Lazio - Roma3 - 0
Lazio Roma 3-0
Inför Derpy della Capitale finns så mycket att säga. Dåtid, nutid och framtid trängdes i min tankeverksamhet när jag försökte få fram ord om kvällen. En klubb med sex poängs avstånd upp från oss, med en trupp som är bättre betald och på många sätt mer erfaren än vår. Allt detta skulle spela mycket liten roll. Detta var Derby della Capitale och jag borde ha vetat bättre. Ikväll gav Lazio tvivlaren inte en örfil utan tre.
Matchen i korthet
Matchen inleds precis som man vill att en spänningsthriller ska börja. Båda lagen känner på varandra, eller ska vi säga testar. Innan första tio minuterna har båda lagen skapat chanser och sett till att motsatta laget förstått vad som står på spel, att inget kommer att komma gratis. Eller hur var det nu. Innan kvarten har Immobile satt första målet, efter att Ibañez slavat bort en bakåtpassning, vilket Lazzari uppfattade. Efter att han krigade sig till en målsituation skapades en chans åt ligans krönte måltjuv – ni vet vem - som säkert placerade in 1–0 med en snärt.
Mindre än tio minuter senare ställs Lazzari återigen mot Ibanez och även denna gång gick Lazzari ur situationen som segrare. Efter en ilsnabb löpning på högerkanten tog sig Lazzari in i straffområdet och brottades ner av Ibañez i vad som kunde varit en straffsituation. Vaket lyfter Lazzari istället blicken och ser en helt ren Luis Alberto, som kyligt placerade in 2–0 i målvaktens bortre hörn. Roligare med ett spelmål än straff, dessutom mycket snyggare. Även om Lazzari insats innebar att Luis Alberto kunde skörda frukterna så kändes det nästan som att Lazzari gjort hattrick. Men det skulle han ju nästan komma att göra.
Emellan nästa mål hade Lazio matchen i sin hand och skapade flest farliga lägen, som när Milinkovic Savic avlossade ett distansskott som tyvärr träffade rakt på Pau Lopez. Eller när Immobile två gånger blev serverad perfekta djupledslöpningar som Caicedo och han själv fick på mål. Men så i matchminut sextiosex viker Lazzari in i banan, för att perfekt överlappas av Akpa Akpro på kanten, som i sin tur serveras bollen, för att kunna spela snett inåt bakåt till magikern som kunde sätta punkt för denna förtrollande afton. Luis Alberto när han är som bäst.
Matchen blåstes av när 3–0 stod på tavlan, när klockan slagit 95:44 av 96:00. Det säger väl allt.
Var Lazio bra eller Roma dåliga?
Vi som följt varje match denna säsong kan Lazio utan och innan. Vi vet att Lazzari med vindsnabba löpningar kan blåsa bort höstlöv längs med kanterna. Vi som följt Lazio vet även att Luis Alberto med sina trollkonster kan lura vem som helst på alla ägodelar om man inte spelar korten rätt. Inget av detta verkade Roma känna till, vilket misstag.
För ett Lazio som spelar sin första Champions League-fotboll på väldigt många år, med en relativt tunn trupp, som bitvis varit skadedrabbad och dessutom inte hade möjlighet att spela ihop sig under försäsongen borde kanske denna match varit svårare. Eller?
Roma är ett lag som på senare år mest varit som Stone Island-kläder: känns inte farliga, bara onödigt dyra. Trots detta har Fonseca fått laget att kamma hem trettiofyra poäng vilket ett lag på vår position måste kunna medge ”har något”. Det går i och för sig att se detta på ett annat sätt: under hösten vann man mot Udinese, Sampdoria och Benevento. Med facit i hand kan man säga att detta var vad som skiljde lagen åt, inte att Roma kammat hem vinster mot topplagen eller krossat Dortmund i Champions League.
Med det sagt ska Lazio ha en fjäder i hatten. Laget spelar denna match helt perfekt. Jag vågar redan säga att detta blir säsongens match.
Slutreflektion
Inför säsongen ville jag ha bort Caicedo, Marusic och funderade över en åldrande Radu, i stil med Parolo. För att inte nämna Patric. I takt med att säsongen fortlöpte ändrade jag mig väldigt snabbt. Efter denna kväll vill jag göra en tidsresa och säga till mig själv att sitta ner och hålla käft, återigen påminna mitt dåtida jag om att kontinuitet och långsiktighet skapar stabilitet. Den som tror att dyra värvningar, höga spelarlöner eller sparkade tränare och ledare är lösningen på alla problem kan kolla på Inter eller just Roma.
Jag är stolt över dagens Lazio, jag är stolt över att få vittna ett kollektiv spela fotboll, i ett lagbygge som kännetecknats av just kontinuitet och långsiktighet. Ibland tar det tid innan det lossnar, den som tror något annat har förmodligen inte fattat någonting. Då straffas man ibland med inte bara en örfil, utan tre.
