Världens blickar återigen på Rom
Lejonparten av världens 1,2 miljarder katolikers fokus låg den 13 mars på den eviga staden. TVs livesändningar visade under lång tid en ensam fiskmås på det skorsten som fungerade som den katolska konklavens informationskanal. När så slutligen Papa Francesco förklarades kyrkans nya överhuvud hade resten av världen gjort dem sällskap då världens blickar låg på Rom.
För den som bekänner sig till en annan tro, den med helgon och apostlar som Maradona, Maldini och Pirlo är det även till Rom blickarna under morgondagen vänds. Romderbyt är il Derby. Är du ifrån Merseyside eller Gelsenkirchen kanske du inte fullt håller med men jag tror att även du kan bli övertygad. Det skådespel som utspelas på Olimpico är omöjligt att inte bli tagen av för den som sållar sig till fotbollens lärjungar. Så har det varit, så kommer det förbli.
Skådeplatsen är bekant. Rom har inte historiskt sett haft någon större brist på maktkamper. Gladiatorer, krigare och kejsare har alla satt sin prägel och format den rika historia staden har. Morgondagens kombatanter som gör upp på nutidens Colosseum är inte heller obekanta. Lazio och Romas historia är inte skriven ännu, den må vara påbörjad men varje derby ger upphov till nya blad.
I förgrunden står också två profiler vilka inte behöver någon större presentation. Miroslav Klose är tysken som laziali återigen hoppas skänker dem frälsning. Francesco Totti är Romas nav, kaptenen som fortfarande är sitt lags store härförare. Imorgon mäter dessa ärkeänglar sina krafter. A´lea iacta est, om ni så vill.
Jag är partisk i detta. Men från mitt framtvingade försök att se detta från utsidan kan jag inte se det på något annat sätt: det här är Derbyt. Oberoende var dina sympatier ligger kommer du beskåda en berg-och-dalbana av känslor. Det är inte här den bästa fotbollen spelas men det är här du hittar de starkaste känslorna.
Imorgon klockan kvart i nio blickar jag mot Derby della Capitale och Rom. Hela fotbollsvärlden gör mig sällskap.
