Voce del passato: Sergio Floccari
Lazio är kanske inte kända som mercatons starkasta lag. När det är dags för fönstret att öppna så våndas de flesta laziali. Detta fönster var likadant. Allt kom att handla om Hernanes övergång till Inter. Men tro det eller ej, Lotito har faktiskt gjort några bra vintermercati, och ett av dem skedde när det som mest behövdes. Då plockades det in en lång anfallare som få trodde på, men som till slut räddade kvar klubben i Serie A. Hans namn var Sergio Floccari.
Sommaren 2009 så flög Lazios örn högt. Man hade just vunnit Coppa Italia mot Sampdoria i finalen och man hade en intressant trupp. Mauro Zaraté hade stått för en fenomenal säsong och man hade fått in spelare som Eliseu och Julio Cruz. Stephan Lichtsteiner, Aleksandar Kolarov och Fernando Muslera var några av stjärnorna i Lazio. Det såg väldigt ljust ut för Lotitos lag. Davide Ballardini var tränaren som skulle leda laget mot ännu högre höjder. Men allt som kunde gå fel, gick också fel. Det märktes tidigt att det skulle bli en mörk säsong för Lazio. Allt för mycket press lades på Zaratés axlar, och Ballardini hade ingen tydlig spelidé vilket gjorde att hela laget blev lidande. Sen hjälpte det inte att Christian Ledesma var fast i frysboxen på grund av en kontraktstvist med Claudio Lotito. När Lazio gick till juleuppehåll var man på allvar indragna i bottenstriden. Man hade 17 poäng på lika många matcher. Det kommande fönstret började med att Sergio Floccari anlände efter en mindre lyckad period i Genoa. Anfallaren hade stundtals varit briljant i Atalanta innan Enrico Preziosi valde att köpa honom till Ligurien och Genoa. Men efter endast ett halvår i klubben lämnade han för den eviga staden och Lazio. Där kom han att bli en hjälte.
Andre Dias, Giuseppe Biava och Tomas Hitzlsperger är tre andra spelare som anlände i det fönstret. Två av dem är fortfarande, fyra år senare, givna i den ljusblå laguppställningen. Men det var Sergio Floccari som var den starkast lysande stjärnan på den ljusblå himlen. Den 6:e januari 2010 så gjorde han sin första match för Lazio. En ny tröja hade presenterats och skulle användas under våren till ära för klubbens 110-årsjubileum. Livorno stod för motståndet. Labronici, som Livorno kallas för, tog också ledningen tidigt i matchen, något som inte många laziali var förvånade över vid den tidpunkten. Lazio hade extremt svårt att vinna några matcher och man fick verkligen kämpa för varje mål och poäng. Inget gick lagets väg.
I början av den andra halvleken mot Livorno så hände dock någonting. Mauro Zarate kom runt på sin kant och spelade in bollen snett inåt bakåt, och där dök Sergio Floccari upp och plötsligt var det kvitterat. Några minuter senare var det Tommas Rocchi som stod för framspelningen till samme Floccari och plötsligt ledde Lazio. Man vann till slut matchen med 4-1.
Resultaten fortsatte vara knackiga och någon månad efter Floccaris debut så fick Davide Ballardini sparken. Lazio värvade en tränare från kroatiska Hajduk Split vid namn Edoardo Reja. Med Rejas inträda så växte Lazio. Laget återfann stabiliteten och började vinna (lite deja vu-känsla?). Sergio Floccari stod till slut som lagets bäste målskytt i Serie A med åtta fullträffar trots att han endast spelade 17 matcher. Laget klättrade med hjälp av Floccaris målskytte och hamnade till slut på en tolfteplats. Frågan är hur det hade sett ut om inte Floccari hade värvats in? Om inte han hade gjort de här målen? Troligtvis hade Lazio ändå lyckats klara sig kvar, men man ska fortfarande vara tacksam för vad den gode Sergio gjorde för Lazio det halvåret.
Nu, fyra år senare, så tillhör han inte Lazio längre. På vintermercatons sista dag blev han såld till Sassuolo. Det där fantastiska halvåret våren 2010 är fortfarande det mest bestående minnet av Floccari, men det är inte bara det minnet som vi tar med oss när vi tänker tillbaka på hans tid i klubben. Han gjorde så otroligt mycket mer, både på planen och vid sidan om densamma. Hans anfallskollega i Lazio, Miroslav Klose, är en av de mest professionella spelarna i dagens fotbollsvärld. Detsamma gäller för Sergio Floccari. Trots att han ständigt stått i skuggan av sina anfallspartners så har han aldrig yttrat ett negativt ord om klubben. Han har alltid accepterat sin plats och gett 100 procent när han fått chansen.
Jag minns även våren 2013. Miroslav Klose var skadad och få laziali trodde på en framskjuten ligaplacering, men vecka efter vecka förlängdes drömmen om att få spela ute i Europa, främst tack vare samme anfallare som hade räddat oss kvar i serie A fyra år tidigare. Mål efter mål gjordes av Floccari, och det allra mest minnesvärda kom i semifinalmatchen i Coppa Italia mot Juventus då Floccari på övertid nickade in 2-1 till Lazio. Med den nicken förde han Lazio till final och även sedermera till en Coppa Italia-titel. Bilderna på en springande Sergio Floccari ut mot Curva Nord efter det målet mot Juventus kommer för alltid vara ett av de starkaste minnena jag har som laziale.
Trots att han aldrig stuckit ut med varken sin teknik, sitt skott eller sitt målsinne så vet man att Sergio Floccari alltid funnits där. Man vet att om Klose skulle bli skadad så kan man alltid slänga in nummer 99. Man vet att Sergio Floccari alltid skulle ge sitt yttersta om han fick chansen. Han har fått ta emot mycket galla när han inte satt klara målchanser. Han har fått mycket skit för hans bristande målsinne. Men för mig kommer Sergio Floccari alltid vara anfallaren som gav sitt yttersta i varje duell. Han kommer för alltid vara anfallaren som räddade kvar Lazio i Serie A.
Tack för din tid i klubben, Sergio!
