Tra Amici
Henry Ängehagen var på plats för vänskapsmötet mellan Lazio och Inter.
Ett ”Gemellaggio” är ett italienskt ord som betyder ungefär vänskapsband och används ofta för att beskriva just ett vänskapsband mellan supporterskaror till olika lag. I fallet mellan Inter och Lazio så sägs det ha tagit fart någon gång på 80-talet när två av ledarna från respektive ledande ultrasgrupper ska ha stött på varandra under en semester på Sardinien och kommit bra överens. Det är i alla fall historien som jag har hört från flertalet personer efter att ha frågat diverse Lazio supportrar.
I lördags var jag på plats för att se mötet mellan Inter och Lazio med en biljett till bortacurvan. Som Laziale så känner man givetvis till att supportrarna till Lazio och Inter alltid har varit goda vänner men jag var faktiskt överraskad hur timid och lugn stämningen var utanför stadion och mellan supportrarna till de båda lagen. Jag var inte säker på hur det skulle vara på förhand så halsduken behöll jag innanför jackan på tunnelbanan på väg till San Siro men den åkte upp snabbt efter ett varv runt arenaområdet. Man möttes av ett ”Benvenuto” av var och varannan person och både Laziali och Interisti tog foton ihop med varandra och delade en och annan peroni såväl som salsicciasmörgåsar.
Jag tror inte att bandet supportrarna emellan kunde ha utvecklats till vad det är idag utan några händelser som har de både klubbarna har delat tillsammans i både lycka men också i sorg. 2007 när Lazio supportern Gabriele Sandri tragiskt blev skjuten till döds av en polisman så var han med sina vänner på väg till en bortamatch mot just Inter. Två år efter händelsen visade Inters norra kurva upp ett spektakulärt hyllningstifo till Gabriele när dom både klubbarna möttes. Våren 2010 när Roma var på stark frammarsch mot scudetton så stod bara Mourinhos Inter i vägen för Lazios ärkerival. Och när Inter kom till Rom för att möta Lazio i en av dom avslutande omgångarna så möttes dom av en Laziocurva som för dagen stöttade bortalaget för att förhindra sin nemesis från att vinna sin fjärde ligatitel. Jag tror alla Romanisti där ute med förargelse sent kommer glömma målfirandena från Lazios Curva Nord och den ironiska banderollen med texten ”Oh No” som hölls upp när Inter hade gjort mål och som tillslut ledde till att Inter knep scudetton framför näsan på Roma till både Inter och Lazios stora lycka. Sen finns det också de uppenbara ting som knyter klubbarna samman som färgen blå och att båda lagens supporterskaror håller till på norra sidan av respektive arena.
Väl inne på stadion strax innan avspark så vecklade Intercurvan på andra sidan San Siro ner en välkomstbanderoll till oss på bortasektionen och de första tio minuterna av matchen bestod bara av hyllningsramsor sjungna mot curvorna mittemot ofta med lite pikar mot Milan och Roma som är respektive klubbars värsta rivaler. Tex. När Interfansen sjöng ” A roma solo la Lazio” så svarade vi med ”Chi non salta Rossonero é é” . Lite senare in i matchen så visade Intersidan även upp en hyllnings banderoll till tidigare nämnde Gabriele Sandri och hyllningssånger till honom vilket möttes av applåder från hela San Siro. Resten av matchen var det bra stämning och båda curvorna stöttade sina egna lag istället för att sjunga nidramsor mot motståndarlaget. Även efter matchen så var det lika lugnt utanför arenan. När jag var i Turin på Juventus Stadium så var vi på bortasektionen tvungna att vänta i en timme för att gå ut från stadion innan vi blev eskorterade av polisen till bussarna som vi åkt med. Här blev vi hållna 15 minuter innan vi kunde gå ut helt utan uppvaktning från varken polis eller ordningsvakter och tunnelbanefärden till hotellet var lika lugn och folk från respektive lag stod och småpratade om matchen och önskade varandra lycka till.
Många kanske tycker att ett vänskapsband mellan två klubbar är lite löjligt och att det inte är så det ska vara. Men för mig så är detta bland det vackraste som vi har inom fotbollen och mest fascinerande. Att två män som stötte på varandra på en strand på Sardinien för 30 år sedan har lett till att idag tiotusentals supportrar två gånger om året väljer att omfamna varandra istället för den obligatoriska hetsen mot varandra. Jag är verkligen inte emot ”hets” i samband med fotboll eller rivaliteteter. Jag föredrar snarare att vara på en match med lite mer spänning runtomkring vilket jag av erfarenhet vet ger den där lilla extra gnistan till supportrarna som gör att det sjungs högre och visslas mer. Och så är ofta fallet 36 omgångar om året för Inter och Lazio och då kan det vara skönt att en gång om året kunna åka på en bortamatch och bära färger utan att behöva titta sig över axeln eller tveka på att ta med sig barnen. Utan istället knyta nya bekantskaper och dela erfarenheter och historier över klubbgränserna.
Jag kan rekommendera alla Laziali att åka på den här matchen i såväl i Rom som i Milano för det är som sagt inte bara ett möte mellan två av Italiens största klubbar det är också en rolig och annorlunda upplevelse som skiljer sig från andra matcher.
Henry Ängehagen
