Inter - Lazio0 - 1
Inter - Lazio 0-1: Mot topp 4
Lazio lyckades städa av ett uddlöst Inter på Guiseppe Meazza denna underbara kväll. Kampen om Champions League platserna är nu inom räckhåll på riktigt.
Inför matchen zoomades en inte allt för munter Mauro Icardi in i publiken - givetvis i sällskap av frun och agenten Wanda. Jag kan såhär efter matchen konstatera att Inter hade behövt argentinaren nere på planen den här matchen.
Inter och i synnerhet Keita Balde kom annars ut riktigt taggade när matchen drog igång. Det hann inte gå en lång stund innan den forne Laziospelaren gav oss lite skrämselhicka med sina kvicka vändningar och explosivitet. Thomas Strakosha i Laziomålet var dock med på noterna och kunde parera ett tidigt försök från senegalesen med en benparad.
Lazio såg ganska tama ut i inledningen och gick djupt ner i positionerna. Firma Correa, Alberto och Immobile var dom som skulle sköta offensiven och det var tydligt att för kvällen stod det kontringsspel på menyn. Efter en kvart var det så dags, Romulo fick bollen ute till höger där han ersatt Adam Marusic kvällen till ära, brassen såg Luis Alberto i borte delen av straffområdet och slog ett perfekt inlägg som seglade över alla fram till spanjoren som iskallt väntade in den väldiga Sergej Milinkovic-Savic löpning in i straffområdet.
Inlägget är sedan perfekt och serben har inga problem med att nicka in ledningsmålet för dom ljusblåa. Hoppet lever. Leve sergeanten. Sikta mot stjärnorna nu för fan.
Efter ledningsmålet fick Lazio genast mer självförtroende och var det bättre laget. Inter hade fortfarande mycket boll men sedan tog det som sagt stopp. Backlinjen i Lazio, för kvällen bestående av Luiz Felipe, Acerbi och Bastos var omutliga på allt som kastades mot dem.
Tyvärr fick Lazios argentinare Correa utgå efter en skada. Det märktes ganska snabbt att han är otroligt viktig för laget och i synnerhet för det spelet man vill spela. Precis som dom flesta spelarna som kommer från spanska storklubbar är Correa hal som en ål, passningssäker och otroligt bolltrygg jämfört med motsvarigheten i dom italienska storklubbarna.
Visst, Inter hade mycket boll genom hela matchen, men efter Correas uttåg hade man mindre problem med att avväpna Lazio när man gick framåt.
Andra halvleken inleddes precis som den första avslutades. Med ett Inter som skapade hörna efter hörna, inlägg efter inlägg och i princip den enda som kom i närheten av att hota Lazio på riktigt var Skriniar efter att bollen landat hos honom i straffområdet. Skottet gick turligt nog över och Lazio kunde andas ut för den gången.
Nästan lite parodisk, så skulle man kunna beskriva en del utav matchen då jag själv ville riva av mig håret här hemma i soffan. Inter bjöd Lazio på oräkneligt antal dunder kontringar som man antingen missade eller schabblade bort. Men det som störde mig så oerhört var att Lazio verkade på något vis vilja bjuda tillbaka till Inter? För man gav Inter kontringslägen på i princip alla kontringslägen man själv bjöds på, jag förstod helt enkelt inte logiken i det. Det var som att man gav Hawaii-fotboll en verklig innebörd.
Tur för Inzaghi och laget var att Inter - som sagt - var totalt oförmögna att bryta sig igenom eller gräva sig under muren Lazio byggt upp under matchens gång.
När klockan står på 91’ blir det för mycket för undertecknad. Jag reser mig ur soffan och säger till sambon att jag går ut i 5 minuter och när jag kommer in vill jag ha ett positivt besked. Sagt och gjort, jag gick ut på framsidan och fann mig själv stående mitt på gatan, mellan hus och gatlyktor, med nacken lutad rakt bakåt och ögonen spända på den stjärnfyllda himlen. Jag minns att jag tänkte, jag tittar ju på samma stjärnbilder som dom gör i Milano nu. Måtte dom kika upp mot stjärnhimlen efter en seger bara.
