Lazio – Bayer Leverkusen 1-0
En pågående ångestattack a la 90 minuter.
Ett mäktigt Stadio Olimpico kokar innan match, man känner att 7 års frånvaro av Champions League har lyckats skapa en förväntansfull stämning i världens vackraste huvudstad.
Lazio ställer upp med Berisha, Basta,Mauricio, De Vrij, Lulic. Mittfältet består av en otippad Onazi, Biglia och Parolo med Anderson, Candreva och Klose på topp.
Matchen börjar i full fart där Lazio tar taktpinnen och får till ett farligt anfall efter dryga fem minuter, det här bådar gott. Eller inte.
Efter dryga 10 så tar ett starkt Leverkusen över taktpinnen och man märker att det ack så kända tyska maskineriet sakta men säkert börjar ånga igång. Lazios backlinje får mota bort en hel del bollar samtidigt som Berisha bidrar med osäkerhet och gör några inledande osäkra ingripande, men det stora problemet är att Lazio aldrig får fast bollen på mittplan för att senare kan flytta upp laget. När Leverkusens Bender får en kanonträff i stolpen så bryts Leverkusens tryck då Lazio med Felipe Anderson kontrar och spelar fram alla våran Miroslav Klose. Tyvärr får tysken bollen lite för långt ifrån sig när han ska runda Bernd Leno och träffar yttersida stolpe ut.
Kloses miss föder inte bara ont då hela laget verkar fått kraft av läget, man arbetar sig tillsammans in i matchen och får upp laget. Candreva är nära att komma igenom både en och två gånger men skickliga Leverkusen-försvarare hindrar den italienska landslagsmannen.
Sista 5-10 minuterna så avtar finliret och det blir mycket kamp och avblåsningar som speglar spelet.
Halvtid.
Klose går ut p g a skada och in kommer Keita Baldè. Detta skall visa sig vara ett matchavgörande byte.
Spelet fortsätter grinigt och varningar delas ut till höger och vänster av svenska domarteamet med Jonas Karlsson som huvuddomare. Karlsson med team kommer i början av andra halvlek få bekanta sig med Mauricio som nästan hopptacklar en leverkusenspelare vid sidlinjen. Mauricio får trots tyskarnas protest endast se ett gult av Karlsson. Vilket vi nog får vara tacksamma över.
Likt i mitten på första halvlek så tenderar Leverkusen på att ta över matchen och ens nerver börjar smått att skaka. Då Parolos höga spark i 59:e minuten, just utanför straffområdet betyder ett farligt frisparksläge så räddar Berisha det hårda skottet utan vidare problem. Matchen vänder igen, nu till Lazios favör.
En viss Keita Baldè kliver fram och gör det annars så säkra Leverkusen-försvaret svajiga, hans kvickhet, styrka och självförtroende bidrar till Lazios farligheter fram till, detta behövs då Anderson blir mer och mer osynlig ju längre matchen flyter.
Keita är en farlig lyftning, aningen för hög ifrån att göra 1-0, men istället så är det Leverkusen som levererar kvällens första mål efter ett snyggt kantinspel. Ridå.
Tills flaggan dyker upp. En centimeternoga offside avblåsning från en svensk domare räddar kvällen tills vidare. Kvällens annars så eminenta De Vrij är sekunder från att upphäva offsiden men en touch på den tyska anfallaren räddar oss. Lättnad.
Man märker att de tyska spelarna känner allt annat än lättnad och det märks på deras spel, på samma sätt som Lazios självförtroende växer i takt med domslutet.
Keita Baldè är återigen nära att sätta bollen från ett inspel från vad alla trodde var en död boll men Leno är med på noterna och visar varför han är en Europas hetaste målvakter.
Men i matchminut -77 så vänder Lenos överläge mot Keita Baldè, som efter en kvickhet av rang, styrka som ett lejon häver sig fram på ett inspel och trycker bort försvaren samtidigt som han skjuter in 1-0 via bortre stolpen. Stenhårt.
Eufori, lättnad, glädje och ett frieri(Ja- undertecknad råkade fria till sambon av glädje).
En lycklig Keita springer till curvan för att fira för att senare tacka Pioli för förtroendet var starkt att se. Stadio Olimpico kokar.
De sista tio-femton minuterna är tyvärr luddigt för undertecknad men De Vrij bärs ut på bår efter en otäck ihopnickning men är på benen och firar efter slutsignalen. Så vi får hålla tummarna för denna fantastiska backklippa.
Nu återstår en vecka av ångest inför returen. Om än något mindre.
Per sempre, Forza Lazio.
