Spal - Lazio1 - 0
SPAL - Lazio 1-0
Innan matchen skulle dra igång gick han således ner på vad som skulle föreställa VIP-läktaren på Paolo Mazza stadion. Ja, Claudio Lotito hittade fram till den andra bortamatchen i rad - på fyra år. Skulle det blir fågel eller fisk? Lazio, för kvällen även stärkta av att nyckelspelaren Correa skakat av sig skadan han ådrog sig i söndags under segermatchen mot Inter kom hit och siktade på seger.
Matchen började bra med för kvällen - svart/blå ögon. Lazio tog omgående hand om taktpinnen och var nära att ta ledningen genom Ciro Immobile men SPAL:s målvakt lyckades tyvärr parera italienarens skott.
Sedan skulle man kunna säga att med dom där svart/blå ögonen-sett, så tog det roliga slut.
Jag tänker inte gå in i någon djupare taktisk analys, men om jag ska dra en jämförelse så kan jag dra den om matchen i söndags. SPAL var Lazio, lite rakare, lite giftigare och stabila defensivt i sina positioner. Medan Lazio å sin sida, uppträdde lite som Inter gjorde i söndags, dvs mycket boll men liten verkstad.
Inzaghis 3-5-2 har fått både ris och ros den här säsongen. Men under den första halvleken så kraschlandade det taktiska rakt in i SPAL:s murbygge - som påminde lite om den där japanska ninja banan som var så svår att bestiga, Mount Midoriyama. Lazio verkade fastna på det ena hindret efter det andra.
Man låste enkelt Lazios kanter och duktige Lazzari skaffade sig omedelbart ett övertag på Senad Lulic. Medan Adam Marusic på andra sidan hade en sådan där match som han kan ha ibland, då han är fullkomligt osynlig.
Ciro Immobiles formsvacka verkade bara bli djupare och djupare under första halvlekens gång. Under vissa perioder såg det ut som att den forne skyttekungen gick runt på planen och nynnade till tonerna av drängen Alfreds ”Jag är en fattig bonddräng men jag lever ändå…” och i ärlighetens namn ska jag skriva något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle skriva, men i dagsläget föredrar jag nog Felipe Caicedo över italienaren - tills han hittar tillbaka till något som liknar form.
SPAL radade under halvleken upp halvchanser och riktiga målchanser. Forne Laziohjälten Sergio Floccari (Minns ni Juventus-matchen?) var ytterst nära att styra in ett inlägg som dock Thomas Strakosha kunde rädda.
Inför andra halvleken var min enda önskan att laget skulle vakna och att någon eller något kliver fram och tar den där åtråvärda hjälterollen.
Inzaghi gjorde då inga ändringar i halvtid och matchen fortlöpte ungefär som den gjort under den första delen. Men efter cirka 10 minuter så hade Lucas Leiva ett genombrott som slutade med att brassen fick iväg ett avslut som mycket väl kunnat resulterat i en 1-0 ledning för Lazio. Skottet tar dock på målvakten - alternativt i stolpen.
En stund senare kommer således Inzaghis första byte och det är halvskadade (?) Correa som får utgå och ersätts av Felipe Caicedo. Det hinner gå några sekunder innan Ciro Immobile satsar stenhårt och omedelbart får syna det gula kortet. Han hade dock tur, för att nog har vi sett spelare som blivit avvisade från planen för betydligt mindre?
Tyvärr fortsätter Immobile efter det här att agera rena bromsklossen för Lazio, är han inte offside, så stoppar han upp spelet eller misslyckas med avgörande passningar.
Marusic lyckas också missa ett bra läge i bara farten.
När jag personligen sitter och hoppas på att Inzaghi ska introducera Romulo så står istället Durmisi där och ersätter lagkaptenen Senad Lulic.
När klockan sedan börjar ticka upp emot 90-minuter och man väntar sig en anstormning från Lazio, så blir det som vanligt när det gäller Lazio - nämligen helt tvärt om. Spanjoren med den blonda kalufsen Patric fick starta i backlinjen till förmån för brassen Luiz Felipe - som gjorde en kanonmatch mot Inter, men innan jag går in på situationen så vill jag att ni tänker tillbaka på sist Lazio släppte in ett mål. Javisst, det var mot Parma och det var spanjoren som skänkte bort bollen som ledde fram till målet. Nu var det så dags igen och Patric rusade på sitt sedvanliga vis, inne i straffområdet rakt på en spelare som var på väg ut ur straffområdet och sparkade honom rakt över ena foten. Jag kommer även att tänka på Juventus-matchen från förra säsongen som Lazio lyckades vinna - mycket tack vare att Strakosha fick rädda en straff från Dybala i sista minuten efter att just det, Patric hade stått för en vansinnessatsning.
Det här hjärnsläppet kostade Lazio förmodligen 1 poäng i jakten på fjärdeplatsen och jag har sagt det förr och säger det igen: Patric må kunna bidra med saker i offensiven, men han har inget i en startuppställning att göra, som mittback, i en Champions League jagande klubb. Helt utomordentligt konstigt blir det när Luiz Felipe placeras på bänken till förmån för honom.
Det är nästan ett oförlåtligt misstag. Jag hoppas inte säsongen kommer att stå och hänga på 1 poäng iaf.
SPAL har nu på 3 matcher, slagit båda Romlagen och provinsklubben Frosinone.
Buona Notte
