Söndagen den 14:e maj år 2000. Lazio Reggina 3-0
En oförglömlig dag för alla laziali. Klockan 18:04, pga Juventus förlust i Perugia med 1-0, går Lazio om Juventus i tabellen och vinner sin andra scudetto.
Torsdagen den 11:e maj, lazialis protester i Rom
Veckan innan sista matchen är präglad av protester mot domaren Massimo de Santis, som bortdömde Cannavaros mål i matchen mellan Juventus och Parma för en ytterst tveksam tröjdragning på en Juventus spelare. Även Lazio, genom presidenten Cragnotti och några spelare liksom Marchegiani och Nesta uttrycker till pressen sin besvikelse och menar att man inte vill att Lazio ska vinna guldet. Klockan 14:00, i via Allegri, framför F.I.G.C.:s kontor, inleder laziali en sit-in, men situationen blir snart dramatisk och ett bråk utbryter mellan fansen och polisen. Polisen är tvungen att ingripa med tårgaser och området Salario-Pinciano i Rom blir ett slagfät. Händelserna uppmärksammas även i utländska tidningar.
Lördagen den 13:e maj, Giro d'Italia boijkottad
Giro d'Italia startar från Rom och uppgifter talar om att laziali vill stoppa cyckeltävlingen för att återigen protestera mot händelserna i Turin och händelserna två dagar innan. Risken för upplopp är stor, men protesten är inte våldsam. Laziali väljer denna gång att protestera genom att visa upp banderoller med text och bilder som kritiserar polisens agerande två dagar innan samt domarens de Santis beslut veckan före.
Söndagen den 14:e maj, Scudetto!
Klockan 13 startar en låtsas begravning från Piazza Flaminio med en kista i trä som symboliserar fotbollens död. Demonstrationen fortsätter ända fram till Olimpico, och laziali i Curva Nord går in på Olimpico efter matchens start. I detta glödheta klimat kliver Lazio ner på plan mot Reggina, som inte spelar för något men som har 2500 tifosi med sig (som sjunger Juventus låtar och viftar Romaflaggor), men är med huvudet i Perugia, där hemmalaget möter Juventus. Juventus ligger 2 poäng framför och bara ett rent mirakel kan göra Lazio mästare.
Lazio startar matchen aggressivt men nätar bara i den 33:e minuten med Simone Inzaghi som säkert sätter straffen. Efter bara 4 minuter får Pancaro en straff som Veron förvandlar till 2-0. Laziali på läktarna börjar nu lyssna på radion som sänder krönikan av matchen i Perugia. Medan solen skiner i Rom börjar det regna och åska i Perugia, vilket gör att man inte kan starta andra halvlek. Trots att matcherna måste spelas samtidigt bestämmer man sig att ändå blåsa igång andra halvlek i Rom med en försening på en kvart.
Ingen på Olimpico är koncentrerad på matchen som spelas under deras ögon...alla står klistrade till deras radioapparater och är med huvudet 200 km norrut där Collina bestämmer att blåsa igång andra halvleken. Simeone nickar fint in 3-0 till Lazio i den 59:e minuten och inget mer händer bortsett från bytet i den 74' då Mancini ( som spelar sin sista match som spelare ) lämnar planen. Efter matchen kommer Lombardo att bära Mancini på ryggen ända fram till Curva Nord för en att minnesvärd hyllning. Mot slutet av matchen börjar laziali på läktarna att forsa in på plan och det tar inte mindre än 5 minuter att få dem tillbaka på läktarna.
Matchen slutar 3-0 och samtidigt får man veta att matchen i Perugia kan återigen sättas igång efter att den avbrutits för 45 minuter. På Olimpico är känslorna blandade. Glädje, hopp och oro är blandade ihop i en och samla känsla. Klockan 17:17 skakar ett vrål hela Olimpico för att Calori har gjort 1-0 för Perugia. Skärmarna på Olimpico rapporterar dock felaktigt att Cappioli nätat. Roms privata radiostationer kopplar upp sig till betalningskanalen Tele+ för att sända krönikan av matchen utan hänsyn till rättigherna. Speakern på Olimpico säger att även de stora skärmarna kommer att livesända matchen, men ett fel i uppkopplingen gör så att mycket folk samlas omkring de som äger en radioapparat. Ångesten är stor. Klockan 17:57 missar Juventus en solklar chans att kvittera och många på Olimpico är nära att råka ut för kollaps.
På Olimpico är det nu närmare 80.000 personer, Carabinieri och Polisen kan inte göra någonting och alla försök att upprätthålla ordningen ät onödiga Klockan är 18:04 när kommentatorn Riccardo Cucchi säger att matchen i Perugia är slut och en andra, stor, underbart och magnifikt vrål krossar Olimpico, Rom och hela regionen. Lidandet är över, och Lazio är Campione d'Italia för andra gången i sin historia.
LAZIO: Ballotta, Pancaro (54' Sensini), Negro, Couto, Favalli, Nedved, Simeone, Veron, Mancini (74' Conceição), S.Inzaghi (65' Almeyda), Salas. A disposizione: Concetti, Lombardo, Stankovic, Ravanelli. Tränare: Eriksson.
REGGINA: Taibi, Oshadogan, Stovini, Giacchetta (51' Possanzini), Cirillo, Brevi, Baronio (59' Vargas), Morabito, Cozza (46' Pirlo), Bogdani, Kallon. A disposizione: Belardi, Foglio, Bernini, Reggi. Tränare: Colomba.
Domare: Borriello (Mantova).
Mål: 33' Inzaghi (straff), 37' Veron (straff), 59' Simeone.
NB: varm dag, Varningar: Fernando Couto, Giacchetta, Brevi Hörnor 6-1. Tilläggstid: 1' f.h., 1' a.h.
Publik: 65.000 ca. Klockan 17:00 strömmade många in från ingångarna som öppnades
