Voce del passato - Sommarmercaton 2001
Sommaren 2001 hade ärkerivalen Roma just bärgat sin tredje scudetto. Lazio i sin tur hade gjort sig av med de två nyckelspelarna Juan Sebastian Veron och Pavel Nedved. En eller flera ersättare var tvungna att komma in. Till slut föll lotten på två olika spelare.
Gaizka Mendeta var namnet på allas läppar sommaren 2001. Skulle han äntligen lämna sitt kära Valencia som han hade fört till två raka Champions League-finaler för att pröva vingarna i ett annat lag och en annan liga. När Sergio Cragnotti till slut beslutade för att öppna plånboken för att locka över den blonda spanjoren, ja, då kunde Valencia inte göra annat än att släppa honom. 45 miljoner euro senare stod Mendieta i Rom för att frälsa supportrarna.
Samma sommar vände Cragnotti blickarna nordost och Friulien. Där hittade han en spelare vid namn Stefano Fiore. Fiore hade imponerat så pass mycket i Udinese att Cragnotti valde att köpa honom. Priset? En dryg tiondel av vad han hade betalat för Mendieta. På köpet fick han även en annan spelare, Giuliano Giannichedda.
De båda spelarna stod alltså där för att försöka ersätta en del av stommen i laget som hade vunnit scudetton ett år tidigare.
Ett år senare kunde man sammanfatta en säsong som än i dag anses vara ett av Lazios största misslyckaden med tanke på de högt ställda förväntningarna på förhand. Och med tanke på truppen som både Dino Zoff och Alberto Zaccheroni hade till sitt förfogande, så var kritiken befogad. Den säsongen hade sprickorna i Cragnottis fasad börjats synas allt tydligare. Rykten hade börjat gå om att Lazio var i behov av pengar. Och allt detta kulminerade i försäljningen av den egenfostrade kaptenen och fanbäraren Alessandro Nesta. Vem lades den största skulden på? Förvånansvärt nog fick Gaizka Mendieta en stor portion skit när i laziali skulle välja ut någon att skylla allt på. Spanjoren hade kommit ett år tidigare för världens då sjätte största övergångsumma någonsin. Han hade dessutom underpresterat kraftigt på planen där det endast blev 20 matcher i den ljusblå tröjan. ”Världens bästa straffskytt” lämnade Italien och Lazio med svansen mellan benen för ett årslångt långt lån till Barcelona.
Samtidigt hade man i laget ännu en hackkyckling, Stefano Fiore. Trots att han inte hade lika höga förväntningar på sina axlar som Mendieta, misslyckades han med att hitta samma spel som han visade upp på Stadio Friuli. De båda spelarna blev symboler för en av de värsta säsongerna någonsin i Lazio. Men få kunde ana att det skulle bli så mycket värre några månader senare.
Den 31:a augusti 2002 är ett av de mörkaste, om inte det mörkaste, datumet i den ljusblå historien. Lagets kapten, fanbärare, hjärta och stolthet såldes till rivalen Milan i norr. Alessandro Nesta var inte längre en Laziospelare. Sprickorna i Cragnottis fasad var nu fullt synliga, och inte nog med det, hela bygget var på väg att rasa. Mendieta försvann som sagt till den spanska östkusten, medan Stefano Fiore stannade kvar i ett kaotiskt Lazio.
Den kommande säsongen, den första utan Nesta, skulle enligt experterna tillbringas någonstans i mittenskiktet av tabellen. Men Lazio, med 80 procent lägre lönekostnader på grund av de ekonomiska problemen, dessutom med nya spelare som Corradi, Manfredini och Oddo, skulle under Roberto Mancinis ledning föra laget till en respektabel fjärdeplacering i ligan. Trots att Claudio Lopez och Bernardo Corradi stod för de flesta målen, var det Stefano Fiore som var den stora regissören i laget. Hans spelskicklighet och magnifika fot hade återigen gjort honom till en aktad fotbollsspelare i Italien. Lazio förlorade endast fyra matcher under den säsongen. Även under säsongen 03/04, med Lazio i Champions League, var han en av de mest lysande stjärnorna i nybygget Lazio. De höga lönerna var borta. Den dyra spanjoren från Valencia var borta. Pengarna var borta. Kaptenen Alessandro Nesta var i Milan. Där stod Stefano Fiore i samma lag, framför samma supportrar som tidigare hade bespottat honom, och höll fanan högt. Han knäppte alla belackare på näsan med mängder av viktiga mål i betydelsefulla matcher. Han var lite av en symbol för en övergångsperiod i Lazios historia. När laziali i dag pratar om den senaste scudetton pratar man om en svunnen tid. Då fanns ju Nesta, Cragnotti och Svennis. Allt var borta. Det enda som fanns kvar från den tiden var spillror. En av de spillrorna stavades Stefano Fiore.
Totalt gjorde den inte så hyllade mittfältaren 95 matcher i den ljusblå tröjan. På de 95 matcherna blev det 17 mål. Han blev även uttagen i Trapattonis landslagstrupp till EM 04.
För mig som växte upp med Fiores underbara, svepanda krosspassningar, hans ständiga slit på mittfältet, och hans förmåga att alltid vara på rätt plats vid rätt tillfälle i de allra viktigaste matcherna, kommer han för alltid att vara en av 2000-talets stora Lazioprofiler.
Två spelare anlände under sommaren 2001 till Lazio. En av dem är i dag känd som den största floppen i den ljusblå historien, medan den andra fortfarande är respekterad och aktad i de ljusblå leden.
