Voce del passato – Gonzalo Barreto
En tillbakablick på en spelare som spåddes nå längre än så här långt. Nu är han inte längre en Lazio-spelare.
Gonzalo Barreto föddes den 22 januari 1992 i Montevideo, Uruguay. Han började sin karriär i den uruguayanska storklubben Danubio och gjorde sin debut som sjuttonåring med A-laget 2009 när han kom in och ordnade en straff i en bortamatch. Barreto blev även en nyckelspelare för Uruguays U17-landslag och stod för fyra mål under det sydamerikanska mästerskapet i Chile 2009.
Barretos talang gjorde att större klubbar fick upp ögonen för honom och Lazio betalade närmare 3 miljoner euro för att knyta anfallaren till sig. Han omnämndes som ”den nye Zarate” när han anslöt till Lazio i september 2009. Han kunde dock utifrån övergångsreglerna för minderåriga spelare inte representera Lazio förrän efter sin artonårsdag 2010 och inledde sin tid i Lazio i primaveran.
Han spelade dessvärre inte så bra som det förväntades, men han gjorde ändå några mål och Lazio blev utslaget av Brescia i kvartsfinalen av finalspelet 2010. Efter första året trodde man att Gonzalo skulle ha börjat trivas och att nästkommande år skulle innebära ett stort genombrott.
Men han fick plötsligt avbryta träningarna under sommarens ritiro i Auronzo. Detta på grund av att Barreto hade nåtts av det tragiska beskedet att hans mamma hade mördats brutalt av sin partner som sedan hade begått självmord.
Den första tiden efter mammans bortgång var det givetvis svårt för den unge Gonzalo. Dåvarande ungdomstränaren Bollini har berättat om hur han mest fick vara en kompis och inte en tränare för den förkrossade Gonzalo. Allt återspeglades i hans prestationer, få mål och dåliga insatser.
Säsongen 2011/2012 kom dock genombrottet. Tillsammans med Rozzi, Ceccarelli och Emmanuel på topp blev han en av säsongens bästa spelare, 19 mål under den vanliga säsongen och ett i finalen mot Inter där det blev förlust.
Nästkommande sommar ville Lotito skicka många unga spelare tilll Salerno för att spela i Salernitana, dock var inte spelarna så säkra om det var rätt beslut. Ceccarelli åkte till Lanciano och Crescenzi till Nocerina, Emmanuel åkte till Salerno medan Barreto till slut stannade kvar i Rom. För gammal för primaveran samtidigt som att Petkovic inte trodde att Gonzalo kunde spela i Serie A.
Uppgifter gör gällande att Barreto sedan dess har varit utfrusen i Lazio och har fortsatt träna utanför A-lagstruppen. Andra uppgifter säger att han var i Salernitana förra året men att han inte fick spela. Hur som helst har inte hans tid i Lazio blivit som det var tänkt och få minns säkert ens hans existens i Rom.
Nu har Barretos kontrakt med Lazio gått ut och han är fri att söka sin lycka där han kan finna den. Även om Gonzalo inte fann den i Lazio hoppas jag att han en dag får göra det. Att han får kliva ur fotbollsvärldens glömska och fira ett mål under en leende mamma i himlen.
