez jobbar mellan linjerna hos motståndarna, samtidigt som Duvan Zapata påminner om en viss Radamel Falcao i sina bästa år - sättet som Duvan får mittbackarna att jobba i 90-minuter är helt föredömligt.
Som bekant möttes dessa två lag för bara några veckor sedan och då drog Atalanta det längsta strået och tog med sig alla poäng hem efter det mötet. Men nu är det en helt annan match som väntar, det är en final där så många aspekter kommer spela in och för att vara realistiska, så kan man faktiskt slå fast att Lazios lag är långt mer erfaret i sådana här situationer än vad Atalantas är. Immobile, Leiva, Correa, Radu, Lulic, Parolo och flera andra spelare i Lazio är vana att spela stora matcher och merparten har spelat och vunnit finaler i sina respektive karriärer - det kan man inte säga om Atalantas spelare.
En önskan från mig inför morgondagen är att Lazio omgående stampar ner gaspedalen i botten. Att man anfaller, anfaller och anfaller. Atalantas stora svaghet är deras backlinje - som inte alls såg stabil ut för någon vecka sedan. Det måste sättas press på den backlinjen konstant. Offensiven från förra säsongen måste återuppväckas.
Jag kan inte se att Atalanta skulle ha några som helst problem med att luckra upp ett lågt stående, till och med disciplinerat Lazio - så pass bra är dom i offensiven. Lösningen på ekvationen Atalanta är alltså attack.
Firma Caicedo och Correa briljerar när dom får spela ihop, tyvärr är det orealistiskt imorgon då storstjärnan Ciro Immobile mot allt att döma kommer peta en av dessa. Det börjar nästan bli löjligt så många gånger man suttit här under våren och hoppats på att det skall lossna för italienaren bara för att bli besviken 90 minuter senare. Men jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, hoppet är det sista som överger en och nu har italienaren den ultimata chansen att tysta sina tvivlare - som blivit fler och fler under våren. Jag hoppas innerligt, jag ska t.om. tillbedja högre makter om att så blir fallet. Ciro behövs.
Vem kommer då Simone Inzaghi att peta till förmån för honom? Joaquin Correa kommer av allt att döma bli vansinnig om han petas efter att argentinaren varit fundamental under flera segermatcher på slutet. När det gäller Felipe Caicedo så kommer han troligtvis bli mer besviken än arg. Vår Panter har gjort en sällan skådad helomvändning på karriären i Lazio. Från nästintill bespottad och hånad till en helt osannolik hjälte på slutet som gjort mål efter mål, samtidigt som han alltid jobbat stenhårt för laget på ett slags Miroslav Klose ”light” sätt.
Simone Inzaghi sa på presskonferensen efter matchen mot Cagliari att alla tre anfallare förtjänade att starta matchen. Där kan man absolut dra sina egna slutsatser om huruvida det stämmer eller ej med ovan nämnda i minnet.
I backlinjen var Wallace i centrum under föregående match mot Atalanta. Jag orkar inte ens dra det igen för det tjänar ingenting till. Wallace borde inte spelat den matchen i första taget. Lazio har en fungerande backlinje som består av Felipe Luiz - Acerbi - Bastos. Problemet är bara att Simone Inzaghi inte verkar tycka det. Den trion har egentligen bara använts i bortamatcher mot Milan och Inter. Men då har det också varit stängt bakåt. Att det sedan experimenterats med ovan nämnda Wallace och även spanjoren Patric har fått många att höja på ögonbrynen.
Jag är ganska säker på att Inzaghi kommer ställa upp med Stefan Radu istället för en av Felipe Luiz och Bastos till den här matchen. Vi får även här be till högre makter om att rumänen håller och inte utgår skadad tidigt i första halvlek.
På mittfältet är Lulic självskriven till vänster. Romulo bör vara desamma till höger, medan Sergej om han är frisk nog, kommer att ta en plats bredvid Lucas Leiva. När det gäller den sista platsen så står det i så fall mellan Marco Parolo och Luis Alberto. Guiseppe Biava tidigare spelare i både Lazio och Atalanta tycker att Lazio bör peta spanjoren till förmån för en mer fysisk spelare för att mala ner Atalanta på mittfältet. Jag säger att det lutar nog mer åt att Luis Alberto tar platsen.
Avspark är imorgon onsdag kl 20:45. Jag återkommer med senaste nytt imorgon eftermiddag i en separat artikel.
