Voce del passato – Banda Maestrelli
Dagens upplaga av Lazio omnämns ibland som ”Banda Petkovic” – Petkovic-ligan, ett lag redo att slå till. Men de hamnar uppenbart i skuggan av tidigare lags framfart, Lazios egna ”Crazy Gang”.
Dagens Lazio är ju mer att betrakta som ett lag av arbetslojala proffs i jämförelse med det lag som Maestrelli förfogade över. Innan Maestrelli tog över 1971 hade Lazio flyttats ner till Serie B. Sejouren blev dock bara ettårig innan laget var tillbaka på den stora scenen.
Under ledning av Maestrelli vann Lazio som bekant scudetton 1974. På planen spelade de en snabb och anfallsinriktad fotboll. Men utanför planen var det flera som levde ett liv bortom förnuft och sociala koder. Flera av spelarna levde ett liv kantat av sena nätter, alkohol och kvinnor. Giorgio Chinaglias excentriska beteende känner vi ju till och hans lagkamrater var inte långt efter.
Ute i Europa fick Arsenal och Ipswich under 1973 års Uefa-cup möta ett brutalt och hänsynslöst spelande Lazio där tre Ipswichspelare skadades av Lazios hårda spel. UEFA reagerade kraftigt på uppträdandet och stängde av Lazio från Europaspel under tre år, vilket senare reducerades till ett års avstängning.
Lazio beskrevs som ett lag av bad boys och i vissa fall uttalade fascister som ansåg sig stå över lagar och regler. Vissa av dem bar skjutvapen som de för rent nöjes skull emellanåt avlossade under sena kvällar. Internt fanns det enligt uppgift starka motsättningar, så till den grad att laget fick byta om i separata omklädningsrum, tillhörande Chinaglia och Martini-grupperingarna i truppen.
Chinaglia och Martini ville båda vara störst i Lazio och de båda slogs om den titeln under både match och träning. De interna träningsmatcherna på torsdagarna var rena uppgörelser och Maestrelli försökte allt som oftast se till att matcherna slutade oavgjort. Lagkamrater och Maestrelli hade fullt upp med att få dem att inte ge sig på varandra. Maestrelli fungerade annars som en fadersfigur för spelarna och främst Chinaglia. Men fäder behöver ju inte alltid ha det bästa inflytandet.
Chinaglia gav sig även på D’Amico efter att denne under en match blev överspelad av Inters Mazzola. Chinaglia delade efter matchen ut en spark i ryggen på D’Amico för att understryka vad han tyckte om lagkamratens insats. Sedan har vi historien om när Chinaglia och lagkamraterna besökte biografen en lördagskväll. En Roma-supporter upptäckte Giorgio och började håna honom, men Chinaglia höll sig lugn. Först när ljuset tändes i lokalen flög Chinaglia på romanistan och utdelade ett par slag innan han försvann från platsen.
En annan av dessa spelare var ”den blonde ängeln”, Luciano Re Cecconi, vars öde kom att bli signifikativt för detta lags framfart. Han föddes utanför Milano 1948 och togs efter år i de lägre divisionerna till Lazio 1972 av just Maestrelli, som tidigare tränare tagit spelaren till sitt hjärta och såg Luciano som en del av sin plan för Lazio.
Han var en typisk box till box-mittfältare vars speluppfattning, arbetskapacitet och närkampsspel var en nyckel i Lazios spel. Han hade en exceptionell förmåga att föra fram bollen och var en stor inspiratör för övriga laget. Hans föredöme och heta temperament inspirerade bland annat till en upphämtning mot Como 1976, vilket gjorde att Lazio kunde undvika nedflyttning till Serie B.
Nuvarande kaptenen Ledesma har uttalat sig om att Re Cecconi är referenspunkt för varje mittfältare i Lazio än idag. ”Han var den mest generöse, den mest älskade och dessvärre den mest otursamme.”
För den 18 januari 1977 begav sig Re Cecconi tillsammans med vännen Pietro Ghedin till en juvelerare som Luciano även kände, Bruno Tabochini. Re Cecconi var en skämtare av rang och i denna anda störtade de båda in maskerade och ropade att det var ett rån. Re Cecconi förde demonstrativt handen innanför jackan och övertygade juveleraren, som i skräck själv drog vapen och sköt.
Re Cecconi föll till marken och polaren Ghedin trodde först att det var en del av skämtet innan han såg allt blod från Luciano. Re Cecconis sista ord uppges ha varit: ”Det är ett skämt, det är bara ett skämt”. Bara veckor efter Maestrellis bortgång i cancer, fick laziali ytterligare tragiska besked om sin blonde hjälte. Ett avtryck från en tid som inte går att skämta bort.
