Voce del passato - Simone Inzaghi
Under hans debutsäsong gjorde han fyra mål i en och samma match – i Champions League. Han spåddes bli lika bra som sin bror, Filippo Inzaghi. Men Simone Inzaghi blev aldrig det som man trodde att han skulle bli. Ändå lämnade han att stort avtryck hos många laziali.
4:e oktober 2008. Lazio leder Serie A efter fem spelade omgångar. Fyra vinster och en förlust har det blivit för Lazio som under sommaren bland annat fick in sin efterlängtade målvakt Juan Pablo Carrizo. Man hade även lånat in stortalangen Mauro Zarate från al-Sadd. Men den 4:e oktober 2008 var varken Carrizos eller Zarates bästa dag på planen. De båda spelarna stod för dåliga insatser i hemmamötet mot Lecce. Simone Tiribocchi hade gett syditalienarna ledningen i den första halvleken efter ett märkligt målvaktsingripande av Carrizo. Zarate, som hittills under säsongen hade varit den stora ljusglimten i Lazio och som stundtals burit laget på sina axlar, gick inte att känna igen. I den 83:e minuten beslutade Delio Rossi för att göra sitt sista byte. Ut gick Christian Brocchi och in kom Simone Inazghi.
Nio år tidigare, sommaren 1999, hade Lazio och Sergio Cragnotti satsar stora pengar för att erövra Italien och världen. Man hade spelare som Juan Sebastian Veron, Alessandro Nesta, Diego Simeone, Pavel Nedved och Luca Marchegiani i sin stora och påkostade trupp. Men trots det var Cragnotti inte nöjd med lagbygget. Han var ute efter en målskytt av rang. Tidigare hade han haft spelare som ”Beppe” Signori. Nu hade han bland annat Marcelo Salas och Alen Boksic i laget, men han var inte nöjd. Han vände blicken norrut och staden Piacenza. Där fanns en spelare vid namn Simone Inzaghi, mest känd för att vara lillebror till Filippo Inazghi, som vid det här laget var en högt aktad spelare i Juventus.
Cragnotti öppnade plånboken och köpte Simone Inazghi till Lazio. Under hans debutsäsong gjorde han sju mål på 22 matcher, med det blev han en av lagets bästa målskyttar. Marcelo Salas vann den interna skytteligan på sina elva mål den säsongen. Men det var inte det som de flesta skulle minnas. Lazio bärgade sin andra scudetto någonsin, och inte nog med det, man vann även Coppa Italia. I Champions League gick det desto tyngre. Det blev en ”tidig” sorti för Lazio som endast nådde kvartsfinal. Men det fanns en ljusglimt i det ljusblå laget – Simone Inzaghi. Inzaghi gjorde nio mål i turneringen och hamnade med det på en andraplats i turneringens skytteliga, endast bakom spelare som Raul och Rivaldo som gjorde ett mål mer. En sak som än i dag har gjort Inzaghi känd är matchen mot Marseille på Olimpico. Inzaghi gjorde hela fyra mål i den matchen, då en tangering av Marco van Bastens notering från tidigt 90-tal. Noterbart från matchen mot Marseille är att Inzaghi även han med att missa en straff. Där och då hade många förhoppningar på att Simone skulle bli minst lika bra som sin äldre bror Filippo. Men faktum är att han gjorde sin överlägset bästa säsong i karriären 99/00. Han nådde aldrig upp till samma nivå igen. Den kommande säsongen blev det sju mål på 23 matcher totalt. Endast en gång nådde han upp till tvåsiffrigt igen. Det var säsongen 03/04 då det blev tio mål på 32 matcher. Men allt eftersom tiden led, tröttnade Laziosupportrarna på Simone Inzaghi. Han var ingen bra spelare. Han hade ingen teknik. Han var inte snabb. Och faktum är att han inte var något vidare bra på att göra mål heller. Trots ett par utlåningar till bland annat Atalanta och Sampdoria gick inte Simones karriär att väcka.
Sommaren 2008 var det ett nytt Lazio som Simone Inzaghi spelade i. De stora pengarna fanns inte längre. Istället hade man Claudio Lotito som president. Och Simone var inte längre önskvärd hos Lazio. Lotito ville inte ha kvar honom i truppen, men han var tydligen inte ensam om att inte vilja ha spelarens tjänster. Ingen annan klubb var villig att köpa honom. Fansen ville ha bort honom. Man kan jämföra det med hetsen som har uppstått på senare tid mot Stankevicius. Ingen ville ha Inzaghi.
Tillbaka till matchen mot Lecce i oktober 2008. Lazio hade fortsatt att pressa Lecce sedan Inzaghi kom in, men bollen ville inte in. Chans efter chans avvärjdes av Lecces kompakta försvar. I den 89:e minuten fick så Mourad Meghni bollen strax utanför straffområdet. Han slog in den, och där, mitt i allt tumult, kom en 32-årig Piacenzason flygandes och stötte bollen i mål. Simone Inzaghi var hjälte. Han hade räddat en poäng åt Lazio. Nio år hade gått sedan han hade stått på toppen av sin karriär, men det spelade ingen roll. Han var som ung igen. Han sprang direkt in i målet och tog tag i bollen. Med eld i blicken sprang han sedan till mittcirkeln för att jaga tre poäng. Han hade gjort mål i sin första match för säsongen efter endast sex minuter på planen.
Målet var Inzaghis första sedan en cupmatch säsongen 05/06. Och målet blev också Simones sista någonsin. Han gick från att vara hatad till att vara älskad med en spark. När alla hade glömt bort Simone kom han och påminde oss om det förflutna. Simone var en relik som påminde alla laziali om storhetsdagarna. Han var den ende spelaren som hade varit med under alla turbulenta år. Spelare hade sålts. Presidenter hade kommit. Men Simone Inzaghi stod där mitt i stormen och gav oss hopp om en framtida storhetstid. För en sekund, för ett ögonblick, kastades vi tillbaka till scudettosäsongen 99/00. Vi kastades tillbaka till matchen mot Marseille. Vi fick uppleva all magi igen. Och trots att man några månader tidigare hade hoppats att han skulle lämna klubben, blev man ändå glad över att det var just Simone som hade gjort det där målet. Simone reste sig från de döda, från de hatade, och tillät alla Laziosupportrar att drömma om en framtida storhetstid igen.
