Milan Lazio 2-0
Efter två steg fram tog Lazio idag ett steg bak, efter förslut med 2-0 på San Siro.
Matchen i korthet
Efter en tafatt inledning och en handfull individuella misstag stod matchen trots allt och vägde, men med Milan som det anfallande laget. Det enda farliga chansen Lazio bjöd på i första halvlek var en skarvnick av Milinkovic-Savic på inlägg av Hysaj, men som Mike Maignan enkelt kunde plocka ner. Om Rafael Leao och Kessie, som missade straff, varit mer kliniska i sin finish hade de kunnat hjälpa Milan till mer än 1-0 som var resultatet vid halvtidsvilan.
Vad som dittills varit ett chansfattigt Lazio klev i andra halvlek ut och fortsatte på samma vis. Efter ett till synes busenkelt mål av Zlatan Ibrahimovic fick Lazio i stort sett endast iväg ett skott på mål efter att Immobile, jagad av tre Milan-försvarare, lotsade mot en trygg Maignan. Som om förlusten inte vore nog blev Maurizio Sarri även utvisad efter att matchen blåsts av.
Varför gick det inte vägen?
Chansfattigt
Lazio vann matchen sett till sitt bollinnehav om 54%. Lazio slog nästan 10% fler passningar och till samma passningsprecision som Milan, 85%. Däremot hade Milan 21 skott mot Lazios 8. Med andra ord går det ur dagens match att konstatera Lazios brist på chansskapande. Men det hade inte behövts en statistisk sammanställning för att konstatera det denna afton.
Odynamiskt
Det är tydligt att försvarsspelet är ett pussel där ett par bitar fattas. Vid båda dagens baklängesmål försökte Luiz Felipe och Acerbi, precis som i förra matchen, att röra sig med varandra i en rät linje istället för att angripa första attackerande motspelare. Detta spelsätt behöver inte vara fel, men då behövs ett stöd från det defensiva mittfältet, som kan kliva ner och sätta press på de anfallande spelarna medan mittbackarna kan agera mer av en mur. Jag måste också erkänna att jag inte förstår Sarris sätt att använda ytterbackarna i försvarsspelet. Vid samtliga säsongens baklängesmål har de sett oerhört passiva och tafatta ut, som om det inte ingått i deras arbetsbeskrivning att försvara.
Det statiska spelet var också ett faktum i offensiven. Luis Alberto verkade mest längta till att få åka hem och game:a, Felipe Anderson och Pedro stod för otaliga felpass och hade ett till synes enormt avstånd till Immobile på topp. Jag tror att Sarri jobbar metodiskt med varje lagdel, men att laget som helhet ännu inte spelat ihop sig som en samverkande maskin. Det spelar ingen roll om du har en superlätt cykelram, med nya hjul och dyr utrustning – saknar din cykel en kedja kan den inte röra sig framåt.
Framåt
Precis som Sarri själv påpekat är utvecklingen inte linjär för ett lag under rekonstruktion. Ikväll var det uppenbart vad han menade. Efter två steg fram tog Lazio idag ett steg bak. Med tre enklare matcher framför oss hoppas jag att Lazio nu kan ta tre steg fram utan att backa. Jag hoppas bara att kedjan är väloljad till nästa match.
