Lazio - Fiorentina2 - 1
Lazio - Fiorentina 2-1: Luis Alberto frälser Lazio sent!
Lazio stod återigen - under den här säsongen - för en sen vändning. Men den satt långt inne och gästerna var allt annat än ofarliga.
Så är den första hemmamatchen avklarad efter att Serie A startade om. Vi bjöds på ett gitarrsolo som inramning på ett helt släckt Stadio Olimpico. Med tanke på att vi vant oss vid det ena spektakulära tifot efter det andra från Curva Nord den här säsongen så kanske någon person, på någon position i klubben ville bjuda på någonting extra inför den här matchen också. Gitarrsolot var väl ok men luften gick ur en i samma sekund som killen slutade spela och lamporna tändes. Det var lite som att man var en vampyr som plötsligt fick solen i ögonen. Denna jätte arena, helt tom på folk, det är sorgligt att se och jag vet inte hur jag ska orka genomlida att se matcherna i Serie A på det här sättet.
Caicedo intervjuades inför matchen och lovade att Lazio var: "Helt taggade". Det visade sig vara falskt för att Lazio såg tröttare och trögare ut än i slutet mot Atalanta under den första timmen av den här matchen. Man vann inga dueller och kreativiteten som varit ett signum för Lazio den här säsongen var som bortblåst. Jag satt och erinrade mig om en svunnen tid, då varje anfall kändes farligt, varesig det var genom mitten eller från kanterna. Lazio hittade alltid en väg. Nu var det som att spelarna hade gått vilse i sina egna hem.
Fiorentina tog rättvist ledningen genom en soloräd av en annan spelare från en svunnen tid, Franck Ribery. Efter att ha varit skadad under en längre period kom fransmannen tillbaka lagom för att starta mot Lazio. Soloräden påminnde om dom han och holländaren Arjen Robben brukade ta och terrorisera motståndarna med tidigare.
Efter ledningsmålet hade Fiorentina gång på gång bud på mer medan Lazio såg mer och mer ängsliga ut.
Lazios nyförvärv och spanjor Jony har inte gjort någon glad på slutet. Det var länge sedan jag sken upp i ett leende och kände hoppet inom mig när Adam Marusic visades i bild, redo att hoppa in. Det var nästan så att jag ville springa fram till TV:n och omfamna det där "babyfacet". Det säger en del om Jony. Jag har försökt ta till mig spanjoren, han svår att inte gilla med den attityden han har, han klagar aldrig och springer och kämpar. Men det blir aldrig rätt. Det går inte och han är en ständig säkerhetsrisk. Det är rent av synd om honom som måste axla Senad Lulic roll i dennes frånvaro. Killen har aldrig spelat som en "wing-back" innan. Visserligen är det han (givetvis) som drar in bollen till Caicedo när denne i momentet efter fixar straff till Lazio som Immobile förvaltar till kvittering. Men direkt vid avspark i andra halvlek så ger han Fiorentina ett kanonläge att sätta dit 2-0 genom att drälla bort bollen.
Efter kvitteringen så får Lazio lite hjärtmassage och efter några el-stötar av defibrillatorerna så rullar maskineriet igång på i vart fall tomgång.
Luis Alberto, utdömd, slut, seg och oduglig i 80 minuter. Det var som att spanjoren hade ett chip inopererat och kunde se aktuella Twitter, Instagram och Facebook flöden med ett öga medan matchen pågick och sedan bestämde sig för att ge svar på tal. Han tryckte in ledningsmålet efter att själv ha drivit upp bollen och firade med att hyscha sina och lagets belackare. Sitt ner och var tysta, Lazio är tillbaka.
För egen del skiter jag fullständigt i hur det såg ut ikväll nu, bara dom där 3:orna ramlar in. Luis Alberto får gärna hyscha oss fler gånger.
